ÅRGÅNG 5 — HÖSTEN 2005
Vad är Café Crème? Vi på Café Crème Nyhetsbrev Kontakt Länkar
Pseudo Intryck Prosa Lyrik Arkiv

CAFÉ CRÈME I VÅR

A R T I K L A R
Scen: Singoalla i Hagaparken
Klippdockor från 60-talet
Läst: Choklad. Fakta, historia, passion
Läst: Samurajsommar
Läst: Den amerikanska flickan
Läst: Terra Nullius
Läst: Vetenskap eller villfarelse
Läst: Simos drömmaren
Läst: Den fula prinsessan
Läst: LBD
Läst: Silverapan
Läst: Skulden
Läst: Eragon - Arvtagaren
Fugu: Dödligt gott
Kvinnliga faraoner
"Saltis" i Saltsjöbaden?
Utdöd? Du skämtar väl!
The Spider Rules!
Fredag den trettonde
Konst: Angående konst och frihet
Musik: Something to Be Shared
Musik: Timeless Music
Musik: Summertime at Dalhalla
Läst: Björns bokkrönika våren 2005
Läst: Anne Franks dagbok
Läst: Orre, trast och trana
Läst: Dorés bibel
Läst: Sabotage
Läst: Mörkrets tjänare
Läst: Boktips inför hängmattan
Scen: Platonov
Foto: Färgsprakande provokation
Scen: Aprilhäxan
Utrotat djur Australiens heliga Graal
En skandalkarriär värd att belysa
I sus och dus med Brus
Berlin andra gången gillt
Könsroller under bronsåldern
Kristian II: Tyrann eller älskad kung?
Kuba: ständigt mot friheten
I den verkliga diktaturen
Destruktiviteten är en konstant
Katja Timgren får Slangbellan
Läst: Bläckhjärta
Läst: Kejsarens magi
Läst: Lucindas hemlighet
Läst: Da Vinci-koden
Läst: Terra Hexa
Läst: Stjärnornas stad
Läst: Åklagare är en som lagar bilar
Läst: Idun - Sagan om Valhalla

P R O S A
Långt hemifrån

L Y R I K
Dikter från Kuba

P S E U D O
Hur man ger sin katt ett piller

I N T R Y C K
Fisketur med Moses


Björns bokkrönika
Hösten 2004

S K Ö N L I T T E R A T U R [Alfabetiskt ordnat efter författarnamn]
• Josefine Adolfsson
: KÅRNULF WAS HERE; Bokförlaget Atlas, ISBN: 9173891320
• Mattias Alkberg:
GÖTA KANAL; Wahlström & Widstrand, ISBN: 9146203796
• Karl-Olof Andersson:
HARRY MARTINSON: NATURENS, HAVENS och RYMDENS DIKTARE; Bilda Förlag, ISBN: 9157476888
• Juliet Baker:
FAMILJEN BRONTË; Albert Bonniers Förlag, ISBN: 9100103128
• Umberto Eco:
TANKAR OM LITTERATUR; Brombergs, ISBN: 9176089630
• Karin Lidman-Frostenson:
TYSTNAD, LJUS; Bokförlaget Libris, ISBN: 9171957065
• J W von Goethe:
VÄST-ÖSTLIG DIVAN; Bokförlaget Atlantis, ISBN: 9174868071
• Göran Greider:
JAKOBSBREVET; Albert Bonniers Förlag, ISBN: 9100102989
• Per Hagman:
ATT KOMMA HEM SKA VARA EN SCHLAGER; Albert Bonniers Förlag, ISBN: 9100100838
• Gertrud Hellbrand:
VINTHUNDEN; Wahström & Widstrand, ISBN: 9146203931
• Margareta Hupa:
DE KOMMER ALLTID TILLBAKA; Schildts Förlag, ISBN: 9515013771
• Anna Jörgensdotter:
HOMECOMINGQUEEN; Albert Bonniers Förlag, ISBN: 9100101184
• Helga Krook:
MJÖLK OCH GATOR; Albert Bonniers Förlag, ISBN: 9100102148
• Martin Landahl:
HEMFÖRSÄKRING; Hägglunds Förlag, ISBN: 9171230750
• Barbro Lindberg:
DET ÄR SOM I ROM; Brombergs, ISBN: 9176089797
• Maja Lindström:
KLIPPA BAND MED MOTORSÅG; Författarens bokmaskin, ISBN okänt
• André Makine:
MUSIKEN I ETT LIV; Norstedts, ISBN: 9113010581
• Bror Rönnholm:
OCH SKOGEN BLIR EN ORGEL; Schildts Förlag, ISBN: 9515013313
• Torbjörn Skog:
BORTA BRA; ochsåvidare, ISBN: 9197475718
• Karin Stensdotter:
ARNES KIOSK; Albert Bonniers Förlag, ISBN: 9100100854
• Tomas Tranströmer:
DEN STORA GÅTAN; Albert Bonniers Förlag, ISBN: 9100103101
• Heidi von Wright:
SKÖR OCH SPRÄCKLIG; Schildts Förlag, ISBN: 951501381X
• Per Wästberg:
TILLBAKA I TID; Wahlström & Widstrand, ISBN: 9146204148
• Kate Östman:
PUPPAN - ALDRIG MER EN VANLIG FLICKA; Debutantförlaget, ISBN: 9197443824

