![]() |
||||||
ÅRGÅNG 5 — HÖSTEN 2005
|
||||||
![]() |
||||||
![]() |
||||||
CAFÉ CRÈME I VÅR |
Fyndig historia, undermåligt språk
Planeten Terra Hexa påminner mycket om vår egen värld, om än mindre utvecklad och mycket yngre. Det existerande samhället är inte så avancerat och man har fortfarande inte kommit fram till om planeten är rund eller platt. Men det som ändå skiljer denna planet mest från vår värld är att på Terra Hexa går solen aldrig ner. Hos oss blir det natt, men på Terra Hexa stannar solen vid horisonten och dagen övergår till en rödaktig skymning. Terra Hexa börjar med att två systrar, Henna och Gala, i hemlighet får en legend berättad för sig. Legenden beskriver hur människorna först kom till Terra Hexa och vad som sedan hände. När systrarna sedan växer upp har de ständigt med sig legenden i bakhuvudet och det leder till att de börjar ifrågasätta saker som många betraktade som självklara. Finns det något bortom världens ände? Varför är legenden de hörde som små så hemlig? Och finns den Gyllene Mannen i verkligheten? När de två systrarna sedan får ett erbjudande om att följa med på en expedition, vars uppdrag är att försöka hitta en ny värld, tvekar de inte att följa med. Under denna expedition kommer de att upptäcka och uppleva saker som kommer att förändrar deras och alla andras syn på världen. För att en bok ska bli riktigt spännande och bra måste dialogen mellan olika personer kännas verklig; vidare måste personerna vara trovärdigt beskrivna och handlingen oförutsägbar. I den här boken är storyn riktigt bra, den känns ny och boken blir aldrig tråkig. Men man blir aldrig engagerad i huvudpersonerna, och alla dialoger följer en mall. Det gör att handlingen inte känns realistisk och boken blir platt och innehållslös. Språket i boken är mycket enkelt, vilket kan vara en fördel, men här saknar det också liv och känns stapplande och konstruerat. Meningarna är ofta korta och ibland oharmoniska och det gör dem tråkiga att läsa. Jag tycker att denna bok har en bra grund
och potential till att bli något riktigt bra, men det är allt.
Som den är nu är den bara en i mängden, värd att läsa,
men ingen bok man kommer ihåg eller kommer att rekommendera till
andra. Jag tror den passar barn och ungdomar 9-14 år. | |||||
![]() |
||||||
Copyright
© 2004, Kulturtidskriften Café Crème |
||||||
![]()
|