Från helig mark till avskrädesplats
Av Alice Thorburn

LITTERATUR
• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • •
terra nullius - en resa genom ingens land Sven Lindqvist Förlag: Albert Bonniers Förlag 2005 Sidantal: 205 ISBN: 91-0-010599-6 Cirkapris:254 kr

Australiens urinnevånare aboriginerna passar väl in i den västliga föreställningen om ”ädla vildar”. Deras andliga och anspråkslösa liv, totalt anpassat till omgivning och förutsättningar, väckte hos de första brittiska erövrarna förakt och oförståelse men har för senare miljökämpar och naturromantiker gjort dem till urbilden av ett folk som lever i symbios med naturen. Föga utvecklade med europeiska kolonialistiska mått mätt hade aboriginerna varken skriftspråk, maskiner eller hus men i gengäld reglerades deras tillvaro av ett intrikat schema kring släktskap, med varandra, med djuren och med olika platser på den väldiga kontinenten. Det sätt de levde på gjorde överlevnad i öknen möjlig men värdet på denna kunskap insågs inte av britterna. Det krävdes bara några få år av okänslig exploatering och kortsiktig girighet för att förstöra ekologiska system som fungerat i tusentals år.

Sven Lindqvist har rest genom det land av öken som övergick från att vara helig mark för aboriginer till att bli avskrädesplats eller paradis för britter, beroende på läggning och behov. Lindqvist har rest i öknar förr och i den här boken blir det än mer tydligt hur han älskar det karga, till synes oändliga och obebodda. Det är till nytta för läsaren, för han beskriver just det som många gånger kan vara svårt att se: hur skiftningarna i landskapet, om än subtila, ger stoff nog åt otaliga myter och berättelser, hur aboriginernas sätt att se landet på inte alls är oförståeligt. Där de såg spår av förfäder och gudomliga handlingar såg britterna bara ofruktbar ödemark, och Lindqvist hjälper oss att se som aboriginerna gjorde.

Likt Utrota varenda jävel, som handlade om kolonialismen i Afrika och hur det tankesätt som grundlades där senare möjliggjorde nazismen i Europa, är Terra nullius en kombinerad reseberättelse och idéhistorisk exposé. Lindqvist återger historiska episoder och händelser från de platser han reser till och blandar detta med sina egna reflektioner och tankar. Språket är sakligt och ofta nästan torrt, men det finns ett tydligt patos och ett starkt ställningstagande emellan raderna, ibland också på dem. Och när man läser om massakrer, tvångsinternering och slavarbete är det svårt att inte förstå Lindqvists upprördhet. Hans främsta ärende är ändå att diskutera de nuvarande invånarnas eventuella ansvar för det förflutnas synder, och det är i de partier när Lindqvist jämför då med nu som det bränner till allra mest. Australien är ett land där alla invånare mer eller mindre är immigranter, men trots det och trots att det är ett mycket glest befolkat land är det också ett av de länder som det är svårast att få uppehållstillstånd i. Man diskriminerade länge invandrare från asiatiska länder till förmån för européer, och i dag vägrar man helst att ta emot några flyktingar alls. Det bildas en riktigt stor klump i magen när man läser om de interneringsläger där så kallade båtflyktingar hamnar om de i dag kommer till Australien, läger där de fråntas all sin mänsklighet. Lindqvist ser spåren som leder från behandlingen av aboriginerna på 1800-talet till Australiens flyktingpolitik i dag, och han ser hur det är i linje med regeringens vägran att ta avstånd från de förbrytelser som en gång begicks mot aboriginerna.

Lindqvists övertygelse är att man alltid har ett ansvar även för vad tidigare generationer gjort, har man varit med och delat rovet kan man inte avsäga sig ansvaret. Han ser ett land som skjuter skulden ifrån sig men som ändå sitter fast i den, ett land besatt av sina fängelser, där varje liten ort äger åtminstone ett turistmål: en gammal förfallen anstalt. Han beskriver också hur Europas lärde använt sig av aboriginerna för sina egna teorier, hur Freud och Durkheim byggde sina teorier om samhällsbildning på det förment mänskligt ursprungliga i aboriginernas levnadssätt utan att någonsin ha varit i Australien och hur etnologer och antropologer valde ut de delar av aboriginernas komplexa liv som de själva tyckte passade in i deras förklaringsmodeller och godtyckligt struntade i det som motsade deras tankar. Det är mycket intressant och stundtals rent upprörande läsning.

Ändå är boken ibland märkligt andefattig. Det har att göra med Lindqvists refererande stil och tar sig uttryck så att man ibland längtar efter att få möta en levande människa. Lindqvist tycks inte tala med någon på sin långa resa, och om de historiska beskrivningarna ibland är utförliga med namngivna individer och repliker så saknas det helt i många av de samtidsbeskrivningar han ger. Flera av de småstäder han passerar tycks beskrivna snarare av redovisningstvång än av relevans, monotona och likadana. Det har säkert sin poäng att visa hur eländiga de är, många av de halvt övergivna gruvsamhällen som varit orsaken till aboriginernas fördrivning. Men beskrivningarna tillför inget nytt när de bara radas upp efter varandra. Och Lindqvist hade gärna fått vara än mer tydlig i de paralleller han drar mellan dåtid och nutid, för det var ju de egna reflektionerna som var det allra starkaste i Utrota varenda jävel. Hans tankar kändes nyare där medan Terra nullius alltför långa stunder bara blir referat av vad andra redan tänkt. Med detta inte sagt att Terra nullius inte är en bra bok. Bara att den hade kunnat vara ännu bättre.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.