Bild: sandrew metronome

Konsten att sätta ringen på rätt finger
Av Linda Nilsson

corpse bride
Regi: Tim Burton och Mike Johnson
Manus: John August och Pamela Pettler
Röster: Johnny Depp, Helena Bonham Carter, Emily Watson, Joanna Lumley, Albert Finney, Christpher Lee, Richard E. Grant, Michael Gough m. fl.

Betyg:

FILMENS WEBBPLATS >>

”Corpse Bride” är Tim Burtons andra projekt inom kategorin stop motion-animation. Den här gången handlar det om den unge Victor van Dort, och om hur hans problem med att lära sig sina bröllopslöften resulterar i att han av misstag gifter sig med en död ungmö. Handlingen bygger på en gammal rysk folksägen från 1800-talet, där en ung förälskad man omedvetet friar till ett ruttnande lik, som väntat på sin sedan länge försvunne älskare.

Även om man inte tillhör den skara människor som favoriserar den gotiska filmstilen är det bara att erkänna: detta en alldeles fantastiskt vacker film. Tim Burton arbetar än en gång tillsammans med Danny Elfman, vars musik gör vad som redan vackert är till ett mästerverk. Den första scenen med pianospel dröjer sig länge kvar efteråt, försvinner och återkommer sedan som en mjuk våg i medvetandet. Det första skrattet bubblar lättat upp vid föräldraparens möte då Albert Finneys karaktär som Victor van Dorts framtida svärfar ska försöka få ansiktsmusklerna att prestera ett leende. Det måste även sägas att castingen av karaktärernas röster är fantastisk! Den lämnar inget i övrigt att önska.

Filmen utspelar sig i ett brunmurrigt samhälle ovan jord, och i ett mer neonfärgat i underjorden. Den övre våningen ger löften om en färglös, konvenansstyrd och fängelselik tillvaro, medan den undre bjuder på lite mera livade jazztoner men samtidigt också ett större urval av benknotor, maskar och spindlar. Båda världarna ger, i sitt miljömässigt fullständiga utförande, dova undertonskänslor som gör filmens handling sällskap, lite som en skicklig basgång i en favoritlåt.

För de som inte är så insatta i Burtons karriär kan det vara svårt att se kopplingen till dessa animerade filmer, men faktum är att det var just som tecknare på Disney som den unge Burton startade. Med denna andra film är det nu bevisat att Burton hittat sin egen filmstil inom animationen. Jag var beredd på att det skulle kunna bli ett slags upprepning av ”The Nightmare Before Christmas” men förutom själva tekniken och vissa gemensamma nämnare i musiken anser jag att är det två helt olika filmer. Däremot är jag ganska säker på att de två filmerna har en sak gemensamt och att det kommer att bli försäljningen av dockor, väskor och allsköns attiraljer, vilket fortfarande är en minst sagt lönsam affär för den kultförklarade ”Nightmare Before Christmas”.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.