ÅRGÅNG 5 — HÖSTEN 2005
|
||||||
CAFÉ CRÈME I VÅR |
En mors värsta
mardröm
För en förälder är nog det värsta som kan hända att ens barn försvinner. Att inte veta någonting, att ha tusen frågor men inga svar, att leta som en besatt på gator och sjukhus, att fråga alla vänner, studenter och lärare. Detta mardrömsscenario är verklighet för Reta Winters i romanen Om inte av den kanadensiska författaren Carol Shields. Reta Winters är författare och översättare. Hon lever ett behagligt liv med man och tre döttrar i en förort till staden Toronto. Reta är framgångsrik; hon har kunnat kombinera karriär med familjeliv och hon har dessutom många vänner. Allting är perfekt tills deras artonåriga dotter Norah försvinner. Ett tag lever de i ovisshet. De spekulerar kring möjligheten att Norah har grälat med sin pojkvän men när tiden går och pojkvännen intygar att de inte varit ovänner förstår familjen att det är något annat som ligger bakom. En dag får en bekant till Reta syn på Norah när hon sitter i ett gathörn med en skylt runt halsen. På skylten står det ”GODHET”. Reta och hennes man åker till platsen. De försöker tala med henne men får knappt kontakt.
Reta och hennes man är förtvivlade. De försöker förstå vad som har hänt. Men det enda de får veta av Norahs vänner och lärare är att hon har blivit trött på sina studier på universitetet. Det står klart för dem att Norah går igenom något slags kris men de låter sig inte övertygas om att bristande studiemotivation skulle vara orsaken till att en person väljer ett liv som hemlös. Tiden går och Norah fortsätter att tillbringa dagarna i gathörnet. Hennes systrar hälsar på henne varje vecka. Så gör även Reta och hennes man Tom. Livet går, konstigt nog, vidare. Reta träffar sina intellektuella vänner; hon skriver på sin roman och översätter från franska till engelska. Tom arbetar som läkare och ägnar all sin lediga tid åt att studera trauman och posttraumatiska stressymptom. Norahs systrar går i skolan. Det är först när Norah får en lunginflammation och bli inlagd på sjukhus som sanningen kommer fram. Det sker dock i slutet av berättelsen. Om inte är en roman att streckläsa. Det är en mycket stark berättelse om en familjs sorg över ett förlorat barn. Det är en situation som de flesta kan leva sig in i och då skildringen är så realistisk känns det nästan som om man känner familjen Winters, som om de vore nära vänner. Många situationer är slående lika verkligheten, till exempel alla råd som människorna runt dem ger. Det kan vara allt från att med våld föra med sig Norah därifrån till olika teorier om varför Norah tagit sitt beslut. Men trots alla vänners omtanke växer Retas ångest och vanmakt. Det finns ingenting hon kan göra. Reta fortsätter med sitt liv men glädjen är borta. En kväll är hon på en restaurang med några vänner. På damtoaletten finns en liten tavla där man kan skriva något, förmodligen för att undvika klotter på väggarna.
Carol Shields har beskrivits som ”vår tids mest intelligenta observatör av vardagsdramatik” och Om inte är ett bra exempel på den beskrivningen. Det är just den enkla tonen som gör berättelsen så träffsäker. Den sorg som drabbar Reta visar hur bräckligt livet kan vara, att en händelse kan förändra hela livet och att ingenting efteråt blir detsamma, att det plötsligt finns ett ”före” och ett ”efter”. Carol Shields (1935-2003) är en av Kanadas
främsta kvinnliga
författare. Hennes roman Stendagböckerna belönades
med Pulitzerpriset 1995. Om inte nominerades till både Bookerpriset
och Orangepriset år
2003. Carol Shields avled samma år i cancer. |
|||||
Copyright
© 2004, Kulturtidskriften Café Crème Webbredaktör: Lydia Duprat |
||||||
|