![]() |
|||
ÅRGÅNG 5 — HÖSTEN 2005
|
|||
![]() |
|||
![]() |
|||
Biljakten filmens höjdpunkt
brottsplats italien
"Brottsplats Italien" (det vill säga "the Italian job") från 1969 är en "heist"-film. Ovanligt nog för filmer i den här genren är det inget trippellur medlemmarna emellan utan de strävar mot ett gemensamt mål. De ska stjäla fyra miljoner dollar från en värdetransport i Turin genom att orsaka trafikkaos. Manusförfattaren Troy Kennedy Martin hade läst att Turin hade ett av de första datastyrda trafiksystemen och därför förlagt filmen dit. Kuppen i sig är så enkel som det bara är möjligt utan att vara tråkig eller fantasilös. Det är dessutom ingen överdriven fascination vid hur det rent tekniskt går till att förstöra ett helt trafiksystem med hjälp av en dator. Det glids så pass elegant förbi att man aldrig börjar fundera på om det skulle gå eller inte. Dataexperten professor Peach (Benny Hill) är nödvändig för att gruppen ska kunna genomföra stöten. Han har en viss böjelse för storväxta damer vilket utnyttjas för att få med honom till Italien. Instruktionerna till hur kuppen ska genomföras visas som i en gammal hederlig film så man behöver inte genomlida hur det sakta vaskas fram. Det roligast med filmen är dock biljakten. Det är en klassiker och det är lätt att förstå. En biljakt som håller på så länge som den här skulle kunna vara otroligt tråkig och rent outhärdlig men i det här fallet sitter man och inte bara orkar med den utan faktiskt uppskattar den. Efter ett tag sitter man och tänker på de små hundkojorna som individer och skrattar glatt över hur de åker i tunnlar, på hustak, i vatten och nerför trappor. Michael Caine, Noel Coward och Benny Hill känns som en något osannolik kombination men det funkar. Tveksamheten, främst kring Benny Hill, kan bero på att hans andra verk inte direkt tilltalar mig. Hans karaktär, professor Peach är en något dubiös figur men det är inte alls fel i sammanhanget. Det här är inte en film med de djupa karaktärerna som man engagerar sig i men det är inte något som man begär heller. Det är dessutom en snygg film, genomgående
så används färgerna i den brittiska flaggan för vårt
kära team. Färgskalan är över huvud taget väl
genomtänkt och väl genomfört. Det är roligt att i
den här DVD-versionen så har man tagit tillvara bilspelskänslan
som infinner sig och lagt till att startmenyns animerade bilar ser ut
som om början till ett tevespel. Man får en dokumentär
om hur det gick till att spela in filmen som extra material. Det är
charmigt eftersom det är inspelat så långt efter att
filmen gjordes och farbröderna har fått en nostalgisk ton över
hur det gick till. Där har vi i och för sig en sak som jag funderade
över när jag såg filmen: varför kvinnor mest bara
är med som pynt i den här typen av filmer. Nu är i och
för sig ”Brottsplats Italien” från 60-talet men
samma sak gäller ofta även i nyinspelade filmer. |
|||
![]() |
|||
|