Bild: triangelfilm

Vådan av att raka sig
Av Alice Thorburn

mustaschen [la moustache]
Regi: Emmanuel Carrère
Manus: Emmanuel Carrère och Jérôme Beaujour efter Carrères roman med samma namn
I rollerna: Vincent Lindon, Emmanuelle Devos, Hippolyte Girardot, Mathieu Amalric m. fl.

Betyg:

FILMENS WEBBPLATS (PÅ FRANSKA) >>

När Marc en morgon rakar av sig sin mustasch har han haft den så länge att de flesta han känner aldrig har sett honom utan den. Men ingen reagerar på att den är borta, och när han alltmer irriterad konfronterar sin fru med det säger hon att han aldrig har haft någon. Ingen annan än Marc visar sig minnas mustaschen, och trots att han själv har bevis i form av foton och körkort så behandlar omgivningen honom som om han var tokig. Till slut börjar han själv undra om det är så det förhåller sig. Det enda andra alternativet han kan se är att hela hans omgivning ingår i en komplott för att få honom att tro det, och det är heller inget lockande scenario.

”Mustaschen” är en elegant film och det är frestande att kalla den typiskt fransk, vilket i det här fallet bara är en komplimang. Den utspelar sig till stor del i parisiska våningar och har ibland drag av kammardrama; Marc och hans fru är de enda två karaktärerna av betydelse och det är spelet mellan dem som utgör filmens ryggrad. Men det är också ett existentiellt drama som utspelar sig inom Marc, eller mellan honom och åskådaren. Vi befinner oss subjektivt sett helt på Marcs sida, och kan enbart förlita oss på hans upplevelse av världen. Och utifrån hans sätt att se så förskjuts nu verkligheten stadigt. Om han inte kan lita på sig själv i fråga om mustaschen, hur vet han då vilka andra saker som är på riktigt? Och ljuger hans fru för honom om den, vad talar då för att hon inte ljuger om andra saker också? Allt det vardagliga och triviala som Marc har tagit för självklart verkar nu kusligt och osäkert.

Det vilar en vag olustkänsla över hela filmen, konsekvent åstadkommen genom ett skuggande foto och scener som får tona ut i svart, konversationer som rinner ut i sanden och fruktlösa kontaktförsök. Philip Glass orkestermusik bidrar också starkt till stämningen och illustrerar med sin dramatiska ton det inre kaos som Marc upplever. ”Mustaschen” är en film som efterlämnar många frågor. Filmen smiter stundtals undan det som hade kunnat klargöras, och det är irriterande att Marc inte tydligare kräver en förklaring till varför hans fru inte låtsas om de foton där han helt uppenbart har mustasch. Men kanske skyddar han sig själv genom att inte genomföra konfrontationen helt ut, kanske skulle han helt enkelt inte klara av att få ett nej där också. Halmstrået som binder honom till den egna identiteten blir till sist så skört att det inte tål att prövas. Hans vankelmod bidrar hur som helst till filmens helhet, för i slutändan hade ”Mustaschen” varit en sämre film om den hade förklarat sig.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.