Bild: sony pictures

Unken pojkboksromantik
Av Henriette Cederlöf

LYSSNA PÅ ETT LJUDKLIPP FRÅN FILMEN >>

percy, buffalo bill och jag
Regi: Anders Gustafsson
Manus: Ulf Stark
I rollerna: Hampus Nyström, Daniel Bragderyd, Börje Ahlstedt, Lena Strömdahl, Felice Jankell, Anders Österholm, Joakim Blecher, Lisa Lindgren, Niklas Hjulström m. fl.

Betyg:

Elvaårige Ulf (Hampus Nyström) ser fram emot att som vanligt tillbringa sommaren på landet. Föga anar han att den här sommaren inte kommer att bli som vanligt. Till att börja med bjuder hans rätt odräglige kompis Percy (Daniel Bragderyd) med sig själv ut till Ulfs land. Sen upptäcker han Kärleken, i form av Pia (Felice Jankell).

”Percy, Buffalo Bill och jag” utspelar sig några decennier tillbaka i tiden. Här är allt tämligen idylliskt. Visserligen hålls Ulfs kompis Klasse (Joakim Blecher) i strama tyglar av sin stränge far (Ulf Dohlsten) och tvingas samla skalbaggar medan de andra har sommarlov, men längre än så sträcker sig inte misären. Här får vi oss till livs sommaren som den var förr, då det (nästan) aldrig regnade och alla var (rätt) lyckliga. Det största problemet i den här världen är Kärleken…

Kärnproblemet i filmen är det traditionellt manliga dilemmat att behöva välja mellan kamratskap och kärlek. Ulf och Percy är nyblivna blodsbröder, och ska som sådana dela allt (i alla fall tycker Percy det). Ulf däremot har genom kärleken till Pia fått något han inte kan eller vill dela. Detta leder till rivalitet mellan pojkarna, och vänskapen knakar i fogarna.

Det är förresten inte bara Ulf som har problem med Kärleken. Även farfar (Börje Ahlstedt) visar sig under den buttra fasaden dölja ett ovanligt sårbart hjärta och en kanske obesvarad kärlek till farmor (Lena Strömdahl), som verkar ha ett gott öga till ingen mindre än Buffalo Bill...

”Percy, Buffalo Bill och jag” känns på de flesta sätt oerhört daterad. Handlingen kretsar uteslutande kring pojkar och män, kvinnor finns bara med i form av mammor. Kärleksobjektet Pia skildras i och för sig med sympati – hon är ingen slemmig liten förförerska ute efter att skilja pojkarna åt utan en ”reko” tjej - men hon ges väldigt lite plats. Desto mer plats får diverse mer eller mindre bisarra manlighetsriter, som att pussa reproduktionen av ”Damen med slöjan”, stärka armarna med hjälp av familjebibeln eller kasta stenbumlingar i havet för att bli fri från hjärtekval. Ulfs kärlek till Pia tar sig mest uttryck i en vilja att imponera på henne med olika påhitt. Den romantik som det bjuds på här är enbart pojkboksromantik. Pojkarna är buspojkar av den typ man trodde dog ut med Anderssonskans Kalle, de känns verkligen otidsenliga, och inte riktigt trovärdiga som personer. Då är det bättre ställt med Börje Ahlsteds farfar, som utvecklas från en lustig krumelur till en riktig person.

Vem vänder sig denna nostalgitripp till? Dagens elvaåringar känner väl knappast till begreppet blodsbröder, och de har garanterat andra hjältar än Buffalo Bill. De har också förmodligen värre problem än någonting som antyds här. Jag kan tänka mig att filmen fungerar bäst för dem som var barn (pojkar) på den tiden som skildras i filmen och som minns även sina lärorika somrar som just så här soliga och idylliska.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.