![]() ![]() |
||||||
ÅRGÅNG 5 — HÖSTEN 2005
|
||||||
![]() |
||||||
![]() |
||||||
CAFÉ CRÈME I VÅR |
Starka personporträtt
Förra året utkom Lars Weiss kriminalroman I morgon du, i vilken polisens gärningsmannaprofilgrupp spelade en central roll. Inte helt oväntat har denna roman fått en oberoende uppföljare med titeln Vita vrister. Den här gången tar Lars Weiss oss med till ett sommarsömnigt Västmanland, där sommarstiltjen dock störs av en våldtäktsman. Redan efter det att en osedvanligt grym våldtäkt ägt rum i Kungsör inkallas polisens gärningsmannaprofilgrupp under ledning av Helena Colliander på fallet. Det dröjer inte länge innan ytterligare en liknande våldtäkt äger rum. Allt tyder på att det handlar om samma gärningsman. Det visar sig också att det ganska nyligen i Arboga förekommit ett våldtäktsförsök som påminner mycket om de båda fullbordade våldtäkterna. Handlar det om samma gärningsman och kommer han att slå till igen? Mycket tyder på att föröraven är densamma, eftersom han bland annat har egenheten att tillfoga offrens fötter olika skador. Förutom polisen jagar också en privat hämnare efter våldtäktsmannen. Vem skall hitta honom först? Förutom Helena Colliander finns den utbrände profilerargurun Stellan Sager och Rickard Steen med även denna gång. Den här gången är det dock mer tydligt än i I morgon du att det är Helena Colliander som innehar huvudrollen. Liksom tidigare slits den frånskilda Colliander mellan jobbets krav och önskan att umgås med sina två söner, på ett sätt som de flesta personer mitt i karriären och med barn i skolåldern kan känna igen sig i. Denna förskjutning av fokus till Colliander har varit lyckad och gör att Vita vrister känns mer helgjuten än föregångaren. Dock finns en rad brister kvar från I morgon du; fortfarande är beskrivningen av gärningsmannaprofilgruppens roll och arbetssätt bristfällig. Profilen av gärningsmannen och vad som egentligen drivit honom att begå sina våldshandlingar känns väldigt svepande och förenklad. Här finns mer att hämta till eventuella kommande böcker. I Vita vrister gör Lars Weiss också att lamt försökt att beskriva händelseförloppet utifrån gärningsmannens perspektiv. Försöket känns dock mer än lovligt halvhjärtat och tillför egentligen inte historien något alls. Detsamma kan sägas om den hämnare som vid sidan om polisen försöker få tag på våldtäktsmannen. Dylika ingredienser används ofta för att höja spänningen i kriminalromaner. Här är dock dessa beskrivningar för lama för att över huvud taget tillföra något mervärde. Ett starkare fokus på gärningsmannen, offret eller hämnaren skulle ha behövts för att göra Vita vrister till en spännande kriminalroman. Trots ovan nämnda brister har Lars Weiss denna gång lyckats teckna ett så starkt porträtt av Helena Colliander att man ser fram emot att träffa henne och övriga personer i gärningsmannaprofilgruppen i nästa roman igen. I och med att Lars Weiss är den offentliga person han är tar åtminstone
jag till mig hans produktion på ett delvis felaktigt sätt. I I
morgon du förflyttar han läsaren till en för de flesta helt
främmande miljö, uteliggarnas. Man förväntar sig därför
en starkt socialt engagerad roman. I Vita vrister, som handlar om våldtäkter,
förväntar man sig nästan att Weiss, mot bakgrund av nu aktuell
debatt, ska skildra den dubbla förnedring som våldtäktsoffren
utsätts för och också kanske att han ska komma in på frågor
kring det utökade våldtäktsbegreppet. På gott och ont
avhåller sig dock Weiss från att på detta sätt göra
sina kriminalromaner till inlägg i samhällsdebatten. Hans kriminalromaner är
i stället bara, just det, kriminalromaner. |
|||||
![]() |
||||||
Copyright
© 2004, Kulturtidskriften Café Crème Webbredaktör: Lydia Duprat |
||||||
![]()
|