ÅRGÅNG 3 NUMMER 1 — 21 JANUARI 2002 | ||
CAFÉ CRÈME I VÅR |
Ledare Jag trodde naturligtvis helt fel. I början av januari återgick jag till mina studier i journalistik bara för att upptäcka att vi åter hade fått terrorattentaten på tapeten. Nu gällde det att ta sig igenom en rejäl lunta bestående av debattartiklar som alla handlade om den 11 september och dess återverkningar, fast ur olika perspektiv. Jag mejlade genast till mina kurskamrater och klagade. "Måste vi fortsätta att älta det här? undrade jag. Jag frågade den kursansvariga läraren om han inte tänkte tröttna på den här frågan snart. "Vad mig beträffar tillhör dessa händelser det förflutna", förkunnade jag, innan jag motvilligt gav mig i kast med att plöja igenom materialet. Och snart nog upptäckte jag en sak: först efter att ha tillgodogjort mig alla dessa olika tolkningar och synsätt på händelsen kring den 11 september kände jag att jag hade fått en någorlunda nyanserad bild av händelsen. Jag hade givetvis redan tidigare läst en hel del om attentaten, och hade därför redan då en rätt så nyanserad uppfattning om läget. Men nu uttökades mina kunskaper än mer. Betydligt mer. Det här var en nyttig och inte minst mycket nödvändig lärdom för en blivande journalist. Ibland är det härligt att kunna konstatera att man haft fel. Jag hoppas att vi alla får ett fredligt 2002. Självfallet är "fred på jorden" inget mindre än en utopi. Saken är emellertid den, att det här är en utopi som jag tror på. En vacker dag kommer den här världen att ha blivit en vacker värld. Det är jag fullkomligt övertygad om. Den dagen kommer jag inte att vara här för att uppleva, och det kommer heller inte ni eller för den delen ens våra barnbarn. Men kanske våra barnbarns barnbarn? Det är en tidsfråga innan vi får den värld vi förtjänar: det gäller bara att förtjäna den först. Ett LYCKLIGT OCH FRIDFULLT 2002 önskar vi på Café Crèmes redaktion våra läsare!
|
|
Copyright
© 2001, Kulturtidskriften Café Crème Webbredaktör: Lydia Duprat |
||
|