![]() |
||||||
ÅRGÅNG 5 — HÖSTEN 2005
|
||||||
![]() |
||||||
![]() |
||||||
CAFÉ CRÈME I VÅR |
Övernaturligt,
eller?
Slagrutor, mystik, evighetsmaskiner, fakirkonster, kreationism, UFO-forskning, spådom, astrologi, astroarkeologi, parapsykologi, mirakel, efter döden-upplevelser, rasteorier et cetera. Exemplen på så kallad pseudovetenskap är många, och de dissekeras alla i den relativt nyutkomna boken Vetenskap eller villfarelse. Ett problem, och en av anledningarna till att boken skrivits, är att medierna ofta okritiskt behandlar pseudovetenskapliga fenomen. Författarna vill med Vetenskap eller villfarelse försöka öppna ögonen på bland annat journalister och makthavare för problemen med pseudovetenskapen. Så långt är allt väl. Författarna hör alla till den etablerade vetenskapen, och är alltifrån fysiker till religionshistoriker. En röd tråd i boken är pseudovetenskapernas ovetenskaplighet, att de ofta inte klarar objektiva prövningar enligt vetenskapens alla regler. De tar upp en lång rad exempel, som att efter döden-upplevelser kan utspela sig i den egna hjärnan, att slagrutor omedvetet kan styras av användaren, att spåkunniga ofta är bra på att läsa sina medmänniskor med hjälp av små kroppsliga reaktioner och så vidare. Vad som stör mig lite är att en del av författarna bestämt menar att detta är bevis för att fenomenen inte alls finns. En del av ovannämnda fenomen avfärdas direkt, medan andra tycks väcka intresse även inom den vetenskapliga världen. Vetenskap eller villfarelse avslutas med ett par kapitel om att pseudovetenskapen på flera håll har slagit sig in på de etablerade akademiska institutionerna, även i Sverige. Författarna diskuterar även, med visst fog, faran med detta. Ett exempel som tas upp är den doktorand vid Umeå universitet, som för några år sedan bjöd in en nynazist att föreläsa om sina rasteorier. Ett annat är att den så kallade kreationismen, som i korthet förkastar Darwins teorier, har fått ganska stor plats vid en del amerikanska universitet. Jag rekommenderar boken, om läsaren hela tiden har i huvudet att den är skriven utifrån ett strikt vetenskapligt perspektiv, och att författarna, som sagt, tillhör den etablerade vetenskapen. Pseudovetenskapen avvisas av de allra flesta, framför allt av de författare som tillhör naturvetenskapen. Pseudovetenskap innefattar ett stort spektrum av delar, och ett problem med en skärskådning av densamma, är att de olika delarna skiljer sig så mycket åt. Säga vad man vill, men spådom och rasteorier har inte så värst mycket med varandra att göra. Boken spretar en del, på grund av detta, men så är det å andra sidan nästan alltid när det är fråga om antologier. Vetenskap eller villfarelse är
mycket intressant, och helt säkert nyttig att läsa, även
om jag som sagt inte håller med om riktigt allt. Kanske för
att jag inte är vetenskapsman, kanske för att jag vill tro på
en del fenomen. | |||||
![]() |
||||||
Copyright
© 2004, Kulturtidskriften Café Crème |
||||||
![]()
|