ÅRGÅNG 5 — HÖSTEN 2005
Vad är Café Crème? Vi på Café Crème Nyhetsbrev Kontakt Länkar
Pseudo Intryck Prosa Lyrik Arkiv

CAFÉ CRÈME I VÅR

A R T I K L A R
Scen: Singoalla i Hagaparken
Klippdockor från 60-talet
Läst: Choklad. Fakta, historia, passion
Läst: Samurajsommar
Läst: Den amerikanska flickan
Läst: Terra Nullius
Läst: Vetenskap eller villfarelse
Läst: Simos drömmaren
Läst: Den fula prinsessan
Läst: LBD
Läst: Silverapan
Läst: Skulden
Läst: Eragon - Arvtagaren
Fugu: Dödligt gott
Kvinnliga faraoner
"Saltis" i Saltsjöbaden?
Utdöd? Du skämtar väl!
The Spider Rules!
Fredag den trettonde
Konst: Angående konst och frihet
Musik: Something to Be Shared
Musik: Timeless Music
Musik: Summertime at Dalhalla
Läst: Björns bokkrönika våren 2005
Läst: Anne Franks dagbok
Läst: Orre, trast och trana
Läst: Dorés bibel
Läst: Sabotage
Läst: Mörkrets tjänare
Läst: Boktips inför hängmattan
Scen: Platonov
Foto: Färgsprakande provokation
Scen: Aprilhäxan
Utrotat djur Australiens heliga Graal
En skandalkarriär värd att belysa
I sus och dus med Brus
Berlin andra gången gillt
Könsroller under bronsåldern
Kristian II: Tyrann eller älskad kung?
Kuba: ständigt mot friheten
I den verkliga diktaturen
Destruktiviteten är en konstant
Katja Timgren får Slangbellan
Läst: Bläckhjärta
Läst: Kejsarens magi
Läst: Lucindas hemlighet
Läst: Da Vinci-koden
Läst: Terra Hexa
Läst: Stjärnornas stad
Läst: Åklagare är en som lagar bilar
Läst: Idun - Sagan om Valhalla

P R O S A
Långt hemifrån

L Y R I K
Dikter från Kuba

P S E U D O
Hur man ger sin katt ett piller

I N T R Y C K
Fisketur med Moses


Lyckad fusion

ROSKILDEFESTIVAL
• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • •
Bugge Wesseltoft

Med Miles Davis i spetsen blandade jazzmusikerna på 60-talet jazzen med den elektriska rocken, vilket utmynnade i den så kallade fusion-musiken. Bugge Wesseltoft från Norge är en i grunden traditionell jazzmusiker som på senare år börjat göra en nutida variant av fusion. I dag blandar jazzmusiker oftare sin musik med den elektroniska dansmusiken. I Wesseltofts fall tar den elektroniska biten över, vilket resulterar i en väldigt jazzig electronica.

Bugge intar först scenen solo. Precis som en vanlig electronica-artist använder han laptop-datorn som ett instrument, där förinspelade rytmer och ljud bearbetas och spelas upp i real-time, i Wesseltofts fall på vad som verkar vara ett tämligen improviserat sätt. Till detta går han loss på ett rhodes-piano. Det faktum att Wesseltoft kan spela ett ”riktigt” instrument höjer hans musik långt över den genomsnittliga electronica-artistens, som i de flesta fall enbart använder datorn. Wesseltofts rhodes-improvisationer skänker musiken det sväng som helt enkelt inte går att uppbåda utan att rent fysiskt kunna påverka de toner som alstras.

Den datorbaserade musiken är ofta till för att dansas till, och liveframträdanden brukar ofta vara helt meningslösa att titta på. En intressant aspekt av Wesseltofts framträdande är dock hur han spelar in pianoslingor, perkussionsfigurer eller sångslingor i datorn live för att sedan loopa dessa. Detta gör det faktiskt ganska underhållande att även titta på hans framträdande.

Efter att ha kört på egen hand ett tag intas scenen av fler musiker; en trummis, basist och två datorbaserade musiker. Nu är det ungefär som att titta på en vanlig jazzkonsert, med undantaget av att man inte riktigt vet vilka av musikerna som gör vad.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.

Copyright © 2004, Kulturtidskriften Café Crème
Webbredaktör:
Lydia Duprat