Barbiesaga i poptappning
Av Maud Lagerborg

Sagan om Askungen behöver inte vara sockersöt som hos Disney, utan kan handla om en ganska rebellisk Askunge vid namn Anna (Pia Örjansdotter), som vägrar sluta sörja sin döda mor.

Anna lever ett lyckligt liv med sina välbeställda föräldrar i ett stort hus ända tills mamman (Maria Kulle) rycks bort i en sjukdom. Förlusten leder till att både Anna och fadern (Lars Wiik) sjunker ner i ett slags apatiskt tillstånd, där ingenting får förändras. De städar inte ens.

"Askungen" på Helsingborgs stadsteater

Allt förändras då en ny kvinna (Evamaria Björk) kommer in i faderns liv. Hon bor granne med Anna och hennes far, och för med sig de två döttrarna Alicia (Helena Nizic) och Felicia (Cecilia Borssén) i boet. Dessa flickor fascineras av det nya, stora hemmet, och att de kan se slottet från fönstret i Annas rum. Deras högsta dröm är att gifta sig med prinsen (Alexander Stocks), en dröm som inte delas av Anna. Hon drömmer i stället om popstjärnor.

Till en början verkar allt i den nya familjen vara frid och fröjd, tills den dagen kommer då Annas far måste ge sig av på en lång och farofylld affärsresa. Styvmodern och styvsystrarna blir alltmer elaka, och Anna tvingas städa hela huset ensam. Felicia tar även över hennes rum, och Anna får sova i den öppna spisen, i askan. Askungen är född.

Annas räddning kommer i och med den bal som kungaparet (Thomas Ungewitter och Maria Kulle) ordnar för sin son. De är bekymrade över prinsens ointresse för rikets angelägenheter – han vill hellre bli en groda – och tänker att han skulle bättra sig med en fru vid sin sida.

Till en början anser styvfamiljen förstås inte att Anna ska få följa med, som hon ser ut, men hon förtrollas med hjälp av sin döda mor och kommer till balen, där hon vinner allas hjärtan, framför allt prinsens. Efter en hastig flykt från balen följer det välbekanta skoprövandet och de unga tu får varandra till slut.

Helsingborgs stadsteaters uppsättning ”Askungen” i Anette Norbergs regi är surrealistisk på så sätt att ett flertal partier i pjäsen iscensätts med uppstannande dans till tonerna av 60-talscovers. Detta tillsammans med scenografi och ljussättning medverkar till att alltsammans blir en lyckad kombination av ett Barbieland och en popkonsert från nämnda decennium. Det faktum att också de lite otäckare delarna av sagan, exempelvis död och elakhet, visas på detta sätt gör dem mindre otäcka och även mindre barn klarar av att se pjäsen.

Scenografin, signerad Hansson Sjöberg, består till största delen av ett slags dockhus i nästan fyra våningar, där varje våning symboliserar högre status. Detta drag är tydligt och mycket effektfullt. Karaktärerna framställs nästan som karikatyrer, vilket passar utmärkt i formatet. Skådespelarna fungerar samtliga mycket bra i sina roller.

”Askungen” kommer att spelas på Helsingborgs stadsteater till slutet på februari 2005, men tankar finns om att sätta upp den på nytt till hösten 2005.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.