Några härliga timmars läsning
Av Rebecka Dahlberg, CC:s Unga skribenter

LITTERATUR
• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • •
silverapan Gunila Ambjörnsson Bokförlaget BonnierCarlsen 2004 ISBN: 91-638-4177-0 Sidantal: 204 Cirkapris: 104 kr

Tiden kan inte hoppa, eller hur? Sekunderna går alltid lika snabbt, det är alltid lika många sekunder på en minut. Men trots detta kan det ibland kännas som om minuterna segar sig fram eller rusar i väg alldeles för fort. Så känns det nog för oss alla. Tiden är mystisk trots att den alltid finns med oss överallt. Många kan nog hålla med om det, men att någon skulle kunna förflytta sig i tiden, tror jag nog inte så många håller med om trots allt.

Kalle, som är huvudkaraktär i Gunila Ambjörnssons bok Silverapan, får vara med om detta: att tiden spelar honom ett spratt.

Allt börjar med M, som är 15 år och skådespelerska på Stadsteatern i Stockholm, där kalle praoar. Samma teater som hans pappa jobbar som scentekniker på, pappan som är en svikare enligt Kalle.

M som han första gången möter i hissen på väg upp till tågvinden. M som aldrig berättar något om sig själv. Men M? Vem är hon? Kalle vet inte ens vad hon heter och det verkar ingen annan göra heller, ingen verkar veta något om M. Fast hon är där på tågvinden nästan varje dag...

Silverapan är en spännande ungdomsdeckare, tät och mystisk. Ett slags fantasybok trots att jag inte tror att den skulle klassas som det. Den är verklighetstrogen och ändå fantasyinspirerad – låter underligt, eller hur?, men det kan förklaras med att den är parallellt beskriven, med nya gåtor bakom varje hörn.

Den handlar just om Kalle och hans liv: skoltrötthet, en jobbig men söt lillasyster och föräldrar som verkar upptäcka att de inte kan leva tillsammans mer. En vanlig bok med ovanliga och intressanta delar som hela tiden vävs in i resten av berättelsen.

Jag som läsare lär mig väldigt mycket om teater i den här boken och bokens alla karaktärer känns det som att jag får lära känna ordentligt. Personbeskrivningarna är alltså riktigt bra, men lite finare miljöbeskrivningar hade jag nog önskat mig.

Jag skulle säga att det är en typisk Gunila Ambjörnsson bok som är välskriven och spännande. En bok som jag tycker att fler ungdomar (och alla andra som är intresserade) bör läsa. Lyder du mitt råd kan du se fram emot några härliga timmars läsning.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.