F A C K L I T T E R A T U R [Alfabetiskt ordnat efter titel]
MOT STRÖMMEN: OM ATT LEVA UTAN ELEKTRISKT LJUS I VÅR TID; av Dan Korn. Warne Förlag, ISBN: 9186425374
BERLIN; Streiffert Förlag, ISBN 9178863295
BERLIN; SLUTSTRIDEN 1945; av Antony Beevor. Historiska media, ISBN: 9189442563
BOHUSLÄN; av Jan Uddén. Bilda Förlag, ISBN: 9157476233
GUIDE TILL STOCKHOLMS SOMMARCAFÉER; av Mia Öhrn. Natur och Kultur, ISBN: 9127355268
GUSTAF FRÖDING OCH KÄRLEKEN; av Johan Cullberg. Natur och kultur, ISBN: 9127097978
HAVSBAD; av Marie Dahlberg m. fl. Wahström & Widstrand, ISBN: 9146203583
I ALMA MATERS TJÄNST; av Thure Stenström. Atlantis, ISBN: 9174868136
INOMSKÄRS; av Karl-Allan Nordblom. Warne Förlag, ISBN: 9186425501
LENA CRONQVIST; red. Mårten Castenfors. Wahlström & Widstrand och Sveriges allmänna konstförening, ISBN: 9146203044
LÄR KÄNNA PSYKOPATEN; av Görel Kristina Näslund. Natur och kultur, ISBN: 9127097943
MÄNNISKAN, MÖTENA, MÅLTIDEN; av Carl-Jan Granqvist och Lena Katarina Swanberg. Bonnier Fakta, ISBN: 9185015172
NEAPEL; Streiffert Förlag, ISBN: 9178863031
SE HIMLEN GENOM TAKET; av Dan Korn. Warne Förlag, ISBN: 9186425382
SMALSUND; av John Brovik. Warne Förlag, ISBN: 9186425447
SOLDAT I WAFFEN-SS: ETT ÖGONVITTNE BERÄTTAR; av Johann Voss. Historiska media, ISBN: 9185057142
STALINGRAD; av Anthony Beevor. Historiska media, ISBN: 9189442423
STOCKHOLMS SKÄRGÅRD; av Anders Åkerman. Natur och Kultur, ISBN: 9127354954
VANDRA MED STRINDBERG; av Anita Persson. Prisma, ISBN: 9151842793
NYA VÄGVISAREN TILL STOCKHOLMS SKÄRGÅRD; av Ulf Sörensson. Prisma, ISBN: 9151840030
VÄSTRA GÖTALAND; Kartförlaget, ISBN: 9187760517

Josefine Adolfssons debut Kårnulf was here (Bokförlaget Atlas) är enligt baksidestexten ”en dokumentär roman”; den handlar om två unga väninnor och deras försök att hitta en egen väg. De känner sig tonårstypiskt hemlösa, finner ingen riktning, prövar i sin vilsenhet knark och så vidare. Berättelsen präglas av en smula kokett självmedvetenhet, samtidigt som den är märkvärdigt kysk vad gäller sexualitet: här förekommer knappt något ”sådant”. Man får intrycket av uppvisning snarare än något egentligt försök att gå på djupet i själva berättelsen eller huvudpersonen.

Mattias Alkberg, född 1969, har med sin fjärde diktsamling, Göta kanal (Wahlström & Widstrand), tagit ett rejält kliv framåt. Hans diktning, saklig intill pratighetens gräns, kan ibland påminna om den antilitterära stil som odlats av exempelvis Ulf Lundell respektive Stig Larsson. Såväl teman som form är genomgående vardagliga. Alkberg resonerar med både sig själv och läsaren och diskuterar bland annat diktens särskilda verklighet, liksom frågor om klass och klasstillhörighet. Här finns också ett existentiellt allvar, litet åt Kristian Lundberg-hållet.

Journalisten och författaren Karl-Olof Andersson har skrivit en läsvärd populärguide till Harry Martinsons författarskap, Harry Martinson: Naturens, havens och rymdens diktare (Bilda Förlag). Kunnigt och pedagogiskt, sakligt och redigt ger han en klar bild både av personen och diktaren Harry Martinson. Utgivaren har förverkligat syftet med sin bok: att skildra Martinsons författarskap ”på ett för en bred publik tillgängligt sätt, utan att förenkla och trivialisera”.

