En magisk saga i en hård värld
Av Amanda Nylund, CC:s Unga skribenter

LITTERATUR
• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • •
Över näktergalens golv Lian Hearn Översättare: Carla Wiberg Bokförlaget Bonnier Carlsen 2003 ISBN: 91-638-2637-2 Sidantal: 313 Cirkapris: 137

Över näktergalens golv är en underbar och magisk bok fylld av kärlek, hat, maktkamp och heder, som trollbinder läsaren till sista sidan.

Handlingen utspelar sig i en värld som är inspirerad av medeltidens i Japan, och där de fem klanerna Otori, Shirakawa, Maruyama, Seishuu och Tohan inbördes kämpar om makten.

Boken handlar om Pojken Takeo, som, efter att hans hemby har skövlats, tas om hand av Otori Shigeru. Hos herr Otori får han lära sig krigets och skrivandets konst, och mer om det land han växt upp i. Ju mer han upplever och lär sig desto oftare får han känslan av att alla, även han själv, bara är brickor i ett spel.

När jag väl fått den här boken i min hand kunde jag inte sluta läsa. Handlingen är mycket oförutsägbar och man vet aldrig vem man kan lita på, man sitter som på nålar ända till sista sidan.

Trots att berättelsen påminner om en gammal sägen eller saga känns handlingen och miljöerna mycket verkliga. Personskildringarna är också mycket bra gjorda och Liam Hearn lyckas verkligen få läsaren att känna med personerna, man delar deras ilska, rädsla, mod, avsky och maktlöshet.

Redan från början dras man snabbt med i handlingen, och fastän språket är mycket vackert och nästan magiskt är det lätt att läsa och förstå. Det enda som kan förvirra läsaren är alla de ovana namnen.

Jag tycker att boken passar för alla, vuxna såväl som barn, men jag tror att 12 år är en bra ålder att börja vid.

I början av boken vet Takeo ingenting om sin far eller hur han levde sitt liv. Men efterhand får han veta mer och mer om sin far och arvet efter honom, och en del av det han får veta gillar han inte.

Det jag reflekterade över när jag läst klart boken var Takeos sätt att acceptera sitt öde.
Han lär sig att vissa saker kan man inte välja själv. Man kan aldrig själv bestämma vem man får till föräldrar, och därför kan man heller aldrig bestämma vilka gåvor man får. Det man däremot kan bestämma är vad man ska göra med de gåvor och det förflutna man har. Man väljer själv hur man vill forma sin framtid, man måste bara komma ihåg att framtiden är uppbyggd av det förflutna. Därför får man aldrig ge upp, man kan alltid påverka något även om det ser mörkt ut.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.