Engagerande och nära dockteater
Av Anna Eklöv

Teater Buratino ligger i ett litet hus i Härlanda i östra Göteborg och en lördag i november besökte jag dem då de gav ”Tre små grisar”. Dockteatern har funnits i det lilla huset nära Härlanda kyrka i fem år och Alf Mowitz som förestår den berättar att han och hans fru Natalia tidigare turnerade med sina dockteaterpjäser runt om i riket. Allt från Småland till Arvidsjaur i norr fick besök under årens lopp men nu är de stationerade i Göteborg och ger familjeföreställningar för barn från tre år.

”Tre små grisar” är en välkänd folksaga, och karakteristiskt för folksagor är deras skrämmande innehåll – avsikten var att de skulle vara sedelärande. Folksagan var ju inte ämnad för barn då de uppstod i gamla tider. Många folksagor har ändrats för att passa just barn bättre och de skrämmande, råa och ibland vulgära inslagen har slipats bort.

foto: buratino dockteater

Vargen som är ute efter de tre grisbröderna är både lite läskig och rolig i denna version av folksagan. Det är en punkig varg med nitbälte och fransiga jeansshorts och ett lurigt uttryck som äntrar scenen. Vargen är bra mycket större än grisarna och hans vassa käft gör honom till en lagom hotfull figur. Men vargen kommer aldrig för nära varken grisarna eller publiken. Vargen jagar visserligen grisarna på scenen och även upp bland publiken, men grisarna har alltid ett betryggande försprång och vargen håller avstånd. Med fin känsla gentemot den unga publiken blir inte föreställningen skrämmande utan i stället engagerande och nära. Flera barn har svårt att sitta still av upphetsning och på barns vis kommer flera spontana kommentarer under föreställningens gång. Dockteaterspelarna söker kontakt med publiken och ett uppriktigt tilltal finns från första stund. Som publik, stor som liten, invaggas man i trygghet om att man ska få se något extra samt att man är en viktig del.

Den målande grisbrodern inleder föreställningen med att måla av ett barn och en vuxen i publiken och så är kontakten skapad. Frågor kastas även ut då och då och kontakten upprätthålls. Föreställningen knyts ihop på ett fint sätt med att Natalia understryker att allt blev bra, grisarna levde trygga i sitt tegelhus och vargen han fick gå till doktorn och få ett stort plåster till sin fot. Slutligen inbjuds alla att komma fram och titta på grisarna som sitter tätt runt eldstaden i sitt stabila hus. Dockorna som används är levande och uttrycksfulla. Alf berättar att de gör en del av dockorna själva och att de även får hjälp av vänner i Ryssland. Natalia som är ryska med teaterutbildning från hemlandet är den som agerar mest och ger dockorna liv. Förändringar av tonläge och styrka gör att de olika karaktärerna träder fram. Lokalens utformning, ljud och musik samt scenens uppbyggnad och publikens placering är viktiga detaljer i teaterupplevelsen som skapar harmoni. På Buratino fick jag som vuxen just en sådan teaterupplevelse och att döma av barnen i salongen fick även de en stor upplevelse. Det blev en nära, engagerande och varm stund i teatermörkret. Från slutet av november ger Teater Buratino sin föreställning ”Vintersaga”, tidigare under hösten gavs en föreställning skapad efter Anton Tjechovs novell Kasjtanka. Den dockteatertradition som görs levande och förs vidare på Teater Buratino och på andra dockteatrar är otvivelaktigt viktiga inslag inom barnkulturen.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.