foto: webshots.com

Skärgårdsmelodier
Av Patrik Nyberg

Evert Taubes uppväxt på Vinga präglade hans diktning. Han kom att få en livslång kärlek till havet. Skärgårdens inflytande på Taube beskrivs i Jag kommer av ett brusand’ hav: ”Det var där, på dessa fosfordoftande tångvallar, som vi Vingapojkar mötte livet i dess prakt och lärde oss uppskatta orkaner och skeppsbrott som rusande stimulanser”.

Evert Taube tog intryck av de original han mötte under sina år på Vinga. Särlingar som påverkats av miljön på öarna. I ”Pellevantius Bruse” skildras ett sådant möte med en udda barndomskamrat.

Evert Taubes syn på västkustkvinnan
Taube lyfter i ”Maj på Malö” fram egenskaper hos den bohuslänska kvinnan som att hon är skön, men också vet att klara att framföra en båt i brytande sjö. Kvinnan från skärgården ses som självständig och säker i Taubes diktning. I ”Västanvind” beskrivs kvinnorna från västkusten som damer med skinn på näsan, och lite oberäkneliga. ”Men akten er I gossar på Sveriges västra kust som resen ut till havet och västanvindens pust! Där givas många löften, men hållas ganska få - nej, västanvind och flickor kan ingen lita på”. Vid invigningen av sjömanstornet 1925 reciterade Taube en hyllning till Göteborg som genomsyras av stadens beroende av havet. Avslutningen på dikten löd ”Hell, sjöport och portal i Göta rike! Hell, idoghetens nejd, där djärva sjömän bo!”.

En annan visdiktare som uppmärksammat skärgården i sina visor är Lasse Dahlquist. Mest känd är kanske hans låt ”Dans på Brännö brygga”. Lasse Dahlquist tillbringade somrarna på ön och varje år i juni månad anordnas där en visfestival. Den besvikelse som turister brukar ge uttryck för när de får se Brännö brygga har kommenterats av Dahlquist: ”Jag håller med dem. Bryggan ser förfärlig ut nu för tiden”. Under Lasse Dahlquists uppväxt nyttjades dock dansbanan flitigt och folk kom sjövägen från andra öar för att dansa. Redan tidigt i livet kom Lasse Dahlquist i kontakt med musiken då Evert Taube var en vän till familjen. Under andra världskriget byggde Lasse Dahlquist ett hus på Brännö.

En ofta sjungen allsångslåt av Lasse Dahlquist är ”Oh boy oh boy oh boy” där han beskriver ett besök från engelska flottan i Göteborgs hamn. Inledningsversen är välkänd för alla Göteborgare, ”Ada har legat med papiljotter inatt”. I Lasse Dahlquists bok Så kom dom till... framträder en bild av en man som präglats mycket av havet och av sina barndomsår i skärgården. Han identifierar sig med det ”Göteborgska” och hans ogillande över att inte ses som en fullvärdig Göteborgare lyser igenom i texten: ”Elaka tungor vill låta påskina att jag är född i Stockholm”. Något värre eftermäle verkade inte finnas för Lasse Dahlquist. Både Taube och Dahlquist har inspirerats av den Göteborgska och Bohuslänska skärgården. Havets krafter skildrades av dem i texter som blivit en del av den svenska visskatten.

Källor
Lasse Dahlquist: Så kom dom till...
Evert Taube: Jag kommer av ett brusand’ hav
Inga-Britt Fredholm: Kom i min famn

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.