Torbjörn Astners uppsättning är inte utan problem, trots skickliga skådespelare och den vackra scenmiljön.	foto: lars lindkvist

Mamma och dotter vid havet
Av Kerstin Gustafson

Det är inte lätt att vara mamma. Särskilt inte när man är en ensamstående mamma och bor ödsligt vid havet. Då är det inte konstigt att saker och ting går fel ibland. Som när dottern ska börja på dagis inne i stan till exempel. Dottern har varit så uttråkad och mamman inser att hon behöver träffa andra barn att leka med. Men även om det ska bli spännande är det skrämmande på samma gång. Hur ska man få kontakt med de andra barnen? Hur ska man få uppmärksamhet? Dottern säger att hon har en blå mamma och de andra barnen väntar förväntansfullt på att mamman ska komma.

Mamman dricker för mycket och glömmer så lätt. Hon glömmer till och med bort var dottern är. Dottern väntar och väntar och blir mer och mer orolig. Till slut beger hon sig ut för att leta efter mamman. Hon tar bussen men åker för långt. Tack och lov är busschauffören snäll och skjutsar tillbaka henne till dagis. Till slut kommer mamman och till dotterns stora förtjusning har hon blå kläder på sig.

Mammaskrället är en sorglig berättelse som dock börjar och slutar lyckligt. Det är en scen i inledningen när dottern ska gå uppför två plankor med högklackade skor och ideligen kanar ner som är helt underbar. Sedan känns berättelsen ganska abstrakt. Mamman är törstig och glömsk och det går att förmoda att hon är alkoholiserad. Dottern har dräkt, högklackat och päls vilket känns som ett märkligt val av scenkläder med tanke på att hon spelar en liten flicka. Annars är scenografin helt fantastisk med vatten, sand, vass och en brygga. Det är svårt att sätta fingret på vad som inte går fram med Mammaskrället, var problemet ligger, för det finns ett problem trots skickliga skådespelare och den vackra scenmiljön. Den vuxne åskådaren kan förstå berättelsen men hur är det med barnen?

Vid nypremiären är barnen en klar majoritet av publiken och i början skrattar de och ger kommentarer. Sedan är det mycket tyst och koncentrerat. Man förmodar att barnen inte hade varit så tysta om de hade tyckt att förställningen var tråkig. Slutsatsen blir därmed att barnen fascineras av berättelsen och det är ett gott betyg. De vuxna åskådarna ger förmodligen inte samma omdöme men frågan är om det är rättvist för vuxna att betygsätta en barnpjäs. Oavsett den vuxnes åsikter om Mammaskrället är det intressant att studera barnens reaktioner som i det här fallet bör bedömas som positiva.

Mammaskrället spelades första gången under hösten 2003. I år hade den premiär under Göteborgs dans- och teaterfestival och visas under hösten 2004.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.