Juliet Bakers kritikerhyllade bok om de engelska syskonen Brontë, A Life in Letters, 1997, har genom en storartad översättargärning av Gun-Britt Sundström (som tidigare översatt Jane Eyre) nu utkommit även på svenska: Familjen Brontë (Albert Bonniers Förlag), med undertiteln ”en brevbiografi”. Juliet Bakers eleganta sätt att kronologiskt ställa samman syskonens brev med enstaka andra brev samt därtill foga korta, överblickande texter gör detta till ett oerhört läsäventyr. De drygt 400 sidorna ger läsaren en sällsam möjlighet att leva sig in i familjens belägenhet och de brådmogna systrarnas tankevärld. Charlotte står i centrum, dels genom att hon överlevde de tidigt döda systrarna, dels genom mängden av bevarade brev.

Umberto Eco utkom i försomras med Tankar om litteratur (Brombergs, översättning Barbro Andersson), där han i arton essäer resonerar kring böcker, författarskap och litterära begrepp. Eco, som förresten senare i höst utkommer även med en ny roman på svenska, är en klok och vällustigt teoretiserande intellektuell, här med en stil som drar mot gängse akademikerprosa, vilket nog delvis sammanhänger med att åtskilliga av texterna omarbetats efter att ha framförts på konferenser och symposier. Litterära verk inbjuder enligt Eco till fria tolkningar - samtidigt inskärper han att man enligt honom måste visa stor respekt för en texts intentionalitet (här är det upplagt för litteraturvetenskaplig debatt).

Psalmboksförfattaren Anders Frostensons dotter Karin Lidman-Frostenson har utgivit en volym med dikter, psalmer och böner av den inom svenskt kyrkoliv i många decennier verksamme Anders Frostenson (numera i dryga 90-årsåldern). Boken Tystnad, ljus (Bokförlaget Libris) inleds med ett förord av dottern, som betygar att psalmskrivandet intagit ”den centrala platsen” i faderns liv; i ett förord nummer två skriver Ylva Eggehorn (en av få svenska samtida författare som engagerat sig i psalmdiktning) att Anders Frostensons språk ”bär en självlysande enkelhet”. Och visst kan man säga att Frostensons poetik bär det enklas signum. Följdriktigt vann han stort genomslag med en psalm som ”Guds kärlek är som sanden” - som sedan i den kända tonsättningen snabbt slog igenom under 1960-talet och bidrog till att förnya synen på hur en psalm skulle se ut. Frostensons psalmer kan påminna om ömsom Bo Setterlinds, ömsom Lina Sandells. Kyskt och trosvisst på en och samma gång.

J W von Goethes Persien-inspirerade diktsamling Väst-östlig divan (Bokförlaget Atlantis) har nu för första gången i sin helhet översatts till svenska, här av den skicklige Martin Tegen, som även medtagit Goethes eget, omfattande notsystem till dikterna. Diktsamlingen, skriven efter de just avslutade Napoleonkrigen, inleds med ett tidstypiskt svärmiskt tonfall: ”Väster, norr och Söder söndras,/ troner skakas, riken plundras./ Fly till Österns rena marker,/ andas doft av patriarker!/ Älska där och sjung:/ Chisers källa gör dig ung.” En kvinna som hade fyllt Goethe med ny ungdomlig kraft var den unga bankirfrun Marianne von Willemar (här skymtande bakom den förföriska Suleika). Goethe hade redan som ung fascinerats av Orienten, och 1772 skissade han till och med på ett drama om profeten Muhammed. Utlösande för skapandet av just West-östlicher Divan (1814) var att han blev bekant med den persiske poeten Hafi i tysk översättning - liksom mötet med Marianne von Willemar under en resa i Rhentrakten.

Göran Greiders diktsamling Jakobsbrevet (Albert Bonniers Förlag) är en mäktig volym, både till omfång och verkan. Här - om inte förr - framstår det tydligt vilken fin poet Greider är, och hur konstfullt han förmår utvinna poesi ur till synes kanske triviala miljöer och situationer. Den svit som gör störst verkan är den med ”avskedsdikter” till fadern, som avled häromåret, men även stockholmsdikterna och mycket annat är starka saker - alltsammans buret av ett patos att verkligen förmedla något.

Per Hagmans nya roman Att komma hem ska vara en schlager (Albert Bonniers Förlag) har som huvudperson Per Hagman själv och är ett på sätt och vis självrannsakande verk där författaren redogör för sitt liv och sina erfarenheter. Per Hagman verkar ha velat skriva om sig själv just för att försöka komma det egna jaget närmare inpå livet. Det är ett slags blandning av målande reseskildring och frän samtidskritik (den senare är så mustig och frän att man måste gå tillbaka till Carl-Johan Vallqvists Herr Bachmanns testamente för att hitta en jämförbar Sverigekritik). Berättarjaget framstår som en blandning av äldre östermalmsherre vilse i tiden och som bortskämt rikemansslyngel i trendig märkeströja. Kort sagt: Per Hagman framställer åsikter som går på tvärs mot varandra. Det är som ett korsdrag i en stor personlighetsvädring.

