ÅRGÅNG 3 NUMMER 1 — 21 JANUARI 2002
Vad är Café Crème? Vi på Café Crème Nyhetsbrev Kontakt Länkar
Pseudo Intryck Prosa Lyrik Arkiv

CAFÉ CRÈME I VÅR

A R T I K L A R
Scen: Singoalla i Hagaparken
Klippdockor från 60-talet
Läst: Choklad. Fakta, historia, passion
Läst: Samurajsommar
Läst: Den amerikanska flickan
Läst: Terra Nullius
Läst: Vetenskap eller villfarelse
Läst: Simos drömmaren
Läst: Den fula prinsessan
Läst: LBD
Läst: Silverapan
Läst: Skulden
Läst: Eragon - Arvtagaren
Fugu: Dödligt gott
Kvinnliga faraoner
"Saltis" i Saltsjöbaden?
Utdöd? Du skämtar väl!
The Spider Rules!
Fredag den trettonde
Konst: Angående konst och frihet
Musik: Something to Be Shared
Musik: Timeless Music
Musik: Summertime at Dalhalla
Läst: Björns bokkrönika våren 2005
Läst: Anne Franks dagbok
Läst: Orre, trast och trana
Läst: Dorés bibel
Läst: Sabotage
Läst: Mörkrets tjänare
Läst: Boktips inför hängmattan
Scen: Platonov
Foto: Färgsprakande provokation
Scen: Aprilhäxan
Utrotat djur Australiens heliga Graal
En skandalkarriär värd att belysa
I sus och dus med Brus
Berlin andra gången gillt
Könsroller under bronsåldern
Kristian II: Tyrann eller älskad kung?
Kuba: ständigt mot friheten
I den verkliga diktaturen
Destruktiviteten är en konstant
Katja Timgren får Slangbellan
Läst: Bläckhjärta
Läst: Kejsarens magi
Läst: Lucindas hemlighet
Läst: Da Vinci-koden
Läst: Terra Hexa
Läst: Stjärnornas stad
Läst: Åklagare är en som lagar bilar
Läst: Idun - Sagan om Valhalla

P R O S A
Långt hemifrån

L Y R I K
Dikter från Kuba

P S E U D O
Hur man ger sin katt ett piller

I N T R Y C K
Fisketur med Moses


Ledare
Ibland är det riktigt skönt att ha fel
Av Lydia Duprat

Jag firade nyårsafton på Ilha Grande i Brasilien. Jag och min familj skålade, önskade varandra ett riktigt lyckligt nytt år präglat av perfekt hälsa och stora yrkesmässiga framgångar, och då kom jag att tänka att "Nu kan vi äntligen lägga händelserna kring den 11 september bakom oss, Gud vad skönt". Det var vad jag trodde åtminstone.

Jag trodde naturligtvis helt fel. I början av januari återgick jag till mina studier i journalistik bara för att upptäcka att vi åter hade fått terrorattentaten på tapeten. Nu gällde det att ta sig igenom en rejäl lunta bestående av debattartiklar som alla handlade om den 11 september och dess återverkningar, fast ur olika perspektiv.

Jag mejlade genast till mina kurskamrater och klagade. "Måste vi fortsätta att älta det här? undrade jag. Jag frågade den kursansvariga läraren om han inte tänkte tröttna på den här frågan snart. "Vad mig beträffar tillhör dessa händelser det förflutna", förkunnade jag, innan jag motvilligt gav mig i kast med att plöja igenom materialet.

Och snart nog upptäckte jag en sak: först efter att ha tillgodogjort mig alla dessa olika tolkningar och synsätt på händelsen kring den 11 september kände jag att jag hade fått en någorlunda nyanserad bild av händelsen. Jag hade givetvis redan tidigare läst en hel del om attentaten, och hade därför redan då en rätt så nyanserad uppfattning om läget. Men nu uttökades mina kunskaper än mer. Betydligt mer.

Det här var en nyttig och inte minst mycket nödvändig lärdom för en blivande journalist. Ibland är det härligt att kunna konstatera att man haft fel.

Jag hoppas att vi alla får ett fredligt 2002. Självfallet är "fred på jorden" inget mindre än en utopi. Saken är emellertid den, att det här är en utopi som jag tror på. En vacker dag kommer den här världen att ha blivit en vacker värld. Det är jag fullkomligt övertygad om. Den dagen kommer jag inte att vara här för att uppleva, och det kommer heller inte ni eller för den delen ens våra barnbarn. Men kanske våra barnbarns barnbarn? Det är en tidsfråga innan vi får den värld vi förtjänar: det gäller bara att förtjäna den först.

Ett LYCKLIGT OCH FRIDFULLT 2002 önskar vi på Café Crèmes redaktion våra läsare!

 

Copyright © 2001, Kulturtidskriften Café Crème
Webbredaktör:
Lydia Duprat