|
|||||
Kärlek
på riktigt Regissören och manusförfattaren David Gordon Green vill med sin senaste och andra film ”All the Real Girls” fylla vad han anser är ett tomrum i amerikansk filmproduktion – film om ung kärlek som känns som det gör på riktigt. Trött på de många klichéfyllda romantiska komedierna
filade den 28-årige Green och hans vän och kollega Paul Schneider
på ett manus i flera år. När kontakt med den rätta
producenten uppstod kunde de till slut realisera sin vision, vilket var på tiden,
då en av ambitionerna var att göra en film på temat medan
det ännu kändes aktuellt. Man ville undvika att skildra ungdomens
känslor i ett nostalgiskt skimmer. ”All the Real Girls” var en av filmerna i tävlingssektionen i detta års Stockholms filmfestival. Det är Greens andra långfilm, som nu följer upp den kritikerrosade debuten ”George Washington”. I ett av filmfestivalens Face2Face-samtal berättade han och Paul Schneider, som spelar filmens manlige huvudroll, om filmens skapelseprocess. De poängterar att de ser rollbesättningen som den nästan
viktigaste delen i filmarbetet. Schneider var Greens enda val för den
manliga huvudrollen, medan den kvinnliga huvudrollen var obesatt länge.
Man sökte någon som passade ihop med Paul, och som kunde ta plats
och improvisera. Dessa egenskaper hittade man till slut i Zooey Deschanel. - Så som man pratar i verkligheten, tillägger han. Green och Schneider nämner Mike Leighs arbetssätt som en förebild, men även som en dröm som troligen aldrig kan uppfyllas i amerikanska filmproduktionssammanhang. Man syftar då på hur Leigh, innan inspelningsarbetet börjar, i långa sessioner tillsammans med skådespelare arbetar fram karaktärer och manus. Vid sidan av karaktärerna spelar även landskapet och miljön
en viktig roll i filmen. Filmen utspelar sig i en amerikansk småstad,
och Green ville skildra en miljö där det vackra naturlandskapet
kontrasteras mot nedgången industri. Han berättar även hur
han med filmens långsamma tempo tänkt att åskådaren
skall reagera. I stället för att göra en dialog- och händelsedriven
film ville han göra en film som inbjuder till reflektion. Med filmens
karaktärsmöten och situationer vill han väcka tittarens egna
minnen till liv, för att sedan varva dessa scener med bildsekvenser
då åskådaren kan sjunka in i sitt eget begrundande och
känsloliv. Man får gärna somna när man ser filmen, säger
han, för att sedan konstatera:
|
|||||
Copyright
© 2003, Kulturtidskriften Café Crème Webbredaktör: Lydia Duprat |