De tusen
dikternas bok Harry Martinson
Albert Bonniers Förlag, 2004
Antal sidor: 192
Cirkapris: 233 kr
ISBN: 9100103063
Under det politiserade 70-taletmisstänkliggjordes ofta Harry Martinson
och avfärdades som reaktionär idylliker. Den tiden är tack
och lov förbi. Intresset för hans verk har under senare år
vuxit - vilket avspeglas både i bokutgivningen och i det faktum att
Harry Martinson-sällskapet är ett av landets allra mest aktiva
litterära sällskap.
En av Martinsons beundrare var Eyvind Johnson. ”Harry Martinson har
stormat in som en sagoprins i den svenska diktningen”, skriver Johnson
i ett brev i början av 30-talet. De båda kom att bli goda vänner.
De vandrade tillsammans i svenska och norska fjäll. Men de var inte
bara naturmänniskor; båda var därtill besjälade av ett
slags frihetstanke - vilket även tog sig politiska uttryck. Efter Sovjets
anfall på Finland reste de runt och och uppmanade svenskarna till solidaritet
med grannlandet.
Harry Martinsons brev till vännen Eyvind ingår i den brevsamling
som nyss utkommit under titeln Poetiska törnbuskar i mängd; en
nästan 400-sidig volym där litteraturvetaren Paulina Helgeson samlat
Martinsons brev till kollegor, förläggare och andra, skrivna 1929-1949
- en period som enligt utgivaren speglar författarens snabba resa från
anonymitet till att vara uppburen diktare och ledamot av Svenska Akademien.
Hennes bok är härtill försedd med informativa kommentarer.
Harry Martinsons brev har tidigare inte utgivits i bokform och volymen är
därför särskilt välkommen. Dock saknas den helhetsverkan
som skulle ha blivit följden om utgivningen inte begränsats till
endast dessa två decennier. Förhoppningsvis får Paulina
Helgeson möjlighet att fullfölja sitt arbete, så att även
den unge och den äldre Martinsons brev kommer i tryck.
Harry Martinson hade flitig brevkontakt med bland andra Erik Asklund, Ivar
Lo och Sven Stolpe. Mest personlig och uttömmande är han i breven
till Margit Abenius, där han i yvigt filosofisk stil artikulerar sin
livs- och människosyn.
1920-talet förmörkas av tuberkulos, sanatorievistelser och dålig
ekonomi. I brev efter brev till Bonniers utber han sig om förskott.
I oktober 1932 skriver han till ”ärade Herr Bonnier” (Karl
Otto) och ber om ytterligare 200 kr. ”Mitt förskott hos Eder är
visserligen stort, men som Herr Bonnier kan se av följande skäl
skall jag nog rätt fort kunna reda upp det.” Varpå han berättar
om kommande romaner såsom Nässlorna blomma. Slutorden lyder: ”Med
hopp om att Herr Bonnier inte blir arg, tecknar jag/ Högaktningsfullt,/
Harry Martinson.”
Breven ger en fängslande bild av den unge Martinsons strapatser både
inom litteraturen och vad gäller privatlivet. De många breven
till Moa speglar en tillkämpad tro på de egna känslorna -
men efter upprepade gräl brister förhållandet och Martinson
ger sig av på en dramatisk flyktresa med destination Afrika.
Albert Bonniers Förlag publicerar samtidigt en volym med bland annat
ett åttiotal tidigare ej publicerade dikter, utgivna av Stefan Sandelin
under titeln De tusen dikternas bok. Volymen ansluter som nummer 11 till
de tidigare tio volymerna i förlagets samlade utgåva av Martinsons
verk.
Mot slutet av sin levnad samlade Harry Martinson sina dikter i ett manuskript
som han kallade just ”De tusen dikternas bok”. Delar av materialet
har tidigare successivt publicerats i Längs ekots stigar (1978), Doriderna (1980) och Ur
de tusen dikternas bok (1986). Här föreligger nu
såväl dessa samlingar som återstoden ur manushögen
(eller har utgivaren kvarlämnat ytterligare dikter? Förordet ger
inte klart besked om detta).
Merparten av de nu för första gången publicerade dikterna
har en skissartad karaktär. Åtskilligt är desillusionerat,
färgat av stark fåfänglighetskänsla. Försök
till inlevelse i andra tillvaroformer återkommer (blev ju något
av livshållning): ”O maning till övning i litenhet/ jag
följer dig gärna.”
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
- - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck
eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.