Lovisa bredvid en färgglad björn i Berlin.

Berlin andra gången gillt: en intressant resa
Av Lovisa Lundh-Duprat, CC:S UNGA SKRIBENTER
Foto: Lydia Duprat och Lennart Lundh

Torsdag den 24 mars
Nu var det dags! Resväskorna var packade och det var dags att åka. Men först var jag, mamma, pappa och farmor, som hade kommit ned från Värmland för att följa med på resan, tvungna att ta en ordentlig omväg till Landskrona för att lämna katterna på ett kattpensionat där. Efter det skulle vi vända om och styra mot Kastrup. Tack vare apparaten som pappa skaffat, bropasset, behövde vi inte stanna på Öresundsbron för att betala, tack och lov. När vi väl kom till Kastrup var det bara att vänta någon timme på planet till Berlin som var beräknat att komma fram lite över tio.

Resan gick bra, jag, farmor och mamma satt bredvid varandra och spelade kort på flygplanet. Det fick resan att gå snabbt och efter landningen gick allt oerhört smidigt. Vi kom snabbt fram till hotellet som visade sig vara betydligt bättre än det hotell vi bodde på när vi besökte Berlin med mormor i januari.

Fredag den 25 mars
Farmor hade varit i Berlin för hela 70 år sen, och mycket hade förändrats sen dess. Hon visade oss den plats i vars närhet hon hade bott när hon var 15 eller 16 år gammal (hon var i Berlin på språkresa) den där gången för länge sen. Det var i floden Spree som hon badat och som nu var halvt om halvt bortglömd. Det var svårt att ta sig dit, stigen hade nästan växt igen.

Tevetornet vid Alexanderplatz i Berlin.

Sedan bestämde vi oss för att äta lunch. Men var? Vi bestämde att vi skulle göra någon av de saker som jag ville göra, och antingen besöka det berömda tevetornet vid Alexanderplatz eller Berlins zoo. Vi valde tevetornet, som är 368 meter hög inklusive teveantennen. Kön ringlade sig långt utanför entrén till tornet. När man väl kom in i byggnaden såg man att kön fortsatte fram till trappan och upp för den. När man väl passerat biljettkassan tog man en hiss upp till kulan, det snurrande stället i tornet. Jag stod ut – onödigt att klaga – tyst väntande på att komma fram till ändamålet.

Uppe i kulan snurrade det inte mycket, vill jag säga. Men en trappa upp, i restaurangen, snurrade det betydligt mer. Golvet som man först kom in på stod stilla, men golvet där borden och stolarna fanns snurrade sakta men tydligt. Fönstren snurrade förstås inte. Det fanns en kant till den snurrande plattformen. Bortom den kanten stod det stilla. Om man lade en sak på den stillastående kanten snurrade man i väg från den. Ett helt varv tog ungefär en halvtimme. Vi var där i cirka en och en halv timme, räknade jag ut med tanke på hur många gånger vi passerade en hög byggnad med ett namn målat i glada färger. Vi åt en rejäl lunch och gick ut från tornet mätta.

Farmor och Lovisa på tevetornets restaurang.

Vi visste inte riktigt vad vi skulle göra efteråt. Medan vi strosade runt på gatorna passerade vi ett torg fullt med ganska stora, färgglada björnar i plast. Björnarna hade målats av konstnärer i länder från alla världens hörn. Vi hittade bland annat björnar som hade målats i Brasilien, Sydafrika och Sverige. Tyvärr var den svenska björnen simpel – björnen var iklädd någon svensk poets (som jag aldrig hört talas som) pyjamas.

När vi kom till hotellet bytte mamma och jag om, sedan gick vi allihop ner till baren där vi drack varsin drink. Själv beställde jag en Piña Colada utan alkohol. Sedan gick vi på en italiensk restaurang som inte var speciellt märkvärdig.

Lördag den 26 mars
Vi började lördagen med att gå på KaDeWe, ett gigantiskt varuhus i Berlin, där vi köpte en del saker och ganska mycket choklad.

Sedan gick vi på Bröhan-Museum, ett museum som visar möbler, keramik, glas, silver, tavlor och annat från perioderna Art Noveau, Art Déco och Funkis.

Det var nedtungande, efteråt var alla trötta. Men jag ville inte sova bort hela eftermiddagen. Inte pappa heller, så medan mamma och farmor vilade sig på hotellet gick vi på Berlins Zoo, ett alldeles för stort zoo. Många djur var stressade, det märktes, men det var kul att se mitt livs första panda och mitt livs första isbjörnar!

Lovisa vid isbjörnarna på Berlin Zoo.

Kvällen liknade den föregående: vi började med en drink i baren, sedan gick vi på en spansk restaurang där det kom några musiker som spelade och sjöng och som ville sälja en skiva. De spelade och spelade och mamma beställde en kärlekssång, åt mig! Jag blev uppbjuden av den yngsta killen (ung och ung, omkring 20 år) och upplevde en trevlig, men oerhört pinsam dans!

Söndag den 27 mars
På förmiddagen besökte vi Olympiastadion där min farmor sett Hitler övertyga alla att de vita skulle vinna OS 1936. Men vem fick mest medaljer? En svart amerikan! Jag hade inget att göra, så pappa och jag joggade runt stadion. Sedan visade det sig att vi joggat cirka 860 meter!

Lovisa och pappa på Olympiastadium.

Efteråt gick vi till Tekniska Museet. Vi var ganska trötta. Alla experimenten (som var mycket) stod på tyska och vi förstod nästan ingenting, så det var knappast någon poäng med det museet.

Måndag den 28 mars
Vi besökte Checkpoint Charlie och nu fick jag höra ännu lite till om andra världskriget och Berlinmuren. Jag var mycket intresserad av att veta om det tragiska kriget.

Efter det packade vi våra väskor och strosade runt på gatorna, i väntan på eftermiddagen. Då beställde vi en taxi till flygplatsen. Den här resan hade varit betydligt roligare och intressantare för mig än den förra!

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.