30-åriga Gertrud Hellbrand debuterar med romanen Vinthunden (Wahlström & Widstrand), en mörk berättelse där berättarjaget, en ung kvinna, framställer en masochistisk drift som leder rakt mot undergången. I vad grad den unga kvinnans dödsdrift beror av ett försök att lindra inre spänningar eller ska ses som en spegling av ”manssamhällets” värderingar förblir på ett olyckligt vis oklart. Berättarjaget annonserar på Internet, ”Vem vill plåga en ensam kvinna?” - och föga förvånande får hon mängder av inviter. Intressant text men utan behövliga komplikationer.

De kommer alltid tillbaka heter 50-åriga finlandssvenskan Margareta Hupas tredje diktsamling (Schildts Förlag), en titel som närmast torde syfta på drömmar och förträngningar; eller som det heter i en av dikterna: ”det man helst vill glömma/ förlorar man aldrig ur sikte”. Omslagsbilden visar bilden av en flicka i tioårsåldern, försedd med vingar (inbillningens omnipotens…). Det handlar mycket om längtan, och om drömmar. Följande rader är typiska: ”En poet sade nya sinnesorgan uppstår som resultat/ av längtan, därför, o mänska, öka din längtan…/ Jag undrar så över denna poet… var levde hon?/ vem mötte hon? var hon en han?”

31-åriga Anna Jörgensdotter debuterade häromåret med romanen Pappa Pralin och återkommer nu med en diktsamling, Homecomingqueen (Albert Bonniers Förlag), en näpen, litet ”tjejig” och vardagligt anlagd retrospektiv över hur det kunde te sig att vara tonårsflicka i Sandviken på 1980-talet. Dikterna äger knappast någon högre angelägenhetsgrad, och den poetiska formen är tämligen trivial, men ändå finns här en lovande friskhet och dristighet i själva tilltalet.

Helga Krook, som debuterade 1997, har i vår utgivit sin tredje bok, diktsamlingen Mjölk och gator (Albert Bonniers Förlag). Hennes poesi är tämligen abstrakt anlagd, en smula sluten och gåtfull, genomsyrad av en asketiskt ådra; hon kan emellanåt påminna om Celan. Lyriken i Helga Krooks nya samling kan understundom förefalla lika oförlöst som det ofödda barn som här och var skymtar i beskrivningarna. Här och var är hennes poesi emellertid lysande, i synnerhet där författaren tillåter sig att bli mer konkret och beskrivande - som på sidan 81, med en dikt som inleds sålunda: ”Kvällen har kommit/ det löses upp/ Andningen kommer/ En aning av blå svalka/ Havet vid stadens kant/ Vi rör oss i parken/ lekplatserna/ under trädens skuggor/ i den lilla friheten/ mellan här och här”.

Martin Landahl, alltsedan debuten 1995 oerhört produktiv, utgav i våras novellsamlingen Hemförsäkring (Hägglunds Förlag). De nio korta berättelserna är av högst skiftande kvalitet. Tyvärr dominerar en studentikos ungdomlighet berättandet, annat är kargt och vardagligt - men till Raymond Carvers prosa är avståndet enormt.

För den breda allmänheten är kanske Barbro Lindberg främst känd som barnboksförfattare; den 67-åriga författaren har dock många strängar på sin lyra. Produktiv är hon dessutom: hittills ett hundratal utgivna böcker. I sin nya diktsamling Det är som i Rom (Brombergs) framträder hon som en ovanligt känslig poet, med diktsviter som andas mognad, klarhet och sorg. Trots att Barbro Lindgrens dikter präglas av en saklig, nykter ton frilägger hon och manar fram mycket starka känslor. Det är en blandning av Bodil Malmsten och Tua Forsström, av solig barndomsidyll och knappt avgrundsångest över tidens obevekliga gång. Epifanin och dysterheten vandrar hand i hand i impressionistiskt tecknade minnesbilder.

Maja Lindströms Klippa band med motorsåg (Författarens bokmaskin) handlar om två unga flickor – berättarjaget och hennes syster. Episodiskt rekapituleras deras uppväxthistoria, med familjeinteriörer. Det mesta förblir fragmentariska, konturlösa skisser, och texten förmår svårligen engagera på djupet.

André Makines Musiken i ett liv (Norstedts), fint översatt av Ulla Bruncrona, är en ödesmättad, intelligent strukturerad kortroman om krigets inverkan på mänskligt psyke. Efter en elegant exposé om ett postsovjetiskt samhälle i ödesdiger väntsalstillvaro väntar den fantastiska berättelsen från andra världskriget. Det kan påminna litet om Roman Polanskis ”Pianisten”. Ytterst en hyllning till människans drömmar, inre talang och förmåga att uthärda det mesta.

Kritikern och poeten Bror Rönnholm har på det finlandssvenska förlaget Schildts utgivit en udda, men inte desto mindre spännande antologi, Och skogen blir en orgel, där 36 finlandssvenska lyriker på olika sätt uttrycker klassisk musik. Bror Rönnholm har valt ut ett antal dikter som mer eller mindre tydligt pekar ut en kompositör. ”Det övergripande kriteriet för urvalet har varit att musiken eller tonsättaren skall ha en central betydelse för dikten som helhet”. Utifrån denna svårbestämbara utgångspunkt har utgivaren valt ut ett antal exempel på hur olika sätt man kan ha att beskriva musik - eller den verkan viss musik kan ha på ett diktjag eller en stämning. De kompositörer som tycks ha lockat flest uttolkare är Bach, Beethoven och - kanske föga förvånande - Jean Sibelius.

