Första sidan

Nummer 9 - 30 april 2001

 

 
   

Läst
En bok som trotsar all beskrivning
Av Måna Berger

Pan är skogens gud, behornad och bockfotad, tror vi. Det var grekerna som kallade honom Pan, vad han heter här eller annorstädes eller hur han ser ut vete gudarna. Han har många skepnader i olika kulturer. Pan-gestalten är svårfångad till sitt väsen. Namnet har gett upphov till ordet panik, vilken kan utbryta i de mest skiftande sammanhang, från mellandagsrea på varuhuset till rockgalor eller instängda ubåtsbesättningar, samt även utgöra första led i panikångest eller än värre; ha något att göra med den fritt flytande panångesten som är mer än någon människa står ut med. Det sägs så. Djur kan också drabbas av panik. Då är det Pan som visat sig för dem och skrämt dem från vettet. (Påstod grekerna.)

Vem eller vad Pan är, är fullkomligt egalt. Det intressanta är vad folk, d.v.s. vi, tror att Pan är, för därigenom visar sig vårt förhållande till naturen, d.v.s. oss själva. Pan är länken och vägvisare till det naturtillstånd vi tror oss ha lämnat och vare sig vi sörjer över det eller tycker att vi är representanter för ett högre stadium på evolutionsstegen så är det något av en chock att möta honom.

På det förnämliga Bakhålls förlag, som i likhet med Pan-gestalten är underground till sin natur, kan man hitta en skrift som bringar lite mer klarhet - eller förvirring - i begreppen. Panisk antologi av Jan David och Peter Glas är en rolig, filosofisk, fantasieggande och tankeväckande pärla till bok att färdas kors och tvärs igenom på jakt efter den gäckande guden. När jag läste "Panisk antologi" var jag så hänförd att jag hela tiden ansatte mina kollegor på jobbet (jo jag läste på arbetstid, kunde inte slita mig!) med valda citat.

- Hör här! sa jag och läste:

"Pan talade till mig:
Det är mycket enkelt...
Jag har tre råd:
Försök göra gott.
Försök undvika göra ont.
Och fiffla inte med recepten!"

"Stryk gärna Strindberg ur historien men låt blåvalarna vara kvar."

"Aktierna föll med 30 procent. När de faller med 30 000 procent är det en konsekvens av själva systemet. Det allra sista som kommer att ramla ner när allting annat skakar är bankens öppetskylt."

"DET SISTA ORDET ÄR FORTSÄTT"

"Världsandningen är rubbad efter regnskogsskövlingen. De döende träden talar knappt med varandra längre. Hål i himlen. Epoxilim är inte lösningen"

Och så vidare.

- Vad är det du läser egentligen! sa mina kolleger, med olika tonfall, alltifrån "Vad är det för skit du läser?" till "Var får jag tag på den där boken?"

Jag fortsatte glatt:

"Förståndet, det materiella tänkandet är bara fragment, ett löv på trädet. Att tänka tar tid. Att förmultna, att bygga skepp och hugga tunnlar är långsamma processer. När man snöat in kan man oja sig över läget men man kan också sträcka sig efter skyffeln.

En farkost i tanken. Ett oprövat verktyg. En okänd religion. Världarna öppnar sig klick-klack-klong. Tänk vilt och lita på intuitionen."

Det var länge sedan jag läste något som fick mig att skratta och hisna och hejda mig för att tänka efter så ofta och med tanke på allt jag konsumerar i bokväg årligen så säger det en del. Det är svårt att förklara vad Panisk antologi är för någonting, lika svårt som att förklara Pan. Boken är så mångbottnad, och har så många ingångar att den helt enkelt trotsar beskrivning; den är panisk bara. En osalig blandning. Från kosmos till bokhyllan, från hopi-indianer till ökenfolk i Afrika, från skogsbrynet till läkemedelsfabriken - och det är bara en antydan - rör den sig med lätthet i text, foton och underbara illustrationer. En rättvisande beskrivning skulle kräva att jag citerade hela boken, men det är vore ju dumt. Skaffa den istället, läs och njut säger jag, och bli möjligen lite klokare. Tänk vilt!

Panisk antologi
Jan David och Peter Glas
Bakhåll förlag
ISBN 91-7742-181


Copyright © 2001, Kulturtidskriften Café Crème