Angående konst och frihet
Av Ida Thunström

Jag tror att det är med konsten i dag precis som det var med världen när Nietzsche förklarade Gud död i början av 1900-talet. Visst hade Nietzsche rätt, Gud (såsom vi kände honom) hade fullständigt spelat ut sin roll, och det var läge att verbalisera det för någon form av allmänhet.

Det man bör ta fasta på i det uttalandet finns dock just i detta ”Gud, såsom vi kände honom”, för det är konsten såsom vi kände den som i dag tycks ha spelat ut sin roll.

1970-talets konceptualism tog livet av konsten, liksom Nietzsche av Gud – deklarerade den död då den avskiljdes ifrån allt materialet och livet plötsligt faktiskt blev till konst (med Joseph Beuys i spetsen) och äntligen! skulle man kunna utropa, men jag är inte säker på att det är så enkelt.

Alltså, för att problematisera: jag är inte säker på att konstvärlden i dag hanterar den här friheten på bästa sätt.

Inte ens som konstnär kan man kommunicera utanför de ramar som omvärlden följer, eftersom man då förlorar själva grunden för kommunikationen som sådan.
Följaktligen blev det under 1980-talet så att konsten, liksom resten av samhället, började följa Mammon. Detta har på något vis pågått till våra dagar, när ny, snabb teknik och lättkomligt mediaflörtande tycks ligga som ett lock över stora delar av det kulturella utbudet. Är detta ofrånkomligt?

Kanske.

Det är under alla omständigheter en hyfsat bra visualisering av vad för slags samhälle vi lever i. Vilka slags människor vi blir.

Liksom Nietzsche trodde om människan, så trodde jag en gång i tiden att konst i första hand skulle röra sig kring frågeställningar om själen. Om uttrycket, om hur själen når uttrycket och vice versa, mer än om hur uttrycket når den breda, betalande allmänheten.

Men i dag är det snabba tankar som gäller. Rappt ska de visualiseras, raskt ska det gå, och när jag så står framför Richters stora, otroligt välarbetade målningar på Louisiana, utförda med en teknik som har förfinats genom år av enträget, fokuserat arbete, spricker ett stort leende oundvikligen fram på mina läppar.

Jag drar mig till minnes att Gerhard Richter utbildade sig i den del av Tyskland som förr låg öster om järnridån. Det är väl ett allmänt accepterat faktum att utbildningen i dessa länder, i stater med ett starkt styre, på vissa plan varit betydligt hårdare disciplinerad än hos oss i väst, och i det här sammanhanget känns det viktigt; kommunismens krav på disciplin må inte alltid vara rolig, men den har skapat skickliga tecknare.

Skickligare än det som hos frihetsskadade västarbetare närmast liknar en ovilja att sträcka sig förbi det egna jaget för att nå någonting kollektivt högre.
En meningslös strävan?

Förmodligen inte.

Snarare är den beundransvärd.

Ska vi lämna Gud och allt vad han innebär bakom oss kan vi väl åtminstone ta tillfället i akt och i stället poängtera den förgängliga materialiteten?

Richter vet precis vad han gör, han skapar fantastiskt väluppbyggda bilder, något som jag anser fattas i många utställningar i Sverige, men vad är då detta, detta som saknas? Jag har själv svårt att riktigt sätta fingret på det.

Det är som om någon gått runt och putsat bort den där lilla, lilla fläcken, som ingen egentligen skulle kunna se, men som med sin närvaro hade vittnat om något faktiskt mänskligt, något felande.

Richter når någonting fullkomligt. Kanske till och med något gudomligt. Det är inte vittnet av något desperat vi får se, utan något som lyfter sig över de mänskliga gränserna och flyter ovanpå. Något som närmast blir till en kärleksförklaring, full av respekt inför det måleriska mediet, och det känns alldeles underbart att titta på.

Jag lovar därför att varenda människa som någonsin läst Nietzsche och känt sig bara en liten smula provocerad får valuta för inträdesavgiften till Louisiana. I sin tekniska skönhet blir Richter vacker för alla.

Den solidariteten skulle passa bra in på det svenska samhället. Mycket bättre än den Nietzscheanska uppgivenheten.

Veta mer:
LOUISIANA MUSEUM FOR MODERNE KUNST >>

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.