ÅRGÅNG 5 — HÖSTEN 2005
Vad är Café Crème? Vi på Café Crème Nyhetsbrev Kontakt Länkar
Pseudo Intryck Prosa Lyrik Arkiv

CAFÉ CRÈME I VÅR

A R T I K L A R
Scen: Singoalla i Hagaparken
Klippdockor från 60-talet
Läst: Choklad. Fakta, historia, passion
Läst: Samurajsommar
Läst: Den amerikanska flickan
Läst: Terra Nullius
Läst: Vetenskap eller villfarelse
Läst: Simos drömmaren
Läst: Den fula prinsessan
Läst: LBD
Läst: Silverapan
Läst: Skulden
Läst: Eragon - Arvtagaren
Fugu: Dödligt gott
Kvinnliga faraoner
"Saltis" i Saltsjöbaden?
Utdöd? Du skämtar väl!
The Spider Rules!
Fredag den trettonde
Konst: Angående konst och frihet
Musik: Something to Be Shared
Musik: Timeless Music
Musik: Summertime at Dalhalla
Läst: Björns bokkrönika våren 2005
Läst: Anne Franks dagbok
Läst: Orre, trast och trana
Läst: Dorés bibel
Läst: Sabotage
Läst: Mörkrets tjänare
Läst: Boktips inför hängmattan
Scen: Platonov
Foto: Färgsprakande provokation
Scen: Aprilhäxan
Utrotat djur Australiens heliga Graal
En skandalkarriär värd att belysa
I sus och dus med Brus
Berlin andra gången gillt
Könsroller under bronsåldern
Kristian II: Tyrann eller älskad kung?
Kuba: ständigt mot friheten
I den verkliga diktaturen
Destruktiviteten är en konstant
Katja Timgren får Slangbellan
Läst: Bläckhjärta
Läst: Kejsarens magi
Läst: Lucindas hemlighet
Läst: Da Vinci-koden
Läst: Terra Hexa
Läst: Stjärnornas stad
Läst: Åklagare är en som lagar bilar
Läst: Idun - Sagan om Valhalla

P R O S A
Långt hemifrån

L Y R I K
Dikter från Kuba

P S E U D O
Hur man ger sin katt ett piller

I N T R Y C K
Fisketur med Moses


Bland drakar och demoner
Om kvinnliga rollspelare

I en helt vanlig lägenhet en helt vanlig kväll har fem personer samlats runt ett bord. De plockar fram papper, pennor och tärningar. En av dem ställer upp en skärm framför sig. Det är den så kallade spelledaren och gruppen ska precis börja spela rollspel. Vad som är slående är att ingen av de närvarande är tonåring, och att gruppen består av både kvinnor och män.

Sanningen är således att många av Sveriges cirka 150 000 rollspelare knappast är ungdomar längre. Och inte speciellt missanpassade heller. Jag vet, eftersom jag är en av dem. Jo, ni läste rätt, jag – en trettioettårig småbarnsmamma med en hel hög (ungefär 240 stycken) akademiska poäng i bagaget – älskar fantasy, science fiction och spelar rollspel. Alltså den form av rollspel där man sitter runt ett bord, slår mångsidiga tärningar, och lever sig in i spännande äventyr fulla av fagra älvor, modiga hjältar och eldsprutande drakar. När jag tänker efter spelar lejonparten av min bekantskapskrets rollspel. Eller har åtminstone spelat i någotsånär vuxen ålder. Samtliga är välanpassade samhällsmedborgare mellan tjugo och fyrtio, de flesta lever i trygga förhållanden, en hel del är kvinnor och flera har barn.

Efter att ha varit i kontakt med Sveriges Rollspels- och Konfliktförbunds (SVEROK) har det framkommit att en hel del av styrelsemedlemmarna i dag är kvinnor. Kvinnliga rollspelare har ofta kommit in i hobbyn via levande rollspel, eller genom att ha blivit mer eller mindre övertalade av någon pojkvän. Intresset för historia, fantasy och teater är också ganska genomgående bland de kvinnliga rollspelare jag har talat med, och detta intresse har gjort att de inte varit speciellt svårövertalade. Mirja Dellgar Hagström, 26, är ett exempel på en kvinna som redan tidigare var intresserad av historiska kläder och friluftsliv. Hon upptäckte att dessa intressen gick att kombinera i just levande rollspel.