Torbjörn Skog publicerade 1988 romanen God natt Gunnel på ansedda Alba Förlag; hans senaste roman Borta bra har dock utkommit på egna förlaget ”ochsåvidare”. Föreliggande roman avslutades 1996, vilket möjligen betyder att den de senaste åtta åren förgäves cirklat runt på svenska bokförlag. Det vore i så fall inte förvånande, för Torbjörn Skogs roman om familjen ”Mellenkrans” är med sin mångordiga, lätt absurdistiska stil knappast läsartillvänd. Absurdism (”Tre små guldfiskar ligger och funderar på livet, var och en på en bastmatta med reklam från Esso”) bryts mot en kurialprosa som svårligen engagerar - här och var saltat med oblyga sexscener, incest och våldtäkter.

Arnes kiosk lyder den triviala titeln på Karin Stensdotter romandebut (Albert Bonniers Förlag). Tyvärr är den omfångsrika boken lika platt som titeln låter ana. Det handlar om kärlek, universitetsliv i Stockholm - alltsammans i behaglig östermalmsmiljö och med åtskilliga krogar och caféer nämnda. Säkerligen hög igenkänningsfaktor för jämnåriga, alltså läsare i yngre medelåldern - men ack så platt. En pratig och trist roman - frågan är om den alls hade antagits för utgivning om den i stället varit skriven av en man.

Tomas Tranströmers nya diktsamling, Den stora gåtan (Albert Bonniers Förlag), väckte stor uppståndelse när den utkom tidigare i år. Och gåtan, ja det är den stora livsgåtan; den som tomten i Viktor Rydbergs stora dikt tänker på, och många med honom. Det är märkvärdigt att Tranströmer efter sin sjukdom alls kunnat formulera ny dikt, och minst lika märkvärdigt är det att denna komprimerade, haikuinspirerade poesi är så vital och spännande. Med ett minimum av ord uppnår han nära nog sprängverkan. I flera av dikterna (hemlighetsfulla likt koloristiska stilleben) är det Tranströmer när han är som bäst - någonsin.

Heidi von Wright (ja, hon är släkt med den store filosofen), debuterade nyligen med diktsamlingen Skör och spräcklig på finlandssvenska förlaget Schildts. Skör och spräcklig kan man dock knappast kalla hennes poesi: snarare analytisk, intellektuell och språkmedveten. Det är modernt, emellanåt på gränsen till trendigt, andra gånger originellt (”roddbåten är rädd för vatten”). Ofta framhävs oväntade infallsvinklar och ett prövande av skilda perspektiv kommer ofta till uttryck.

Per Wästberg utgav i våras ett stort urval av sin lyrik, samlat i volymen Tillbaka i tid (Wahlström & Widstrand 9146204148) och innefattande dikter han skrivit under 55 års tid. Författaren skriver i förordet: ”Ett urval är en form av bouppteckning. En del går till Myrorna, åtskilligt till Stadsauktionen och något till Kvalitén.” Roligt att märka att så mycket gått till kvalitén, ty detta är till övervägande delen förstklassig lyrik, kanske inte märkvärdig till det yttre, men intensiv, angelägen och personlig, ofta med de stora livsfrågorna speglade genom välslipade små skärvor.

Kate Östmans debut Puppan – aldrig mer en vanlig flicka, utgiven på nystartade Debutanförlaget, är en uppenbart självbiografisk berättelse om en liten flickas uppväxthelvete. Redan som 5-åring utsattes hon för sexuella närmanden av nära anhöriga och vid 8-årsålder hade hon vant sig vid att koppla bort sinnesnärvaron alltmedan medelålders män våldtog henne. Alltsammans skildras sakligt och detaljerat. Redan före skolåldern är berättarjaget på det klara med att hon aldrig mer kommer att vara ”en vanlig flicka”: ”Från och med den dagen blev jag en av de allvarliga, som visste för mycket och blev bestulen på sin naivitet och barndom”. I stället tar hon sin tillflykt till böckernas värld. En bok med stor verkan just för att den är osminkad och känns äkta.

F A C K L I T T E R A T U R
Mot strömmen: Om att leva utan elektriskt ljus i vår tid (Warne Förlag) är en på många sätt fantastisk bok. Dan Korn har gjort sig känd för sin förmåga att leta upp och porträttera människor som framhärdar i ålderdomliga miljöer och håller fast vid det gamla. Vi möter den förmodligen sista folkspillran ur småbrukarsamhällets och skogsfolkets skara, gamla människor som håller fast vid ett leverne som redan i mitten av 1900-talet började bli sällsynt. I likhet med exempelvis konstnären Lars Lerin har denne författare blick för autenticiteten och skönheten i det gamla. Här bjuds kortbiografier över en lång rad sentida torpare och andra, med insprängda intervjucitat. Högintressant!

