Till Café Crème Film!
                                         ÅRGÅNG 5 — HÖSTEN 2005
  HEM NYHETER ARTIKLAR CC:S BETYGSKALA REDAKTIONEN

Bridget Jones 2: Charmen är borta

Den amerikanska kritikerkåren rasar mot ”Bridget Jones: Edge of Reason”. Filmen har av filmrecensenterna fått – i genomsnitt – 29 poäng av 100 på Rotten Tomatoes kvalitetsmätare, och räknas därmed som ”rotten”. Enligt en av kritikerna får ”Edge of Reason” den förra filmen – ”Bridget Jones dagbok” – att te sig som ett mästerverk. Och dessvärre är jag tvungen att hålla med.

Efter tre år är Bridget Jones tillbaka – robustare, osäkrare och klantigare än någonsin. Här har man brett på med liv och lust. Bridgets hår hänger, stripigt och flottigt, hela filmen igenom; kläderna hon bär är så osmickrande och rent av löjeväckande att man skäms å den arma kvinnans vägnar. Bridget vaggar hit och dit som en anka, drattar på ändan upprepade gånger, gör bort sig så fort hon öppnar truten. Filmkameran tycks besatt av hennes dubbelhaka och övriga skavanker. Ljussättningen är sådan att inte bara hon utan alla andra i ensemblen ser härjade ut. Det är bara för mycket.

Vad tänkte regissören Beeban Kidron och det fyrmannastarka manusteamet på? Vad tänkte Renée Zellweger på när hon gick med på att medverka i uppföljaren? Fick hon inte tillfälle att läsa manuset i förväg?

Bridget Jones drattar på ändan gång på gång. bild:uip

Bridget Jones arbetar på en tevekanal som bedriver värsta sensationsjournalistiken, och alla hennes uppdrag tycks gå ut på att hon ska visa bakdelen i närbild. Hon vet inte var Tyskland ligger och hon tror att Iman är namnet på Irans huvudstad. (Iman är namnet på modellen tillika David Bowies fru.) Ändå lever Bridget i tron att hon ägnar sig åt seriös journalistik. Ärligt talat, hur enfaldig kan man bli?

Det som gjorde Bridget Jones till en charmig rollfigur i ”Bridget Jones dagbok” var hennes osäkerhet, hennes nojor och hennes innerlighet. Hennes ständiga kamp mot vikten, cigaretterna och alkoholen, hennes längtan efter kärlek, hennes humor, hennes sårbarhet – sammantaget gjorde detta Bridget Jones till en mänsklig, älskvärd och tilldragande person. I ”Edge of Reason” är hon i stället mest pinsam, jobbig och rent av dum i huvudet.

Bridget Jones är sin egen värsta fiende. Hon har fått sin Mark Darcy, men hennes självförakt säger henne att en man som är något att ha inte möjligen kan älska henne. Hennes utflippade vänners välmenande men katastrofala råd gör inte saken bättre, och snart är Bridget övertygad om att Darcy bedrar henne med sin långbenta kollega Rebecca. Och sannerligen frågar man sig: vad ser Mark Darcy och skälmen Daniel Cleaver hos Bridget Jones i ”Edge of Reason”? Svaret på den gåtan kan skönjas i en av Cleavers repliker, där han erkänner att Bridget är det bästa ligg han någonsin haft.

Storyn i ”Edge of Reason” är inte på väg någonstans utan fylls ut av Bridgets outtröttliga gnäll och upprepade fadäser. Fiaskot är naturligtvis inte Zellwegers fel – det är det usla manuset och den svaga regin som bär skulden till det. Sanningen att säga finns bristerna redan i förlagan till filmen, det vill säga i Helen Fieldings roman med samma namn. Då hjälper det föga att Fielding är med som en av manusförfattarna.

Tala om att ta ett vinnande koncept och så hänfört fördärva det.

Läs mer: www.rottentomatoes.com

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.
Copyright © 2004, Kulturtidskriften Café Crème
Webbredaktör:
Lydia Duprat