Modell av Ostindiefararen från 1700-talet.	foto: jeremy parker

Med vindarna i ryggen
Ostindienfararen i Göteborg
Av Kerstin Gustafson

Vid Eriksbergsvarvet vid Göta älvs inlopp ligger ett imponerande träskepp på väg att bli klart. Det är den nya ostindiefararen som byggs efter den gamla modellen ”Götheborg” som färdades till Kina på 1700-talet. Det nya skeppet ska resa samma färdväg; om drygt ett år bär det i väg med en besättning bestående av både professionella och amatörer.

Det var på 1700-talet, då det var stor fattigdom i Sverige, som landet behövde en handelsflotta. Svenska Ostindiska Compagniet bildades 1731 i den byggnad som i dag är Göteborgs stadsmuseum. Från 1731 till 1800-talet företogs flera seglingar med tre skepp. Ett av dem var Götheborg som var ett lastfartyg och byggdes på varvet Terra Nova i Stockholm. Man seglade längs med Skottlands och Englands västkust för att få vindarna i ryggen. Det var först på tillbakaresan som man kunde segla via engelska kanalen just på grund av vindarna.

Sedan fortsatte man till Cádiz i Spanien där besättningen handlade silver med trä och tjära. I Kina var det silver som var den mest attraktiva varan och eftersom Sverige inte hade särskilt mycket av den varan ”bytte” man spanskt silver mot svenska handelsprodukter. Efter Cádiz gick färden vidare till Jakarta. På en del av turerna följde Carl von Linnés lärjungar med för att botanisera bland asiatiska växter. Med sig hade de citrusfrukter för att skydda sig mot skörbjugg.

Mat och konjak
På en sådan lång resa hade besättningen med sig ofantliga mängder vatten och mat även om den ”bättre” maten var avsedd för kaptenen och andra högre sjömän. Det var en stark hierarki bland besättningen. Med sig hade man också boskap som kor, grisar och omkring 500 höns. Även konjak var en viktig vara då alkoholen användes till att desinficera vattnet som lätt blev härsket. Det var inte ovanligt att vattnet till stor del späddes ut med konjak vilket fick till resultat att besättningen under större delen av resan var berusad.

De långa resorna var oerhört beroende av vindar och klimat. En av turerna med skeppet Götheborg blev flera månader försenad till följd av att monsunen hade startat då de kom till Jakarta. Seglingarna var också riskfyllda – cirka 20 personer dog vid varje resa. Samtidigt gav de stora möjligheter. Även om inte sjömännen tjänade särskilt bra och levde under svåra förhållanden kunde de handla varor i Asien och sedan sälja dem när de kom hem. Detta kunde försörja en familj i flera år. Så trots riskerna och det hårda livet ombord var det attraktivt att arbeta på Ostindiefararen som också var en stor arbetsgivare under den här tiden.

Från Jakarta fortsatte resan vidare till Kanton där man köpte te, kryddor och exklusiva varor. Te var en viktig produkt dels för att det var modernt att dricka te hos adeln, dels för att te användes som medicin mot magsjukdomar. Det man inte visste då var att det inte var teet i sig som hjälpte mot magbesvären utan det faktum att vattnet kokades.

På grund utanför Göteborg
På hemresan seglade man från Kanton, tillbaka till Java, via Godahoppsudden, Sankta Helena, Ascension och via Engelska kanalen till Göteborg. Om allt gick väl tog resan cirka sex månader. Vid en hemresa med skeppet Götheborg gick det på grund utanför Göteborg och en stor del av lasten sjönk. Ändå gick resan med 14 procents vinst vilket visar hur lukrativa dessa resor var. Det har varit många spekulationer kring varför skeppet gick på grund. En teori var att olyckan i själva verket var ett försäkringsbedrägeri. Skeppet var försäkrat hos Lloyd i England och skadorna på skeppet kunde förmodligen ge en rejäl ersättning.

I samband med att några dykare hittade rester av Götheborg 1984 föddes idén att bygga ett likadant skepp. Tanken med båtprojektet är att det ska se likadant ut och segla samma resväg till Kina. Det finns dock en del olikheter. På 1700-talet var den en skeppsbyggare som byggde fartyget efter gehör och det tog drygt ett och ett halvt år att få skeppet klart. I dag deltar 60 personer i produktionen och det har tagit längre tid – kölsträckningen skedde exempelvis för tio år sedan. En annan skillnad är att underredet målas på det nya skeppet. Sådana möjligheter fanns inte på 1700-talet vilket gjorde att varje skepp bara kunde göra tre resor - sedan ruttnade träet. Dessutom är de hygieniska förhållandena avsevärt förbättrade; det finns toaletter, duschar och ett läkarrum med operationssal. Självklart fanns inte dylika finesser för över 200 år sedan.

Med ekträ och linneduk
Det nya skeppet byggs främst av ekträ från Danmark som är flera hundra år gammalt. 75 procent av allt virke är av ek; 25 procent är fur och gran. Lim används över huvud taget inte utan delarna sätts samman med stålband som hettas upp och sedan krymper då de svalnar. Skeppet är 57 meter långt med bogspröt och tolv meter brett. Skrovet är tio meter högt och när masterna är klara kommer skeppet att ha en höjd av 47 meter. Det nya skeppet har också två motorer, fyra och ett halvt däck, sju ankare, två stora skansar för personalen, vattenomvandlare och fjorton kanoner. Engelsmännen är delaktiga i projektet. Bland annat är det den engelske konstnären Andy Peters som gör utsmyckningarna på skeppet och allt segel som är tillverkat av linneduk i två tjocklekar är tillverkat i England. Sammanlagt har skeppet 2 000 kvadratmeter segel.
Skeppet kommer att barlastas med 400 ton för att kunna ta sig ut på havet. Den beräknade restiden tur och retur är cirka ett och ett halvt år. Besättningen kommer att segla så mycket som möjligt men motorerna behövs för att kunna ta sig in till land.

Pirater då och nu
På 1700-talet användes den svenska örlogsflaggan för att skeppet skulle se ut som ett krigsfartyg och därmed verka avskräckande på pirater. I dag måste man få hjälp av utländska kustbevakningar för att garantera säkerheten. Det finns fortfarande pirater men de är mycket råare i dag.

Beräknat datum för avresa är den 12 september 2005, eventuellt efter en del provturer. Skeppet kommer att stanna på många platser och de som är intresserade kan till och med gå in på webben och anmäla sitt intresse för att följa med på en delsträcka. Då måste man vara behjälplig på olika sätt men någon specialkunskap krävs inte. En unik möjlighet för de äventyrslystna - men de sjösjuka göre sig icke besvär.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.