ÅRGÅNG 5 — HÖSTEN 2005
Vad är Café Crème? Vi på Café Crème Nyhetsbrev Kontakt Länkar
Pseudo Intryck Prosa Lyrik Arkiv

CAFÉ CRÈME I VÅR

A R T I K L A R
Scen: Singoalla i Hagaparken
Klippdockor från 60-talet
Läst: Choklad. Fakta, historia, passion
Läst: Samurajsommar
Läst: Den amerikanska flickan
Läst: Terra Nullius
Läst: Vetenskap eller villfarelse
Läst: Simos drömmaren
Läst: Den fula prinsessan
Läst: LBD
Läst: Silverapan
Läst: Skulden
Läst: Eragon - Arvtagaren
Fugu: Dödligt gott
Kvinnliga faraoner
"Saltis" i Saltsjöbaden?
Utdöd? Du skämtar väl!
The Spider Rules!
Fredag den trettonde
Konst: Angående konst och frihet
Musik: Something to Be Shared
Musik: Timeless Music
Musik: Summertime at Dalhalla
Läst: Björns bokkrönika våren 2005
Läst: Anne Franks dagbok
Läst: Orre, trast och trana
Läst: Dorés bibel
Läst: Sabotage
Läst: Mörkrets tjänare
Läst: Boktips inför hängmattan
Scen: Platonov
Foto: Färgsprakande provokation
Scen: Aprilhäxan
Utrotat djur Australiens heliga Graal
En skandalkarriär värd att belysa
I sus och dus med Brus
Berlin andra gången gillt
Könsroller under bronsåldern
Kristian II: Tyrann eller älskad kung?
Kuba: ständigt mot friheten
I den verkliga diktaturen
Destruktiviteten är en konstant
Katja Timgren får Slangbellan
Läst: Bläckhjärta
Läst: Kejsarens magi
Läst: Lucindas hemlighet
Läst: Da Vinci-koden
Läst: Terra Hexa
Läst: Stjärnornas stad
Läst: Åklagare är en som lagar bilar
Läst: Idun - Sagan om Valhalla

P R O S A
Långt hemifrån

L Y R I K
Dikter från Kuba

P S E U D O
Hur man ger sin katt ett piller

I N T R Y C K
Fisketur med Moses


Ett kärt återseende

ROSKILDEFESTIVAL
• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • •
Pixies

Pixies räknas i dag som ett av de mest inflytelserika alternativa banden någonsin. Under slutet av 80-talet och början av 90-talet gjorde de nyskapande rockmusik som lade grunden för många av dagens indieband. Efter ett uppbrott som utmynnade i diverse andra band och soloprojekt, sällar de sig nu till den skara band som gör en återföreningsturné. Inte direkt något som ger cred inom indiekretsar, men bland den entusiastiska skara människor som fyller hela området framför Roskildes största scen är det nog ingen som tycker att de sålt sig. Många av oss som är där var väldigt unga när det begav sig, och har upptäckt musiken i efterhand. Vi tackar mest för möjligheten att bevittna detta bands klassiska låtar live.

Likt ett Gyllene Tider som inte skulle komma på tanken att utelämna de största hitsen spelar Pixies allt det man kan förvänta sig; givetvis får vi höra ”Debaser”, ”Where is my Mind?” och ”Gigantic”. För att göra publiken så nöjd som möjligt klämmer de in en otrolig mängd låtar på den i konsertsammanhang korta festivalspeltiden. Jag vet inte hur många låtar det blir, men det känns som minst 30. För att effektivisera det hela har man skippat all form av snack mellan låtarna. Black Francis säger inte ett enda ord. Kim Deal kostar på sig att tacka publiken vid ett par tillfällen.

Fokus ligger på det tidigaste materialet, det som alltid har mest respekt i många bands fall. Personligen hade jag gärna hört mer från de senare, lite mer polerade plattorna, men de flesta i publiken är nog väldigt nöjda. Bäst är Pixies i de låtar som baseras på förunderligt mystiska melodislingor och textrader. Särskilt när Francis och Deal sjunger en underlig form av duett. Sämst är de när Black Francis skriker utan finess.

För övrigt är det bara att konstatera att Pixies är ett av musikhistoriens coolaste band. Black Francis är fet och tuff. Kim Deal har ett snett småleende på läpparna konserten igenom, förutom då hon röker en cigg medan hon spelar. Tillsammans är de ett mycket bättre föredöme för alla rockpojkar- och tjejer än alla Hives och Sahara Hotnights tillsammans.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.

Copyright © 2004, Kulturtidskriften Café Crème
Webbredaktör:
Lydia Duprat