![]() |
||||||
ÅRGÅNG 5 — HÖSTEN 2005
|
||||||
![]() |
||||||
![]() |
||||||
CAFÉ CRÈME I VÅR |
Med fantasin
som redskap mot förtrycket
Åke Edwardsson har skrivit en kolloskildring som är riktigt bra. Samurajsommar är i klass med Peter Pohls böcker om just kolloliv på 1950- och -60-talen. Precis som Pohls författarskap rymmer Edwardssons intressanta barnboksdebut många bottnar och lyfter fram unga människor som viktiga och värda att ta på största allvar - annars kan det gå illa. Boken bygger upp en tät stämning genom de händelser som barnen på kollot får uppleva. Från början anar man att något ska hända, att det ska till en uppgörelse för huvudpersonen Kennys skull. Kenny är samuraj, hans fantasi är verklig och kunskapen om samurajer blir hans redskap att klara av sin karga verklighet. Edwardsson skildrar trovärdigt barns sätt att gå in i fantasier så de blir levande. Fantasin kring samurajer är för själva leken och lustens skull och likaså ett sätt att hantera livet och överleva. Samurajen Kenny och hans kompisar vågar slåss mot förtrycket tack vare att de blir starka och oslagbara som just samurajer. Livet på Kennys kollo är allt annat
än idylliskt. Föreståndarinnan, även kallad Kärringen,
fröknarna och kokerskan styr över barnen och allt från
maten till bestraffningar är hemska. Här ser jag hur skickligt
Edwardsson skriver utifrån barnets perspektiv. Alla de beslut och
regler som vuxna genomför för vad de tror är barns bästa
kommer i ett skarpt och icke tilltalande ljus. Det växer en klyfta
mellan barnen och de vuxna, det är som om de lever i helt skilda
världar fastän de befinner sig på samma plats. Det blir
tydligt hur de vuxna gör fel i sina försök att kontrollera
barnen och Kenny är en av få som vågar trotsa det. Kenny
klarar sig tack vare sitt mod och att han är trogen sina vänner
och sina samurajideal. Vissa beskrivningar av härskande vuxna och
av barn som får klara sig själva är så starka att
man funderar om det finns självupplevda delar i berättelsen
om Åke Edwardsson är journalisten
som blivit författare. Hans böcker om kommissarie Winter har
rönt stor framgång och visas för tillfället på
Sveriges television i filmatiserad form. Deckargenren är något
han behärskar och därför kändes det extra spännande
nu när han valt att ge ut den första barnboken i en planerad
trilogi. Jag ser hans barnboksdebut ta plats bland de rutinerade barn-/ungdomsboksförfattarna
som Peter Pohl, Per Nilsson, Stefan Casta och Katarina Kieri med flera
som med inlevelse, värme och stor respekt tar sig an unga människors
verklighet. Det är med spänning jag ser fram emot nästkommande
bok om Kenny, samurajen som strävar mot sitt satori. | |||||
![]() |
||||||
Copyright
© 2004, Kulturtidskriften Café Crème |
||||||
![]()
|