Bild: folkets bio

Om små och stora barn
Av Alice Thorburn

barnet [l'enfant]
Manus och regi: Jean-Pierre och Luc Dardenne
I rollerna: Jérémie Renier, Déborah François, Jérémie Segard, Fabrizio Rongione m. fl.

Betyg:

FILMENS WEBBPLATS >>

Bruno är en modern luffare som lever på mindre stölder och sover under en bro när han inte får plats på härbärget. När han har pengar lever han upp dem, när han inte har det så skaffar han sig dem, och livet han lever är en sorglös dag för dag-tillvaro. Den fasta punkten är flickvännen Sonja, vars lägenhet han också hyr ut för att tjäna pengar, men när Sonja och Bruno får barn så är Bruno inte helt redo. Faktiskt långt därifrån. Han får reda på att folk betalar bra för att adoptera barn, och tar därefter första bästa chans att sälja sin son för 5 000 euro. Detta leder självklart inte till den problemlösning han har tänkt sig. Sonja anmäler honom till polisen och lämnar honom, och när han försöker skaffa tillbaka barnet så tvingas han betala långt mer än det han själv fått.

Bruno tvingas helt enkelt växa upp. Både han och Sonja är trots föräldraskapet helt uppenbart fortfarande barn i stor utsträckning, och filmens titel kan således syfta på Bruno själv likaväl som på hans son. Bruno är så långt från cynisk man kan komma och försäljningen av barnet är fri från ondska och beräkning, men också märkbart fri från insikt och ansvar. Frågan är om han ens mot slutet av filmen förstår vad det är han har gjort som är fel. Att han har gjort något som är fel inser han däremot, och kanske är det vanmakten i den ironin som gör slutet så hjärtskärande tragiskt.

Jean-Pierre och Luc Dardenne fick Guldpalmen i Cannes för denna närgångna historia med dokumentär stil och stämning, och det är lätt att förstå varför. Det är i någon mån en sorgesång över ett liv som inte går att leva när man blir vuxen: sorglösheten och ansvarsfriheten existerar inte längre. En dag när Bruno vaknar har hans värld förändrats, men han märker det inte. Han har gått över gränsen mellan barndom och vuxenhet, men inte sett den, och tror därför fortfarande att han kan låta livet vara en lek. Frånvaron av tillrättaläggande berättarröst, bakgrundskildring och sociala förklaringar är på ett plan välgörande för filmen. Den får karaktären av utsnitt ur ett liv snarare än påhittad historia. Men den lämnar också åskådaren utan beröringspunkter med Bruno. Vi förstår honom aldrig, vi bara betraktar. Därför efterlämnar filmen, trots sin tunga historia, inte de djupa avtryck man kanske väntar sig. Men att det är så beror också på filmens ljusa handlag med det som är vackert och lätt i Brunos vardag – den tillvaro han måste lämna, där allting flyter. ”Barnet” kunde alltså ha varit något tyngre men är trots allt en bra film, insiktsfull men utan pekpinnar.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.