En fantastisk bok för en begränsad krets
Av Lennart Lundh

Fågelskådning är en snabbt växande folkrörelse. För inte så många år sedan sågs en fågelskådare som en ganska udda varelse. Numera har fågelskådandet blivit en allmänt accepterad hobby som mest lockar vad som annars upplevs som helt vanliga människor. Men vad är det som får dessa ofta ganska lata och bekväma människor att bege sig ut till en gudsförgäten plats i ottan för att efter timtals frysande och tröstlös väntan kanske få se en raritet svepa förbi som hastigast?

Denna snarare filosofiska än ornitologiska fråga försöker poeten och fågelskådaren Leonard Nathan finna ett svar på i sin bok En vänsterhänt fågelskådares dagbok. I boken varvas skildringar av fågelupplevelser i fält, med dialoger om fågelskådandets själ med bäste vännen Lewis och med fågelskildringar ur litteraturhistorien.

Egentligen är det en bok som det är ganska svårt att få grepp om, och som det är näst intill omöjligt att placera in i något fack. Skildringen är väldigt personlig och poetisk. På ett plan är boken en mycket lyckad kombination av filosofi, naturvetenskap och poesi, medan den om man ser på dessa områden vart för sig har stora brister. Den som bara vill ha en ornitologisk skildring blir säkert besviken. Detsamma gäller den som verkligen vill förstå fågelskådandets själ. För den som är ute efter en litterär eller poetisk upplevelse är ämnesvalet antagligen för speciellt för att boken ska beröra. För att verkligen uppskatta boken ska man nog vara en filosofiskt och existentiellt intresserad fågelskådare som gillar god litteratur. För denna mycket begränsade krets har Leonard Nathan åstadkommit en helt fantastisk liten bok som på ett unikt sätt förenar dessa olika dimensioner.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.