ÅRGÅNG 5 — HÖSTEN 2005
Vad är Café Crème? Vi på Café Crème Nyhetsbrev Kontakt Länkar
Pseudo Intryck Prosa Lyrik Arkiv

CAFÉ CRÈME I VÅR

A R T I K L A R
Scen: Singoalla i Hagaparken
Klippdockor från 60-talet
Läst: Choklad. Fakta, historia, passion
Läst: Samurajsommar
Läst: Den amerikanska flickan
Läst: Terra Nullius
Läst: Vetenskap eller villfarelse
Läst: Simos drömmaren
Läst: Den fula prinsessan
Läst: LBD
Läst: Silverapan
Läst: Skulden
Läst: Eragon - Arvtagaren
Fugu: Dödligt gott
Kvinnliga faraoner
"Saltis" i Saltsjöbaden?
Utdöd? Du skämtar väl!
The Spider Rules!
Fredag den trettonde
Konst: Angående konst och frihet
Musik: Something to Be Shared
Musik: Timeless Music
Musik: Summertime at Dalhalla
Läst: Björns bokkrönika våren 2005
Läst: Anne Franks dagbok
Läst: Orre, trast och trana
Läst: Dorés bibel
Läst: Sabotage
Läst: Mörkrets tjänare
Läst: Boktips inför hängmattan
Scen: Platonov
Foto: Färgsprakande provokation
Scen: Aprilhäxan
Utrotat djur Australiens heliga Graal
En skandalkarriär värd att belysa
I sus och dus med Brus
Berlin andra gången gillt
Könsroller under bronsåldern
Kristian II: Tyrann eller älskad kung?
Kuba: ständigt mot friheten
I den verkliga diktaturen
Destruktiviteten är en konstant
Katja Timgren får Slangbellan
Läst: Bläckhjärta
Läst: Kejsarens magi
Läst: Lucindas hemlighet
Läst: Da Vinci-koden
Läst: Terra Hexa
Läst: Stjärnornas stad
Läst: Åklagare är en som lagar bilar
Läst: Idun - Sagan om Valhalla

P R O S A
Långt hemifrån

L Y R I K
Dikter från Kuba

P S E U D O
Hur man ger sin katt ett piller

I N T R Y C K
Fisketur med Moses


Schamankanna. Stengods, modellerad turkos och vit med ristningar.
FOTO: MIKAEL LAMMGÅRD

Vilda tekannor på Röhsska museet

UTSTÄLLNING
• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • •
Vilda och glada tekannor
Röhsska museet, Göteborg

Den fjärde februari öppnade utställningen “Vilda och glada tekannor” av konstnären och keramikern Gösta Grähs. ”Vilda och glada tekannor” är den andra och mindre utställningen på Röhsska museet i Göteborg. År 1995 arrangerade nämligen museet en större utställning med titeln ”Ett hundra tekannor”. Den här gången är det ett femtiotal verk som ställs ut, men med den konstnärliga bredd som Gösta Grähs ger prov på känns utställningens omfattning långt ifrån begränsad.

De femtio tekannorna sträcker sig från strama och funktionella artiklar till de som tänjer begreppen och främjar den fria tanken. Något förenklat kan man säga att de funktionella exemplaren ser ut som de tekannor som kan köpas i handeln medan de som tänjer begreppen kan vara stora föremål med mycket fantasifulla motiv. Gösta Grähs påpekar dock att även i de mer fria verken finns keramiken kvar. Grähs ger inte upp hantverket även om han experimenterar med olika former.


Att tänja formen
”Varför just tekannor?” är en fråga som ofta ställs. Enligt Gösta Grähs är tekannan den mest komplicerade formen. Det som, enligt Grähs, är fascinerande är att det går att tänja och sträcka själva formen men att slutresultatet ändå är en tekanna. Vissa av artiklarna i utställningen är exempel på just detta. En tekanna har formen av en meterhög skulptur i en surrealistisk stil. Det är ansikten med ångestladdade uttryck som för tankarna till Edward Munchs ”Skriet” och rovdjur med vassa tänder som ändå ser mänskliga ut. Vid en första anblick är det inte en tekanna man associerar föremålet till. Vid en närmare betraktelse går det emellertid att konstatera att det faktiskt är en tekanna även om det bryter mot den allmänna uppfattningen om hur en tekanna ser ut.

Gösta Grähs beskriver sig som keramiker i första hand och har en mycket ödmjuk attityd till konsthantverket. Han beskriver till exempel leran som ett material som man måste älska för att det ska öppna sig för en. Och han menar vidare att keramiken är ett sådant brett konstnärsfält som han, liksom andra, bara behärskar en liten del av. Han berättar vidare att keramiken tidigare inte hade något egenvärde. Leran var bara ett material för skulptörer. Den här inställningen förändrades dock under den senare delen av 60-talet i samband med den fria konsten. Plötsligt blev leran ett av alla material som kunde användas för att skapa konst.

Tekanna "Ubåt". Stengods, gjuten. Tekanna "Ristad". Stengods, modellerad.
FOTO: MIKAEL LAMMGÅRD


Olika tekniker
Gösta Grähs fascineras av det asiatiska sättet att arbeta. I Asien utvecklades en teknik cirka 500 till 1000 år före oss. Det var först på medeltiden som drejskivan kom till Sverige. Grähs fascination för det asiatiska går att se i många av utställningens verk, där så kallad raku har använts. Raku är en bränningsteknik med ursprung från Japan. Vid raku-bränning används låga temperaturer till skillnad från vanlig stengodsbränning med höga temperaturer. En annan intressant teknik är så kallad oxidation som har med lufttillförsel att göra. Ett flertal tekannor har samma glasyr med helt olika färger. Detta beror på hur mycket syre som tillförts under bränningen. Ett exempel är tekannan ”Barnslig blå”, i sagolik blå färg, som har samma glasyr som en grön och en kopparröd tekanna. De två senare har tagits ut från ugnen och lagts i löv, sågspån och liknande.


Två fält
Under intervjun med Gösta Grähs återkommer han till de två fälten – det ena är det intellektuella, det andra är det fria flödet. De två fälten är mycket påtagliga i utställningen. Det intellektuella fältet är det strikta och det finns ett flertal tekannor som kan sorteras under den rubriken. Samlingen ”ubåt” har helt raka former bortsett frånden periskopliknande pipen. Det finns också stilrena kannor i vitt med trähandtag eller i rött och brunt med ett neutralt prickmönster. De artiklar som ryms inom det fria fältet är de tidigare nämnda skulpturliknande kannorna med surrealistiska motiv samt flera verk med asiatiska motiv som tekannorna ”Lejonkanna”, ”Leopardkanna”, ”Kinesisk tekannehund” med flera. Gösta Grähs förklarar att de olika figurerna inte finns i hans huvud från början. Han liknar processen vid en fotoframkallning – motiven kommer fram vid framkallningen respektive bränningen.

Gränsen mellan hantverk och konst är svävande. Även i de fria verken hävdar Gösta Grähs att keramikern i honom är närvarande. Kanske är det ointressant att göra en åtskillnad. Bland de femtio tekannorna i utställningen finns en otrolig mångfald som visar att Gösta Grähs både som keramiker och konstnär befinner sig i toppskiktet. För den icke insatta besökaren öppnar sig en helt ny värld. För den som har viss inblick visas ett konsthantverks oändliga möjligheter.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.

Copyright © 2004, Kulturtidskriften Café Crème
Webbredaktör:
Lydia Duprat