Berlin i Streiffert Förlags serie ”Första klass reseguider”, andra, aktualiserade upplagan, är en närmast överdådig handbok, med över 1 000 foton och kartor, utomordentliga översiktskartor över centrala kvarter och utflyktsmål och förstås information om restauranger och hotell. Av någon anledning ges endast strövisa hänvisningar till webb- och e-postadresser, vilket möjligen kan förvåna. I övrigt kan denna guide verkligen rekommenderas (låt vara att den genomgående rör sig på ytplanet; textmaterialet är genomgående knapphändigt).

Berlin. Slutstriden 1945 av Antony Beevor (Historiska media, översättning Ulf Gyllenhak) är en tegelstensbok där denne författare (ett slags blandning mellan Peter Englund och Herman Lindqvist) ingående - och med stöd av såväl publicerat som opublicerat källmaterial - skildrar Tredje rikets kollaps under trycket av de framryckande sovjetstyrkorna. Det är ur olika aspekter synnerligen intressant att få detta världskrigsslut i så skarp närbildsform.

Bohuslän (Bilda Förlag) har en tilltalande form och ett intressant innehåll. Jan Uddén skriver om landskapets natur, Helene Carlsson om dess historia, Hans Arén om skärgårdsturismens utveckling. I den avslutande delen - som utgör nästan halva boken - gör Marika Sandahl nedslag i dagens Bohuslän och beskriver sevärdheterna (kustlandskapet ges dock störst uppmärksamhet). Sammantaget en flerskiktad beskrivning av landskapet (låt vara att vissa översikter är schematiska på gränsen till det lapidariska).

Guide till Stockholms sommarcaféer (Natur och Kultur) lyder den pregnanta titeln på Mia Öhrns inbundna förteckning över såväl klassiska som nya uteserveringar i Stockholm med omnejd. Mia Öhrn, själv konditor, har författat en kompakt, läckert illustrerad liten volym som kan användas som akuthjälp av fikasugna intresserade av vackra eller spännande miljöer. Serveringarna förtecknas områdesvis och författaren ger förutom en kort sammanfattning om respektive ställe (men texterna är knapphändiga som i en turistbroschyr) även information om utbud och öppettider - samt en vägbeskrivning. En inte särskilt ambitiös och genomarbetad bok, men ändå trevlig och användbar.

Gustaf Fröding och kärleken (Natur och kultur) är en psykologisk studie av författarens förhållande till kärleken, både som det tar sig uttryck i hans diktning och i hans levnadshistoria. Författaren, Johan Cullberg, betraktar både hans liv och dikter ur ett psykologiskt och medicinskt perspektiv, för att söka utröna varför han blev som han blev. Ur litteraturvetenskaplig synvinkel är metoden vansklig, men ur andra perspektiv är detta en synnerligen intressant bok, på många sätt givande att läsa, i synnerhet som Johan Cullberg under senare år kommit att intressera sig mycket just för ”författarpsyken” och har vid det här laget ett helt yrkeslivs erfarenheter och kunskaper att grunda sig på. Cullbergs slutord: ”Upplevelsen att vara utestängd dövade han med sprit. Alkoholismen drev honom närmare det psykotiska sammanbrottet. Den invärtes bristen kunde han bara fylla i sin diktning.”

Havsbad lyder den lockande titeln på denna nyutgivna guide till ”femtioen svenska badpärlor” (Wahlström & Widstrand), utgiven av k-spanande trion Marie Dahlberg, Lena Koller och Maria Ravegård. Efter att ha sökt efter gamla kallbadhus och badanläggningar längs i stort sett hela den svenska kusten tycks de ha blivit lika entusiastiska friluftsbadare som den legendariske stadsläkaren Carl Curman i Lysekil (där kallbadhuset än i dag drar mycket folk, med fyrahundra aktiva i bevarandeföreningen, däribland släkten Curman). Boken - med många fina färgfoton - har knappast sin styrka i den inledande översikten (här hade behövts litet idéhistorisk tyngd) men de informativa texterna är värdefulla för alla med minsta intresse av saken. Varför även enstaka friluftsbad medtagits i förteckningen är dock obegripligt.

”Tidigt lärde jag mig simma motströms”, skriver den profilstarka, förre litteraturprofessorn Thure Stenström i sina nyutkomna memoarer, I Alma Maters tjänst (Atlantis) - en högintressant volym i tegelstensformat där han ingående beskriver sin levnadsbana och samtidigt tecknar initierade porträtt av kända litteraturhistoriker, tidningsmän och författare. Härtill bestås läsaren med detaljrika skildringar av de enorma förändringarna inom svensk universitetsvärld under andra halvan av 1900-talet. Stenström, som även gjort sig känd för sina böcker om existentialismens historia, är en makalös stilist. Och skickligheten att berätta anekdoter, förmågan att komprimerat porträttera människor liksom minnesskärpan (märkligt nog säger sig dock professorn sakna barndomsminnen ända fram till 12-årsåldern!) gör att jag gång på gång associerar till Ivar Lo-Johanssons lysande memoarer (utan jämförelser i övrigt). För alla som har det minsta intresse av svenskt kulturliv från 1950-talet och framåt kan dessa memoarer rekommenderas å det varmaste.

