Bild: image.net

Pinsam historia
Av Lydia Duprat

den utvalde
Regi: Martin Söder och Eric Donell
Manus: Eric Donell
I rollerna: Andreas Wilson, Julia Dufvenius, Björn Granath, Vanna Rosenberg, Leif Andrée, Maria Kulle, Philip Zandén m. fl.

Betyg:

”Den utvalde” är en pinsam historia, och ännu pinsammare är att den fått finansiering att bli till. Filmen är ett hopkok av schabloner typiska för thrillergenren som manusförfattaren Eric Donell friskt inhämtat lite varstans ifrån. Utgångspunkten tycks ha varit att Donell så väldigt gärna ville göra en thriller i universitetsmiljö; han pluggade nämligen själv ekonomi i Uppsala för några år sedan och kände sig tydligen lite nostalgisk. Så då måste handlingen absolut utspela sig i Uppsala – allt annat har uppenbarligen varit av underordnad betydelse. Såväl trovärdighet som stringens har fått stryka på foten i manus. Handlingen innehåller flera stickspår som inte fyller någon som helst funktion annat än att få olika rollfigurer att verka suspekta och alltså ”föra åskådaren bakom ljuset”.

Vad regin anbelangar skulle ett gäng 12-åringar ha kunnat åstadkomma något betydligt mer otäckt och underhållande lagom till Halloween, om de blott fått låna en filmkamera. Eric Donell och Martin Söder har mycket kvar att lära sig; bland annat måste de förstå att det ingår i deras jobb att försöka förmå sina skådespelare att agera – det är nämligen det de är till för. Skådespelarprestationerna i ”Den utvalde” är med mycket få undantag under all kritik, och den plattaste prestationen av alla står Andreas Wilson för. Den unge Wilson har inte begåvats med särskilt imponerande röstresurser av naturen, men som skådespelare ska man kunna tygla sin röst och få den att tjäna sin mästare. Tyvärr verkar detta inte ens ha föresvävat Andreas Wilson, och hans avsaknad av egentlig skådespelarträning blir väldigt tydlig här: Wilson levererar sina repliker med en sådan flack, ihålig och klanglös röst att inspelade röstmeddelanden i stil med ”Var god vänta” och ”Du behåller din plats i kön” ter sig som spirituellt och kraftfullt leverade budskap vid jämförelse. I övrigt rör sig Wilson än hit, än dit med samma uttryckslösa min, samma dödafiskblick och samma glesa tredagarsstubb filmen igenom.

En serie mord äger rum som alla har det gemensamt att de har iscensatts så till vida att de ska se ut som självmord eller olyckshändelser. Av någon outgrundlig anledning tycker polisen att spåren leder till Uppsala universitet. Eftersom utredarna uppenbarligen saknar den kompetens som krävs för att lösa mordet anlitar man en ung polisstudent som förväntas vara ”osedvanligt skarptänkt” (Wilson) till hjälp. Tanken är att ynglingen ska infiltrera ekonomiprogrammet vid Uppsala universitet och komma på vem som är mördaren. Sedan händer ingenting av betydelse och därefter litet mer ingenting innan mördaren är fast.

Gäsp.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.