 |
| |
Briljant naturalistiskt ungdomsdrama
mean creek
| Betyg: |  |
Jag är svag för naturalistisk film med solljusdoft, film där autencitet inte står för darrig videokamera och korniga närbilder utan där fotot i stället får breda ut sig i långa simmiga tagningar av dallrande luft. Det är ofta sommar och natur, och huvudpersonerna är barn eller andra människor som befinner sig på gränsen till det vedertagna samhället, precis så långt ifrån att deras upplevelser får att bilda en egen värld. Gränsen mellan de båda världarna kan se diffus ut men är självklar när man väl överträder den, och den särskilda intensitet som finns i filmerna beror på den förstärkning av sinnesupplevelser det innebär att tvingas betrakta det vardagliga livet utifrån. När dramatiska händelser inträffar i någon av världarna blir gränsen alltsomoftast omöjlig att uppehålla, och man tvingas att för alltid förlora den värld vars gräns man överträder.
”Mean Creek” är precis en sådan film. Den skildrar en grupp på sex ungdomar i olika åldrar som en varm sommardag ger sig ut på en båtfärd som för alltid kommer att förändra deras liv. Centralgestalten Sam blir slagen i skolan av den storväxte George, och för att hämnas kommer hans storebror Rocky på en plan som går ut på att man ska lura med George ut i båten för att sedan tvinga honom simma hem. Rockys kompisar Marty och Clyde följer också med, liksom Sams bästa vän Millie. Men när George visar sig vara trevlig och dessutom överlycklig över att få följa med så börjar planen kännas som en börda för Sam.
Styrkan i ”Mean Creek”, och det som gör den till ett mästerverk helt i klass med Terrence Malicks ”Badlands” från 1973, ligger främst i karaktärerna och skådespeleriet. De sex unga skådespelarna är rakt av lysande; nyanserat och tonsäkert lyfter de var och en fram de drag hos den egna karaktären som får oss att bäst förstå dynamiken i deras relationer. Rory Culkin spelar försiktigt den snälla, eftertänksamma Sam, Trevor Morgan snarare leker fram den sorglöse, alltid välmenande Rocky. Millie, modig och rättrådig, och Clyde, tystlåten men full av integritet, bildar fond till bröderna som snart försöker avstyra planen. Men Marty, arg, frustrerad och karismatisk, och lysande gestaltad av Scott Mechlowicz, vill inte sluta. Och George, den ensamme och osäkre men utagerande George, som inget hellre vill än att göra intryck och vara tuff men som saknar sinne för proportioner och lätt blir väldigt upprörd, han driver bara på händelseförloppet med sina alltmer självsäkra kommentarer.
Men det är inte bara skådespeleri,
dialog och karaktärer som är fantastiskt bra i ”Mean Creek”,
utan regissören Jacob Aaron Estes lyckas också skildra historien
inte ur någons särskild synvinkel utan ur allas, och därmed
göra den mer drabbande. Han har utvecklat inte bara den huvudsakliga
konflikten som filmen berör utan också en mängd andra
som finns mellan de olika rollfigurerna och som förklarar och betingar
deras agerande. Ju längre filmen fortskrider desto mer känns
den som ett riktigt ödesdrama, där huvudpersonerna hjälplöst
rör sig mot den roll de är tvingade att spela. Men på
samma gång låter Estes också karaktärerna vara
viljestarka, tänkande och kännande varelser, människor
som gör val och som står för dem. I föräldrars
frånvaro blir ansvaret deras, och det är en blandning av integritet
och skilda förutsättningar som till sist kommer att avgöra
historiens utgång och de enskilda karaktärernas ställningstagande.
Långfilmsdebuterande Estes har med små medel åstadkommit
ett njutbart, stämningsfyllt och hela tiden vagt oroande mästerverk.
”Mean Creek” är ingenting mindre än briljant. 
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
- - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck
eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.