ÅRGÅNG 5 — HÖSTEN 2005
Vad är Café Crème? Vi på Café Crème Nyhetsbrev Kontakt Länkar
Pseudo Intryck Prosa Lyrik Arkiv

CAFÉ CRÈME I VÅR

A R T I K L A R
Scen: Singoalla i Hagaparken
Klippdockor från 60-talet
Läst: Choklad. Fakta, historia, passion
Läst: Samurajsommar
Läst: Den amerikanska flickan
Läst: Terra Nullius
Läst: Vetenskap eller villfarelse
Läst: Simos drömmaren
Läst: Den fula prinsessan
Läst: LBD
Läst: Silverapan
Läst: Skulden
Läst: Eragon - Arvtagaren
Fugu: Dödligt gott
Kvinnliga faraoner
"Saltis" i Saltsjöbaden?
Utdöd? Du skämtar väl!
The Spider Rules!
Fredag den trettonde
Konst: Angående konst och frihet
Musik: Something to Be Shared
Musik: Timeless Music
Musik: Summertime at Dalhalla
Läst: Björns bokkrönika våren 2005
Läst: Anne Franks dagbok
Läst: Orre, trast och trana
Läst: Dorés bibel
Läst: Sabotage
Läst: Mörkrets tjänare
Läst: Boktips inför hängmattan
Scen: Platonov
Foto: Färgsprakande provokation
Scen: Aprilhäxan
Utrotat djur Australiens heliga Graal
En skandalkarriär värd att belysa
I sus och dus med Brus
Berlin andra gången gillt
Könsroller under bronsåldern
Kristian II: Tyrann eller älskad kung?
Kuba: ständigt mot friheten
I den verkliga diktaturen
Destruktiviteten är en konstant
Katja Timgren får Slangbellan
Läst: Bläckhjärta
Läst: Kejsarens magi
Läst: Lucindas hemlighet
Läst: Da Vinci-koden
Läst: Terra Hexa
Läst: Stjärnornas stad
Läst: Åklagare är en som lagar bilar
Läst: Idun - Sagan om Valhalla

P R O S A
Långt hemifrån

L Y R I K
Dikter från Kuba

P S E U D O
Hur man ger sin katt ett piller

I N T R Y C K
Fisketur med Moses


Elisabet Svensson och Patrik Wiberg i "Far Away".
foto: dan forsberg

Dystopi som inte förmår beröra

TEATER
• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • •
Far Away
Scen: Teater Tribunalen
Av Caryl Churchill
Regi: Henrik Dahl
I rollerna: Frida Röhl, Elisabet Svensson, Patrik Wiberg
Scenografi: Linn Reinius

“Far Away” är en dystopisk framtidssaga där nattliga utrensningar i medelklassidyllen, televiserade skenrättegångar och offentliga avrättningar tillhör normen. I centrum står den lilla flickan Joan som storögt betraktar detta dystra spektakel.

Att det handlar om absurd teater är något som blir tydligt från första stund. I inledningsscenen frågar Joan faster vad det är som pågår i skjulet om kvällarna. När vi får reda på att Joan sett barn i skjulet tillsammans med farbror misstänker jag direkt honom för pedofili. Det visar sig i stället vara mord av stora som små, som av någon anledning inte fallit farbror i smaken. Joans fot är insmord med blod och hon och fastern är rödögda och bleka. Tillsammans med ljussättningen och ångestframkallande musik, bidrar sminkningen till att frammana en känsla av total undergång. Mitt i pjäsen framför en kvinna i folkdräkt ett folkloristiskt klagostycke. Hon känns malplacerad i sina prydliga kläder bland de andra, närmast maniska rollfigurerna.

Pjäsen visar olika skeden i livet: Joan blir vuxen och börjar tillverka hattar och hon blir i samband med detta kär och gifter sig. Regissören håller sig inte till en röd tråd i pjäsen – den utdragna scenen där Joans mer eller mindre absurda hattar passerar revy känns irrelevant. Den bidrar varken till att stärka eller försvaga pjäsens mardrömslika framtidsvision, utan ter sig mest löjeväckande. Måhända är regissörens syfte just detta – att visa på den galenskap som människorna tagit tillflykt till i en instabil värld. Att tillverka jättehattar av jord (eller dylikt) blir då av livsavgörande vikt.

Elisabet Svensson som fastern gör en bra prestation. Patrik Wiberg som även sågs i barnpjäsen ”Tussilagoängen” förra hösten, lyser inte lika mycket här. I ”Tussilagoängen” hade han förvisso en roll som gav honom mer utrymme – han spelade nioårig missförstådd pojke i en småstad. I ”Far Away” gestaltar han den hatttillverkare som Joan faller för. Rollen innebär en mer undanskymd plats. Överlag känns karaktärerna svagt utmejslade och det är därför svårt att sympatisera med, äcklas av eller förstå dem.

”Far Away” är en kort pjäs, men även om den stundtals berör lyckas den inte behålla mitt intresse rakt igenom den dryga timme den pågår. Jag lämnar salongen med en känsla av ”jaha”.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.

Copyright © 2004, Kulturtidskriften Café Crème