Ett chartrat plan kl. 06.30
Av Robert Peszkowski

Hans kraftigt markerade haka skjuter ut när han tar ett stort bett på tomaten. Tomatsaften hotar att rinna ner för hans mungipor och över hakan. Han rör käkarna och utstöter ett sugande ljud. Tomatsaften uteblir från hans välrakade mörka ansikte. När han väl lyckats bita loss nästan halva tomaten utan att låta något av tomatsaften rinna, tuggar han våldsamt och metodiskt. Han låter ansiktet svepa i 180-graders vinkel över vänthallen. Blicken är mörk och beslutsam. Det ligger något vakande över den. Efter att ha kontrollerat omgivningen, slukar han resten av tomaten. Han tuggar våldsamt och metodiskt.

I andra änden av vänthallen sitter en ung flicka. Hon döljer delar av sitt svepande blonda hår innanför en keps av senaste mode. Hennes koketta stil kan inte dölja det faktum att hon inte är en dag över 16 år. Hon tittar på allt och alla med nyfikna ögon. Nyfikna, men ändå distanserade, nästan lite föraktfulla. En föraktfullhet född av rädsla? Eller är det kanske överlägsenhet? Hon vänder snabbt bort blicken från den solglasögonprydde mannen som högljutt pratar med sig själv.

Han fick inte lämna in sitt liggunderlag och sin sovsäck vid incheckningen. Han sitter nu med dem i sitt knä och pratar, nästan skriker för sig själv. Han verkar arg. Han gestikulerar och plötsligt hoppar han upp och tittar upp mot tandläkarbelysningen i taket. Han pratar högljutt med taket. Han sträcker ut sina händer. Han försöker beveka en högre makt att hjälpa honom. Men inför lågprisbolagens byråkrati är även Gud maktlös.

Mannen sätter sig ner igen. Med jagad blick tittar han på alla som tittar på honom. Han plockar upp sitt liggunderlag och sin sovsäck, samtidigt som han furiöst maler med käkarna. Frustrationen och ilskan är påtaglig i de svordomar han spottar ur sig.

Lite längre bort sitter en dam i 30-årsåldern. I sin mörkrosa Versacedräkt sitter hon och gungar betänksamt med sitt vänstra ben, uppslängt som det är över det högra. Den skyhöga klacken gungar i den luftkonditionerade luften. Runt omkring henne sitter hennes tre molokna barn som hon under natten hotat med både helvetet och ett ordentligt kok stryk för att de inte velat sova på stolarna i väntsalen. Hennes två filippinska hemhjälper matar hennes barn med frukost. Croissanter och mjölk.

Hon är den enda som tillbringat natten på flygplatsen. Alla andra som inte kunde hitta ett hotell för natten eller vars flyg gick på okristligt tidiga tider fann sig i att bli utslängda av nattvakterna. Men damen i mörkrosa fick stanna för hon hade ett chartrat flyg till Paris klockan 06.30.

Alla andra fick bege sig ut i den ljumma italienska natten och dela säng med de herrelösa hundarna på betongen utanför flygplatsens glasdörrar. Klockan är 08.30 och inget chartrat plan har ännu landat på den lilla flygplatsen i utkanten av Pisa.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.