Bild: universal pictures

spartacus (special edition)
Regi: Stanley Kubrick
Manus: Dalton Trumbo
I rollerna: Kirk Douglas, Laurence Olivier, Jean Simmons, Charles Laughton, Peter Ustinov, Tony Curtis m. fl.

Betyg:

”Spartacus” är en så kallad klassiker i dess rätta bemärkelse: ett historiskt svepande drama från 1960-talets Hollywood som utspelas på Romarrikets tid och där några av 60-talets största stjärnor medverkar (och en mycket ung Tony Curtis i en av sina första roller!). I den här utgåvan har man dessutom lagt till en hel del extramaterial, där den utlämnande intervjun med framlidne Peter Ustinov (som spelar gladiatortränare i filmen) tillhört det mest givande. Även kommentatorspåret bjuder på en del intressant bakgrundsfakta. Man får även följa hur restaureringsarbetet av filmen gick till.

Slaven Spartacus (tufft och manligt spelad av Kirk Douglas, som också var en av filmens producenter) blir uttagen till gladiator, och startar ett slavuppror då han och en annan gladiator tvingas slåss på liv och död för att underhålla några uttråkade romare. Upproret sprider sig som en löpeld och fler och fler slavar ansluter sig till de förrymda gladiatorerna. Till slut kommenderar Spartacus en armé av slavar som bestämmer sig för att fly landet för att finna sin frihet. Något som senatorerna i Rom har svårt att finna sig i…

Som i alla större historiska produktioner från den här tiden ingår mass-scener som är tänkta att imponera, och visst gör de det. Men kanske inte i första hand av den anledning som det ursprungligen var tänkt. Rent visuellt står de sig nämligen slätt mot dem man ser på duken i dag i filmer som exempelvis ”Sagan om Ringen”, ”Troja” eller ”Alexander”. Men då ska man komma ihåg att på 60-talet var det alltså tusentals riktiga statister, otaliga hästar och några hundra filmarbetare som stod för fiolerna, i stället för som i dag tusentals megabyte i några datorer. Att rent logistiskt få till så pass intressanta scener som förmår fängsla 40 år efter att filmen släpptes imponerar desto mer. Jag har svårt att tänka mig att man om 40 år imponeras på samma sätt när man tittar på någon av dagens mest storslagna filmer.

Gladiatorscenerna är förvånande få, men det märks att filmer som just ”Gladiator” hämtat inspiration från ”Spartacus”, som innehåller bataljer som fortfarande har förmågan att underhålla.

”Spartacus” bjuder också på en hel del intriger, och där är framför allt spelet mellan Laurence Olivier och Charles Laughton roligt att titta på. De avskydde varandra privat, och det märks i filmen. För övrigt är konflikterna (och det verkar ha varit många) under inspelningen inget som man hymlar om i extramaterialet; man bytte bland annat regissör efter en kort tid till Stanley Kubrick som på den tiden var en rätt okänd förmåga. Den här frispråkigheten är rejält uppfriskande jämfört med alla ”bakom kulisserna”-dokumentärer som trycks in i snart sagt varenda ”special edition”-version av filmer som släpps på dvd, och där skådespelarna tävlar om vem som kan berömma alla andra i teamet mest.

Tempot i filmen är relativt långsamt, och regissören ger mycket utrymme för karaktärerna att utvecklas (på så vis påminner faktiskt ”Spartacus” en del om Kubricks ”Barry Lyndon”, även om just den filmen lyfts till högre nivåer). Det kan kännas segt och trist, men också befriande och ”mänskligt” till skillnad från dagens produktioner där tempot oftast är högt och upplevs slimmat. Skådespelarna är kompetenta, även om det i vissa scener blir aningen för mycket teaterkänsla över deras spel. Men om man klarar av att överse med det faktum att det är en över 40 år gammal produktion man tittar på, så kan ”Spartacus” bli tre timmars underhållning av det gamla goda slaget, med intriger, storslagna sammandrabbningar och utvecklat karaktärsspel.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.