Störst av allt är kärleken
Av Kerstin Parker

Författaren och dramatikern Jon Fosse är Norges näst efter Ibsen mest spelade norska dramatiker. Han är dock tämligen okänd i Sverige och introducerades som dramatiker i Sverige först år 1998. Nu sätter Teater Trixter i Göteborg upp hans drama ”Vinter” som till en början utspelar sig i en park vid den tid då sommaren övergår till höst.

foto: Peter Lloyd

Scenen består av en parkbänk och röda och blå kulisser i bakgrunden. Insnubblande kommer kvinnan, rufsig i håret och med ett glittrigt, urringat linne. Kanske är hon på väg hem, kanske har hon inget hem. Klart är i alla fall att hon är berusad eller påverkad av något. Hon sätter sig på parkbänken för att vila. Där sitter redan mannen i kostym, överrock och med en portfölj bredvid sig. Han är på väg därifrån. De börjar prata med varandra och även om mannen mest är tyst och kvinnan sluddrar är det uppenbart att ett viktigt möte har ägt rum, någonting har hänt mellan de två efter en mycket kort stund, kanske redan innan de börjar tala.

Till en början består samtalet mest av kvinnans uppmaning till mannen att inte gå. Hon talar fragmentariskt i stil med:

Du
Ja, du
Jag pratar med dig
Gå inte
Du

Mannen är på besök i staden för att närvara vid en konferens och det är just dit han är på väg när han möter kvinnan. Han är välklädd och nykter medan kvinnan är något av hans motsats. Kommunikationen dem emellan som på ett sätt är torftig, på ett annat sätt innehåller allt i komprimerad och förenklad form, leder fram till en överenskommelse om att gå till hans hotellrum. Nästa scen utspelar sig där. Kvinnan vaknar upp ensam och förvirrad. Plötsligt kommer mannen tillbaka. Han har köpt mat och kläder till henne. Kvinnan berättar att medan han var borta har en kvinna ringt flera gånger. Mannen frågar vad kvinnan hette och det visar sig vara hans fru.

Berättelsen framskrider och trots kvinnans och mannens trevande närmande till varandra är det tydligt att något stort har skett. Det är som ett grekiskt drama där ödet styr och allting är förutbestämt. De två är så olika men så fort de får syn på varandra i den där parken så är det som om ingenting annat spelar någon roll. På en dag riskerar mannen både sitt äktenskap och sin karriär men i den nya situationen är det oviktigt. Redan från början har kvinnan sagt att hon är hans:

Din kvinna
Jag

Och även om det sker i en skämtsam ton vet de båda att det är sant. Det är likadant med deras samtal där varje mening slutar som en fråga trots att de är helt säkra.

Det kan vi inte...
väl?
Det går inte...
Jo, kanske..?

De två slits mellan vad som är klokt att göra och vad de vill. Mannen inser att han kommer att förlora jobb och familj. För kvinnan är det inte lika mycket som står på spel men hon brottas med skuldkänslor och ångesten inför att bli lycklig. För henne vore det enklare att fly tillbaka till det gamla, invanda. Vilken tyngd att bära att en person faktiskt väljer henne framför fru, barn och framgång!

”Vinter” är en fantastisk skildring av kärlekens styrka och oförutsägbarhet. Dramat visar oss att det omöjliga ibland är möjligt och att våra normer över vad som är rätt och fel helt kan ställas på ända. Ett ögonblick kan förändra allt och det fungerar inte att gå tillbaka. Rollerna framförs av Annika Nordin och Ingvar Örner på ett så trovärdigt sätt att man som åskådare nästan glömmer bort att det är två skådespelare på scenen. Under den intensiva timmen som dramat varar är de mannen och kvinnan och det är med viss förvåning som man inser att berättelsen faktiskt tar slut.

”Vinter” spelas från september till november och kan mycket varmt rekommenderas.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.