Debonairsångaren Peder Ribbing.	foto: Charlotte Berndt

Debonair - On air!
Av Linda Nilsson

En mörk tisdagskväll i november styrde jag mina steg mot Inkonst i Malmö. Jag hade satt mig i sinnet att skriva en artikel om detta trevliga ställe vid Folkets Park och eftersom jag nyligen vistats ett par månader i Paris kände jag ett behov av att fräscha upp mina intryck.

Sagt och gjort, jag betalade mina tio kronor i inträde och började njuta av det första bandets eminenta spelning. Men då deras pass var över, kurrade magen och tröttheten började pocka på min uppmärksamhet. Mitt i valet och kvalet angående mitt återvändande till hemmets härd, steg band nummer två upp på scen. Artig svensk som man är, bestämde jag mig för att stanna kvar och lyssna - ett genialiskt beslut skulle det sedermera visa sig! En spastiskt medryckande explosion till första låt öppnade upp och jag hade genom hela spelningen stora svårigheter att inte skämma ut mig med ett alltför överentusiastiskt taktgungande. Musik är ju en så oerhört subjektiv upplevelse och smaken så gränslöst varierad, men just denna stil med lugna partier med plötsliga explosioner tillhör onekligen mina personliga favoriter. Då det generösa bandet, Debonair, innan sin sista låt deklarerade att de skulle dela ut nio demoskivor mot bra motiveringar, gick mina sista minuter åt till att fila på en belönande bra motivering.

Det Stockholmsbaserade bandet föddes ur bröderna Peder och Henrik Ribbings hemmamusicerande för cirka tre år sedan. Ett par kompisar anslöt sig och efter några spelningar spelade man in en demo. Demon hamnade straxt därefter i händerna på Universal Publishing men tråkigt nog vill skivbolaget ändra i deras musik. Det här tilldrog sig under “White Stripes”-eran och skränig garagerock-grunge var det som gällde. Som tur var gav bandet inte efter, utan fortsatte med integriteten i behåll på den bana de redan slagit in på. Nu ligger bandet på Studio Sonic Research Stockholm och där åtnjuter de full konstnärlig frihet.

Förutom bröderna Peder (sång, gitarr) och Henrik (gitarr, sång) består bandet av Erik Lilljeforss (klaviatur), Bartek Jankowskij (bas) och Johan Svärd (trummor). Peder Ribbing, en av bandets låtskrivare, förklarar sina texter som ett slags uppgörelse med barndom, ungdomsår och sin generations uppväxt. Den generation som är född under det tidiga 80-talet har växt upp med ett materiellt överflöd som ingen tidigare generation åtnjutit. Med överflödet kommer också de outtalade kraven på högskole-/universitetsstudier, som i sin tur ska leda till att de framtida barnen ska få växa upp med samma höga, eller ännu högre, standard. Han avslutar med:

”Gemensamt för många av texterna är att de handlar om det där lilla ögonblicket då allt förändras. Då mattan slits undan under ens fötter och då världen blir trög och tung att röra sig i. Känslan av att väga tusen ton och vara en man med en gaffel i en värld av soppa...”

Debonairs nästa spelning går av stapeln klockan 21.00 den 12 januari 2005 på Stacken i Stockholm.

Debonairs hemsida (under konstruktion)
www.debonair.se

Vill du veta mer om inkonst? Gå in på
www.inkonst.com

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.