ÅRGÅNG 5 — HÖSTEN 2005
|
||||||
CAFÉ CRÈME I VÅR |
Händelserikt
men rörigt
Handlingen i Trollkarlsliv kan man bara beskriva med ordet fantasi. Inte mycket av det som händer skulle kunna hända i verkligheten eftersom allt kretsar runt magi. Det är inte en sådan bok där man känner sig som huvudpersonen utan mer som en som ser allt utifrån. Men ändå är man i boken. Huvudpersonen är pojken Cat som vid en båtolycka mister båda sina föräldrar och lämnas ensam med sin syster Gwendolen att bo hos mrs Sharp som tar hand om dem. En dag dyker den mäktiga trollkarlen Chrestomanci upp och vill att de ska bo på hans slott. Där börjar de mest märkliga saker att hända. Språket i boken är bra. I alla fall översättningen är bra skriven. Men när något ska förklaras går det knappt att förstå. Det är väldigt rörigt. Man får nöja sig med det lilla man kan uppfatta, och det är väldigt jobbigt i slutet på boken. Man läser lite som om boken bara slutade tvärt eftersom man inte fattar. Det känns som om förklaringarna är skrivna av någon som hade bråttom, och det känns som om man inte kan läsa dem långsamt. Dessutom är det lite luddigt och man förstår inte varför det är som det är utan bara att det är så. Boken var inte direkt spännande men eftersom den var så händelserik ville man bara fortsätta och fortsätta att läsa. Så ska en bok vara. Man ska längta till nästa gång man får öppna den och kasta sig ner i den andra världen. Trollkarlsliv liknar Harry Potter-böckerna lite. Troligen är det på grund av all magi som finns samlad i boken. För att uppskatta den här boken bäst ska man nog vara minst
10 år. Men även äldre och lite yngre som gillar fantasy kommer
nog också att gilla den. Hela tiden finns det problem i senare delen
av boken. De måste lösas, och läsas. |
|||||
Copyright
© 2004, Kulturtidskriften Café Crème Webbredaktör: Lydia Duprat |
||||||
|