Om nåden att få finnas till
Av Alice Thorburn

LITTERATUR
• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • •
dorés bibel Torgny Lindgren Norstedts Förlag 2005 Sidantal: 228 ISBN: 91-1-301425-0 Cirkapris: 154 kr

Frågor som rör språk, skapande och tro har alltid varit centrala i Torgny Lindgrens författarskap. Så också i hans nya bok, Dorés bibel. Dess huvudperson, tillika berättare, är en gammal man som varken kan läsa eller skriva men som trots detta varit besatt av böcker och berättelser livet igenom. Redan som mycket liten presenterades han för den bibelutgåva som bokens titel syftar på, den som innehöll de berömda kopparsticken gjorda av Gustave Doré på 1800-talet. Pojkens fascination för bokens bilder försvinner aldrig, och han lär sig de tillhörande berättelserna utantill när hans mamma läser dem för honom. Hans morfar litteraturprofessorn berättar för honom om världslitteraturen, och så kommer det sig att han trots sin oförmåga att förstå bokstäverna känner till mer om litteraturen än de flesta.

Dorés bibel är den bok som mannen får i uppdrag att förfärdiga till ett jubileum, och eftersom han inte kan skriva så talar han in den på en bandspelare. Det är en skildring av ett liv avhängigt av Dorés bilder, där de sällsamt starka porträtten av Jesus och apostlarna, Abraham och Isak, Petrus och den helige Ande hela tiden speglar sig i mannens eget liv, i honom själv och i dem han har omkring sig. Det är en vacker skildring av en udda människa som först placeras på hem för obildbara men som lyckas vända sitt handikapp till sin fördel och utnyttja det. Mot alla odds lever han ett lyckligt liv, och grunden till det ligger i den acceptans och stilla optimism som utmärker honom, vilka händelser som än möter honom. Förtröstan är ett ord som skulle kunna sammanfatta livsinställningen, ett slags mild vägran att se saker och ting som avsedda att skada honom. I stället är han tacksam för allt som sker, och nåden att få finnas till över huvud taget är långt tillräcklig.

Livslögn är ett annat ord man skulle kunna använda för att beskriva mannens sätt att leva, och just nåden och livslögnen har Torgny Lindgren själv i intervjuer framhållit som centrala i hans författarskap. För honom är det två begrepp som ibland tenderar att smälta samman, för livslögnen kan vara skillnaden mellan ett lyckligt liv och ett olyckligt. Sist och slutligen är det bara den egna upplevelsen av förhållanden omkring en som avgör det egna välbefinnandet, och på så sätt kan även vad som för andra ter sig som en förljugen tillvaro vara ett sätt att leva i nåd.

Dorés bibel fullbordar den triptyk som Lindgren inledde med Hummelhonung och Pölsan. Personer återkommer, som den i Pölsan förekommande Manfred Marklund som har en större roll här. Vissa frågor som väckts av de tidigare romanerna får man här svar på, men likt Hummelhonung och Pölsan så ställer Dorés bibel fler frågor än vad den besvarar. Vad är egentligen skillnaden mellan verklighet och fiktion, händelse och minne? Finns det något bortom ordet och bilden, eller är där bara tomrum? Gör det i så fall någonting? Mannens berättelse viker av och slingrar sig fram och Lindgrens särpräglade och sparsmakade prosa är lättläst och flödande men som alltid extremt precis. Romanen förenar ett drag av absurd humor med ett bråddjup av allvar, men tillåter ingen värderingsskillnad dem emellan. Dorés bibel är kanske något mindre av fantasifull skröna än vad Pölsan var, men den är starkt bevis på att Torgny Lindgren är en av de största och mest originella svenska författarna just nu.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.