![]() |
||||
ÅRGÅNG 5 — HÖSTEN 2005
|
||||
![]() |
||||
![]() |
||||
CAFÉ CRÈME I VÅR |
Kristian II - tyrann eller älskad
kung? Det är intressant att se hur skilda eftermälen en kung kan få. I just det här fallet tänker jag på den danske, och svenske, 1500-talskungen Kristian II. De skilda eftermälena säger mycket om efterföljarnas makt genom propaganda, exempelvis är Gustav Vasas propagandaapparat ganska känd. Man måste säga att den var effektiv, eftersom namnet Kristian Tyrann fortfarande lever. I både Danmark och Norge var ”tyrannen” tvärtom mäkta populär, han ansågs stå på böndernas och borgarnas sida. Däremot var han av samma anledning inte fullt så populär i adliga kretsar. I en svensk historiebok från 1880-talet beskrivs kung Kristian som ett monster som tagit den gode befriaren Sten Sture den yngre av daga. Naturligtvis lever tillnamnet tyrann vidare vid läsningen av en sådan beskrivning. I själva verket var skillnaden säkert inte speciellt stor mellan dessa maktens män. I dag är förhoppningsvis också historieskrivningen något mer nyanserad. Betänkas bör att Kalmarunionen under det tidiga 1500-talet fortfarande existerade, och att det var svenskarna som var upproriska. Sten Sture och hans anhängare hade rentav en bannlysningsbulla hängande över sig. Dessutom ansåg sig Kristian helt riktigt ha arvsrätt till den svenska tronen, i och med att han var son till unionskungen Hans. Strunt samma att Sverige vid denna tid fortfarande var ett valkungadöme. Kristian II hade också delar av det svenska rådet bakom sig, då han tog över makten i Sverige. Givetvis har Stockholms blodbad 1520 bidragit till Kristians dåliga rykte i Sverige. Å andra sidan, vilken kung under den här tiden anordnade inte offentliga avrättningar, till gagn för honom själv, om han fick chansen? Vad som så att säga gick fel i det här fallet är att det var Gustav Vasa som fick skörda frukterna av blodbadet, inte Kristian II. Dessutom hade Gustav Vasa, som sagt, en synnerligen effektiv propagandaapparat som förstod att utnyttja läget när Kristian till slut fick dra öronen åt sig. Til syvende og sidst tror jag nog att alla
makthavare under den här ganska röriga perioden var lika goda
kålsupare. | |||
![]() |
||||
Copyright
© 2004, Kulturtidskriften Café Crème |
||||
![]()
|