Inomskärs (Warne Förlag), med underrubriken ”Om öarna utanför Fjällbacka och Hamburgsund”, är en intressant och personligt anlagd bok (därtill rikt fotoillustrerad) av Karl-Allan Nordblom, född i trakten och med gott minne och sinne för bygdens och kustområdets historia. Skildringarna av de kustboendes vardagsliv, förr och nu, kryddas av sakkunskap (författaren har själv arbetat som fiskare) och mustiga anekdoter. Den påfallande berättarglädjen, kombinerat med den ciceronlika lusten att förmedla något om denna övärld, gör boken läsvärd.

Lena Cronqvist är en välkommen monografi, gemensamt utgiven av Wahlström & Widstrand och Sveriges allmänna konstförening. Huvudredaktör är Mårten Castenfors, som bland annat tagit initiativ till ett konstmuseum i Fiskebäckskil - som förra året invigdes just med en stor Lena Cronqvist-utställning. Reproduktionerna är många och vackra i denna volym, där textmaterialet är förbluffande begränsat. Castenfors skriver att det är ”i det burleskt vardagliga, i det absurda” som Cronqvist finner sin egen röst medan Eva Ström finner ”ett obändigt frihetsbegär” i hennes konst.

Lär känna psykopaten (Natur och kultur) av Görel Kristina Näslund, psykolog och medicine doktor, ger en bred bild av såväl traditionella diagnoser av ”psykopati”, forskning på området och inte minst en inblick i vad som präglar just en psykopat. Författaren gör med denna sin bok ett inhopp i aktuell debatt huruvida begreppet psykopati alls är relevant; det finns åtskilliga psykiatriker som helst inte använder ordet. Enligt Näslund finns det fog att rehabilitera begreppet och hon argumenterar implicit för detta. Hennes ambition att därtill ge en allsidig bild av ”den här personlighetsstörda gruppen” har resulterat i en högst intressant volym. En av författarens huvudteser är att psykopater som begår brott gör det för att det ger dem en stark lustkänsla och att denna kick är beroendeframkallande; psykopater blir lätt ”brottsberoende”.

Människan, mötena, måltiden (Bonnier Fakta) heter en utomordentligt intressant och omfångsrik bok om Carl Jan Granqvist, om hans liv och gärningar hittills, och inte minst om hans egna minnen och reflektioner i allehanda ämnen. Carl Jan Granqvist är med sin optimism och mångförgrenade verksamhet något av en renässansmänniska; en person som genom sin initiativkraft och visionsrikedom fått fart både på en unik gammal gästgivargård (som 1970 var nära att rivas men som nu utgör något av gastronomisk högborg i Mellansverige) och en lång rad projekt inom kultur- och restaurangvärlden. En synnerligen läsvärd bok.

Neapel är ännu ett exempel på framgångssagan för Streiffert Förlags guideserie ”Första klass reseguider”). Må vara att dessa guider har sin styrka just i överskådligheten och den pedagogiska tydligheten, mindre i beskrivningarnas tyngd och fyllighet - för alla som tilltalas av ett slags generalöversikt är detta rätt bok. ”Neapel är en stad som trotsar alla beskrivningar”, skriver författaren i det engelska originalet (detta är den första svenska utgåvan) - vilket är nästan detsamma som Goethe skrev vid sitt besök år 1775: ”den här platsen trotsar all beskrivning”.

Se himlen genom taket (Warne Förlag) av Dan Korn har som undertitel ”levnadsvisdom från annorlunda västgötar” och utgör ännu en i raden av de böcker där denne kulturantropolog och författare bekantat sig med ett antal människor som mer eller mindre isolerade i skogsbygder lever ett liv som mest av allt påminner om 1800-talet. Att sådana människor ännu finns i Sverige! tvingas man utbrista. Författaren har kommit dessa enslingar nära och förmedlar både deras okonventionella tankar och bilden av ett liv på tvärs mot allt i samtiden. Dan Korns ambition att förmedla dessa människors tillvaro är lovvärd och vittnar om humanism och genuin känsla för så kallade avvikare.

John Broviks Smalsund (Warne Förlag) är å ena sidan en personligt anlagd bok om Bohuslän, å andra sidan en monografi om fadern, landskapsmålaren Åke Brovik (vars utsökt koloristiska målningar illustrerar texterna, samtidigt som de påminner om vilken ålderdomlighet som de små fiskelägena ofta inneslöt fram till slutet av 60-talet). Boken är en smula splittrad vad gäller teman och infallsvinklar men genomsyrad av en stor och smittande kärlek till det bohuslänska.

