![]() |
||||
ÅRGÅNG 5 — HÖSTEN 2005
|
||||
![]() |
||||
![]() |
||||
Med en far som handikapp mitt hjärtas förlorade slag [de battre
mon coeur s'est arrêté]
En ung man i Paris, Thomas (Romain Duris), kämpar för att bringa balans i sitt liv och skapa jämvikt mellan sitt våldsamma jobb inom fastighetsbranschen, sin hjälplösa far och den återuppväckta passionen för pianospel. ”Mitt hjärtas förlorade slag” bygger på den amerikanska förlagan ”Fingers” från 1978 med Harvey Keitel i huvudrollen. Audiards film har en öppningsscen som ganska fort blottar skillnaden mellan sig själv och sin föregångare. En arbetskamrat berättar gråtande om hur han varit tvungen att ta hand om sin far när fadern blivit äldre, hur rollerna en dag plötsligt är ombytta och barnet har blivit föräldern. De stora skillnaderna mellan originalet från 1978 och denna nyfilmatisering är att viljan till att bruka våld är avsevärt nedtonad och att tyngdpunkten ligger på relationen med fadern. Då Harvey Keitels rollfigur i originalet snarare verkar lida av en allvarlig personlighetsklyvning känns Romain Duris Thomas stabilare. Våldet är inte lika frekvent förekommande här, och enda gångerna som Thomas gör sig skyldig till våldsamma handlingar utgör dessa hämndaktioner som han utför, och det motvilligt, på faderns begäran. Thomas problem är alltså inte galenskap utan hans ständiga kämpande för att hålla alla delar av sitt liv hoppusslade. Fadern är också verksam inom fastighetsbranschen, men fungerar som ett handikappat barn: han kan inte kräva in hyror själv, blir överkörd av ryska maffiabossar och kommer sedan som ett truligt barn och ber sin son om hjälp. ”Mitt hjärtas förlorade slag”
är en mycket bra film som belyser hur svårt det kan vara att
försöka leva sitt liv samtidigt som man tvingas ta ett så
stort ansvar för en förälder. Av Thomas ansiktsuttryck
under öppningsscenen att döma vet han exakt vad arbetskamraten
talar om när denne berättar hur tungt det känns att behöva
ta hand om sin hjälplösa far. |
||||
![]() |
||||