Faktum kvarstår dock, rollspelshobbyn ses fortfarande som något typiskt manligt hos gemene man. En anledning till detta är att spelet som sådant utvecklades under militära former. Rollspel i dess nuvarande form uppstod i USA i mitten av 1970-talet då Gary Gygax skapade Dungeons & Dragons, som är ett fantasyrollspel med ingredienser som drakar och trollkarlar. Drakar och Demoner, det första svenska rollspelet, kom ut 1982. Sedan dess har olika rollspelsvärldar skapats, och de hämtar inspiration från exempelvis medeltiden, nutiden och science fiction. Där har hjältarna nästan alltid varit män, och detta är ett drag som återfinns även i de flesta fantasyböcker, även om det faktiskt finns kvinnliga hjältar också. Exempel på dessa starka kvinnor är Eowyn i J R R Tolkiens Sagan om ringen, Morgaine (det vill säga Artursagans Morgana le Fay i ny tappning) i Marion Zimmer Bradleys Avalons dimmor och Polgara i David Eddings Sagan om Belgarion och Sagan om Mallorea. Det finns också kvinnliga fantasyförfattare, vilket i en del fall ger en mer feminin inriktning på genren. Exempel på dessa är ovannämnda Marion Zimmer Bradley, men också Katherine Kerr och Maggie Furey. Intressant i sammanhanget är också att en av skaparna till det svenska rollspelet Mutant, som kom ut 1984, är en kvinna vid namn Gunilla Jonsson.

”Det var killgrupper som började med rollspel”, säger Savina Fornsäter, 36, ”men så är det definitivt inte i dag. Jag misstänker att det har mycket att göra med att det från början bara var killar som höll på med datorer och att rollspel och dataspel spreds i de kretsarna först.” Detta håller även Maria Markenroth, 29, med om och tillägger att hobbyn i sig nog inte anses okvinnlig. Hon menar att det är det faktum att folk i gemen tror att rollspelen är våldsamma som har skapat denna uppfattning. Savina berättar också att hon har spelat i grupper som bara har bestått av kvinnor, men att det inte hör till vanligheterna. Vad de flesta inte känner till är dock att man mestadels helt styr över sin egen karaktärs utformning. Man kan mycket väl spela en pacifistisk kvinna, om det är vad man vill.

De karaktärer som rollspelande kvinnor föredrar skiljer sig dock inte så mycket från männens. Många, både män och kvinnor, börjar med ganska basala karaktärer som traskar runt med en hel del vapen, och som inte tvekar att använda dessa. Naturligtvis är det i sammanhanget viktigt att påpeka att vapnen bara finns på rollformuläret. Efterhand, när man har spelat ett tag, sker dock en utveckling för de flesta, och karaktärerna blir mer sammansatta. Kvinnorna jag talat med nämner exempelvis att de spelat allt från en chefredaktör för stadens skvallertidning, via ett gult irriterande skogsknytt som härmar allt och alla, till en flygande enhörning vid namn Peggy. Dessa karaktärer kan jämföras med den överviktige revisor utan egentliga stridsfärdigheter som en manlig spelare jag talat med anger som en av sina favoritkaraktärer. Det är bara fantasin som begränsar, och i viss mån i vilken rollspelsvärld man för tillfället befinner sig.

Hur kommer det sig då att bilden av rollspelaren som den finnige, glasögonprydde tonårskillen med mörkt inre lever kvar? Kanske för att folk i allmänhet inte riktigt insett att de flesta faktiskt inte växer ifrån sitt spelande, utan utvecklar det i takt med stigande ålder och, förhoppningsvis, mognad. Rollspelshobbyn framställs till och från som enbart av ondo, och rollspelare som lättpåverkade och våldsbenägna ungdomar, som i själva verket tränar inför rena terrorhandlingar (!). Och visst ingår strategiskt tänkande, vapen- och drogkunskap som en del i rollspelen. Men dessa, och de flesta andra färdigheter som respektive karaktär sägs besitta, yttrar sig oftast på så sätt att spelaren slår en eller flera tärningar mot det siffervärde som anger hur bra hon eller han är på färdigheten. Steget därifrån till att verkligen kunna hantera till exempel vapen är således oerhört långt.

Alltså är rollspelandet inte en mer manlig hobby än många andra. Den blir vad man gör den till, och vill man påverka det äventyr man deltar i är det bara att skapa en till exempel icke-våldsintrig och spelleda den själv. Möjligheterna är oändliga och det är, som sagt, bara ens egen fantasi som begränsar.

Ordförklaringar
Karaktär: den person eller varelse du spelar.
Färdighet: förvärvade kunskaper (som man i de flesta fall inte har på riktigt)
Tärningar: det mesta från fyr- till tjugosidiga tärningar.


- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.

Copyright © 2004, Kulturtidskriften Café Crème