Till Café Crème Film!
 ÅRGÅNG 2 - SEPTEMBER 2001
VAD ÄR CAFÉ CRÈME?   VI PÅ CAFÉ CRÈME CAFÉ CRÈME FILM   ARKIV INTRYCK
PSEUDO... EXTRAORDINÄRT LYRIK PROSA KONTAKT NYHETSBREV LÄNKAR
:: CAFÉ CRÈME FILMARKIV ::

Film

En pubertal historia
Av Åsa Jonsson

Vampires of the Desert
Regi: J.S. Cardone
Manus:
J.S. Cardone
I rollerna:
Kerr Smith, Brendan Fehr, Izabella Miko, Phina Oruche, Simon Rex m. fl.

Betyg:

Det finns vissa recept som används när man ska göra en vampyrfilm av ett mer modernt slag. Man måste ha en vampyrjägare, ett vampyrgäng och någon oskyldig som används som lockbete av vampyrjägare. Alla dessa ingredienser finns i "Vampires of the Desert" som är en dussinhistoria om hur det drar omkring vampyrer i USA. Lite roligt värdelöst vetande är att originaltiteln på filmen är The Forsaken.

Unge Sean (Kerr Smith) ska köra en Mercedes från Los Angeles till Florida mot betalning. Han får två stränga order: att se till att bilen kommer fram helt oskadd och att inte plocka upp liftare. Vad händer? Han plockar upp en liftare och bilen får många skråmor… Det visar sig nämligen att den till synes drogade tjejen Megan (Izabella Miko), som han och hans liftare Nick (Brendan Fehr) plockar upp, har blivit biten av en vampyr. Inte nog med det, Nick är en vampyrjägare på jakt efter just den vampyr som har bitit flickan. Sicket sammanträffande.

På många sätt är den här filmen en pubertal historia. Kvinnor visar upp sina bröst till höger och vänster, män biter ihop och visar sina spelande käkmuskler. Man kan jämföra den med till exempel "From Dusk till Dawn" som är en relativt grabbig historia men där Juliette Lewis ändå spelar en ganska aktiv roll. I den här filmen är den kvinnliga huvudpersonen Megan nerdrogad fram till slutstriden…

I "Vampire of the Desert" blandar man friskt. Vampyrism är ett virus som uppkom genom en demon under ett av korstågen. Man kan bli frisk från viruset om man dödar den ursprungliga smittkällan. Man kan hålla det hela i schack om man tar mediciner. Du blir automatiskt smittad om du blir biten och överlever. Det är dock inte det gamla knepet med en påle genom hjärtat utan halshuggning eller solljus som gäller, utom för huvudvampyren. Han kan bara dödas på helgad mark.

Vampyrerna brinner inte bara upp utan de exploderar när de utsätts för solljus. De åker omkring på vägarna i USA. En av de äldsta vampyrerna i världen ligger i bagageluckan med en presenning över sig medan en idiot kör omkring honom. Som brukligt är sker slutstriden på ett ödsligt beläget ställe där man saknar all möjlighet att få hjälp någonstans ifrån. Det är ju inte bara i vampyrfilmer som man använder sig av det knepet.

Det är inte den sämsta film jag har sett och säkert kommer den att uppskattas av någon - det visas ju nakna bröst. Den uppfyller väl alla kraven som kan ställas inom genren, utom det att den inte är särskilt spännande. Den använder sig av alla knep och vändningar som någonsin använts tidigare, många gånger om, i liknande filmer. Den saknar originalitet och har inte det som krävs för att gripa tag i tittaren. De sista minuterna av filmen laddar upp för en uppföljare. Vi får bara hoppas att det inte blir någon.

[an error occurred while processing this directive]

Copyright © 2001, Kulturtidskriften Café Crème