ÅRGÅNG 5 — HÖSTEN 2005
|
||||||
CAFÉ CRÈME I VÅR |
Tusen frågor, många svar men
bara ett riktigt
"Livet har blivit teater. Alla säger sina repliker och går dit de ska, skrattar på rätt ställen, blir arga, gråter – jag struntar i det, låter föreställningen passera utan att bua eller applådera. Jag har viktigare saker att tänka på. Jag är här och nu." Så börjar Petter Lidbecks bok Vargön. En bok som skildrar olika ungdomars drömmar och liv på en sommarkoloni i Stockholms skärgård. Allting kunde ha varit en idyll om det inte var så att en flicka omkom förra året på Vargön. Just därför bär några på stora hemligheter denna sommar, vissa söker svaren – andra försöker dölja dem. Det här är en helt okej bok, kort, enkel och rak på sak. Författaren går inte kring bokens stora frågetecken utan rakt igenom dem, men på ett bra sätt. Vargön är en deckare med ett budskap och ett bra språk. Boken är lättläst med många personbeskrivningar men däremot få miljöbeskrivningar. Boken känns ganska trovärdig, bara ganska eftersom vissa saker inte skulle behandlas så av exempelvis polisen i vårt samhälle (hoppas jag i alla fall...). Men för att boken ska bli spännande kan den heller inte vara alltför trovärdig för då skulle inte någon vara intresserad av att fördjupa sig i den. Vargön passar läsare mellan 11 och 15 år. När jag läste boken upplevde jag
ganska många känslor: jag blev förvånad, glad och
lite konfunderad. Den var svår att lägga ifrån sig och
det känns som att boken slutar ganska tvärt men är helt
klart en läsvärd bok som är ett roligt alternativ till
alla djupa tankeväckande böcker. Ett stort plus för "dikterna"
som nästan varje kapitel börjar med (översta stycket) det
är de som verkligen lyfter den här boken. Ett lyft som gör
att jag är intresserad av att läsa andra böcker av Petter
Lidbeck. Ett lyft som gör att den sticker ut ur mängden. | |||||
Copyright
© 2004, Kulturtidskriften Café Crème |
||||||
|