Soldat i Waffen-SS: ett ögonvittne berättar (översättning Hans Dalén, Historiska media) av Johann Voss skrevs 1945-46 då denne soldat hamnade i amerikansk fångenskap. Först häromåret utkom dessa memoarer - i Amerika. Vem som döljer sig bakom pseudonymen Johann Voss är oklart, likaså varför publiceringen skett först nu - och därtill att originalet publicerats på engelska och inte på tyska. Oklarheterna dämpar något denna läsupplevelse, som sammantaget ger en initierad bild av krigstillvaron i detta den tyska arméns elitgarde (märkligt nog tillåter den nu åldrade tyske soldaten att foton från hans tid i förbandet publiceras i boken; varför det, om han nu vill vara anonym?). Frånsett dessa anmärkningar en ohyggligt stark skildring av krigets helvete - sakligt och målande som i Remarques klassiska På västfronten intet nytt. I en klarsynt passus konstaterar den unge krigsfången i sitt skrivande, att han och hans SS-kamrater, som ju skulle försvara den civiliserade världen, själva hade förvandlats till ”vildar”.

Stalingrad av Antony Beevor väckte uppseende bland både forskare och allmänhet när den utkom 1998. Nu föreligger boken i svensk översättning av Ulf Irheden (Historiska media). Den knappt 500-sidiga, illustrerade volymen ger en detaljerad bild av den vändpunkt i andra världskriget som det fruktansvärda slaget om Stalingrad kom att bli. Här ryms både närbilder och översiktsbilder; det hela är som en välgjord BBC-dokumentär, men i bokform. Beevor blandar ett sakligt relaterande med skickligt gestaltade skildringar och skapar så genom sin berättarstil och sitt sätt att strukturera materialet en oavbruten spänning.

Stockholms skärgård med underrubriken ”från a till ö” (Natur och Kultur) är en alfabetiskt uppställd guide av Anders Åkerman som nu utkommit i en fjärde upplaga. Den bjuder inte lika fyllig information som Ulf Sörensons, se nedan, men å andra sidan erbjuder detta slags uppställning av materialet helt andra möjligheter för den vetgirige. De båda böckerna kompletterar varandra, både vad gäller skrivsätt och sakuppgifter. Möjligen riktar sig denna bok mera direkt till båtfarande.

Vandra med Strindberg (Prisma) lyder den uppfodrande, spännande titeln på Anita Perssons bok om den litteräre giganten, med underrubriken ”12 vandringar i Stockholm och Stockholms skärgård”. Anita Persson är en Strindbergskännare av rang, det vet mången besökare i Strindbergsmuseet och det vet även alla de som deltagit i de vandringar i huvudstaden och dess skärgård som hon under flera decennier varit ledare för. En utmärkt idé att låta denna initierade ciceron här få sätta på pränt sina kunskaper. Pedagogiskt ackompanjeras vandringsförslagen med väl valda exempel ur Strindbergs produktion, där ifrågavarande plats eller område beskrivs. Sammantaget en intressant och genomarbetad volym - och en bok som ger mycken promenadlust!

Ulf Sörensons genomarbetade Nya vägvisaren till Stockholms skärgård (Prisma), med underrubriken ”en kulturguide från Understen till Landsort”, är en kompakt, initierad och från början till slut proffsigt framtagen guide för alla som är intresserade av Stockholms skärgård. Och är man det inte lär man nog bli det, om man får tag i denna bok, därtill rikt illustrerad och försedd med ett detaljerat kartmaterial. Såväl i de detaljerade beskrivningarna som i de inledande översikterna demonstrerar författaren sina rika kunskaper i ämnet. Beskrivningarna av exempelvis Furusund och rekapituleringen av konstnärskollektivet i östra Lagnö ger mersmak.  Boken, som är en uppföljare till den häromåret utgivna Nya vägvisaren till kulturen i Stockholms län, rör sig i en skärgård där enkla småbruk numera förvandlats till sevärdheter, samtidigt som inflyttningen givit nytt hopp om framtiden (mellan 1997 och 2002 ökade skärgårdsbefolkningen med 8 procent!).

I serien Sveriges nationalatlas utkom i våras det praktfulla verket Västra Götaland (Kartförlaget), som med sakkunniga texter, välreproducerade foton och bilder samt allehanda diagram utförligt beskriver det nya länet. Här behandlas nutida förhållanden (befolkning, kulturliv, näringsliv etcetera), natur (inklusive detaljerade klimatkartor) och livsmiljöer, liksom regionen ur en rad historiska perspektiv. Alltsammans är mycket vederhäftigt och detaljerat; en blandning av skrift från Statistiska centralbyrån, fotoutgåva från Lantmäteriet och kärleksfull hembygdsskrift (låt vara att en saklig, officiell prägel vidlåter stilen). Påkostat och smakfullt. Ambitiöst vidare att uppdateringar successivt görs av böcker i ”Sveriges nationalatlas” (www.sna.se).

TA MIG UPP!

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.
Copyright © 2004, Kulturtidskriften Café Crème