ÅRGÅNG 5 — HÖSTEN 2005
|
||||
Om västvärldens ritualer me and you and everyone we know
Alltsedan första halvan av 1900-talet har konstnärer tyckt om att experimentera med filmmediet i försök att hitta nya visuella uttrycksmöjligheter. Intresset har hållit i sig fram till våra dagar. Med dagens digitala teknologi har filmskapandet även blivit enklare och billigare vilket får independentfilmerna att blomstra. Miranda July är en av alla konstnärer och performanceartister som nu anslutit sig till filmskapargänget. I ”Me and You and Everyone We Know” regisserar hon sig själv i huvudrollen som konstnären Christine samt en salig blandning av duktiga skådespelare i olika åldrar. Filmen har hittills fått både priser och applåder från festivaler och kritiker runt om i världen (däribland även på Stockholms Filmfestival). Och man kan gott uppskatta en konstnärs behandling av den samtida vardagen och människan. För att kort sammanfatta filmens andemening kan man säga att den når klimax i antydandet av att västerlandets konsumentkultur är laddat med ceremoniella ritualer. Skoförsäljaren Richard (gestaltad av John Hawkes) vägrar till exempel att röra kunders fötter med sina bara händer. En gest som osar av tankar kring det rena och orena, heliga/profana. Som en guru predikar han även om hur fel det är att använda obekväma skor, inte alls av kommersiella skäl, utan av humana. Man tror att man förtjänar den smärtan, men livet är värt mer än så, du är mer värd än så. Du förtjänar bekväma skor. Vid ett annat tillfälle ges en närbild på en guldfisk i plastpåse som till slut går sönder. I sin helhet blir det en symbol för att varje sekund i livet är guld värd. Visst är det en klipsk kommentar om vår tid. Det är underhållande och genomtänkt för att under ytan ändå behandla det rätt konventionella ämnet: den ensamma människan i behov av närhet och värme. Miranda July försöker lyfta fram den Internet-kommunicerande människans karaktär, dess rädsla för kroppsvätskor med den samtidiga attraktionen till den, samt ungdomens och även barnets relation till sexualitet. Det är rosaskimrande, stundvis fina
bilder och mycket bra skådespeleri. Men filmens bästa kommer
nog fram när man analyserar dess handling. ”Me and You…”
kan öppna upp för intressanta diskussioner om vår samtid
genom de karaktärer och situationer som skildras. Men som filmisk
upplevelse är detta inget fängslande. Man sitter nästan
där och längtar efter att det ska ta slut trots att den inte
ens är så lång. Jag vågar nästan garantera
att denna film hade varit mäktigare om den koncentrerats till en
kortare version i stället för det framtvingade spelfilmsidealet
på 90 minuter. |
||||