Bild: nonstop entertainment

Självmordsbombares vardag
Av Alice Thorburn

paradise now
Regi: Hany Abu-Assad
Manus: Hany Abu-Assad och Bero Beyer
I rollerna: Kais Nashef, Ali Suliman, Lubna Azabal, Amer Hlehel, Ashraf Barhoum, Hiam Abbas m. fl.

Betyg:

Saïd och Khaled är två unga män som vilka som helst. Men de råkar vara palestinier och leva i det ockuperade Nablus, och det innebär att den dagliga tillvaron med jobb och familj alltid överskuggas av skottlossning, utegångsförbud och allestädes närvarande vägspärrar. Det beror därför lika mycket på frustration som på politisk övertygelse att de två vännerna går med på att genomföra en självmordsattack inne i Israel. När något går fel och de tvingas skjuta upp attacken så blir det tydligt för dem att de inte tänkt igenom sitt beslut ordentligt, och de får några timmars frist samt en chans att inse vilka motiv de egentligen har för sitt handlande.

Just att Saïd och Khaled är så vanliga är litet av poängen med filmen. Den vill visa, och gör det också på ett mycket klarsynt sätt, hur det påverkar människor att leva under ockupation. Karaktärerna i filmen är inte maktlösa när det gäller att styra sina liv i smått, men så fort de försöker röra sig utåt, uppåt, bortåt så finns det en mur där som hindrar dem. Hopplösheten och den eviga ledan är det som tonar fram starkast som motiv till deras vilja att offra sig själva – de anser sig ha bättre utsikter till lycka om de dör än om de lever vidare i den vardag som är deras. Men även om man tror att man kommer till himlen som martyr efter döden så krävs det en stark övertygelse för att dö för egen hand och döda andra. Som åskådare går den övertygelsen trots allt inte att förstå, och kanske är det också den slutsatsen regissören Hany Abu-Assad själv dragit. Det är oförståeligt, men eftersom det ändå händer så måste lidandet som orsakar det vara stort.

Däremot blir man som åskådare både fascinerad och berörd av Abu-Assads film. Medan Saïd och Khaled rannsakar sig själva och reser runt bland platser och människor de älskar illustrerar de livets nyckfullhet, de små saker som ändrar människors öden. Nu skulle de ha varit döda, om planen hade gått i lås. Vilka tankar uppstår hos en människa som vet det och som ännu lever? Den allvarlige drömmaren Saïd och den sorglöse slarvern Khaled ser inte ut som och pratar inte som man har tänkt sig att självmordsbombare ska göra, men å andra sidan, hur skulle de då se ut och prata? Det finns fler fina porträtt av människor här, bland annat skolläraren Jamal, en försynt rundlätt man med glasögon som är den som meddelar Saïd hans uppdrag. Hur fungerar han? Det gåtfulla i människornas vanlighet är förtjänsten med ”Paradise now”. Just det som gör att man förstår att det skulle kunna vara vem som helst. Saïd eller Khaled, du eller jag.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.