Löpa gatlopp i Tunisien, sid. 2
Av Lydia Duprat, Ann-Christin Byström och Lovisa Lundh-Duprat

DAG 2
Nästa dag samlades alla vi som rest med researrangören till möte. Tjejerna som höll låda vid katedern där framme berättade om vilka utflykter som fanns att tillgå:

1) Beduinkväll med mat, musik och dans, en färgstark upplevelse!, 50 dinarer;
2) Södra Tunisien med kamelridning i Saharaöknen, besök på oas, saltsjön vid Chott el Jarid, besök i en äkta grottbostad i Matmata, med mera. Omistligt! Två dagar, mat och logi ingår för facila 120 dinarer;
3) Tunis-Kartago-Sidi Bou Said. En hel dag från gryning till skymning, en massa ruiner att bese, Antonius romerska bad, Bardo-museet med dess fantastiska mosaiksamling, den pittoreska lilla staden i norr etc, 50 dinarer. Som hittat!

Obs! Barn under 12 år betalar hälften!

Vi drog en lättnadens suck. Det här innebar en ansenlig rabatt med tanke på att en tunisisk dinar motsvarar åtta svenska kronor. Vi anmälde oss till tur nr. 2 och nr. 3. Alltså betalade jag 255 dinarer för mig och min dotter medan Annchi fick punga ut med 170 dinarer. Min plånbok blev med andra ord drygt tvåtusen kronor magrare och Annchi blev 1360 kronor fattigare. Men mycket kul skulle vi ha för pengarna, glöm inte det! Vi hade ju kommit hit för upplevelserna, inte för att köpa prylar med oss hem!

Eftersom våra plånböcker lidit svåra förluster i samband med de utflykter vi skulle göra behövde vi ta ut pengar på bankomaten. Den bankomat som passande nog låg nära hotellet fungerade opassande nog inte. Lösningen var att ta en taxi och åka till Port El Kantaoui, som ligger några kilometer norr om Sousse. Eftersom Port El Kantaoui är känt för att vara ett renodlat turistiskt ställe var jag starkt skeptisk till det och ville ogärna åka dit. Men Port El Kantoui blev en glad överraskning. Byn var mycket snygg med sin hamn, sina vita fasader, sin vackra fontän. Vi promenerade runt omkring till försäljarnas gälla skrik och bifogade spottregn och inhandlade faktiskt två kepsar och en liten safarihatt. Detta med tanke på det förestående ökenäventyret på kamelrygg: jag är ganska trött på att få hårbottnen sönderbränd på mig och min dotter och ville inte ta några risker. Det ville inte Annchi heller. Både jag och hon prutade på våra hattar och lyckades pressa ner priset något. Naivt nog trodde vi oss ha gjort en jättebra affär…

Annchi och Lovisa vid fontänen i Port El Kantoui

Efter denna lyckosamma affär satte vi oss på en glass-café-creperie-bar och beställde in några smaskiga glassar. Tyvärr innehöll min glass ett hårstrå och jag tappade genast aptiten. Men dottern njöt av glassen, emellertid, och Annchi också. På caféet satt några män och rökte chicha, vattenpipa. Det doftade mycket gott av tuttifrutti. Annchi undrade om jag tänkte prova. Jag var frestad men avstod, rädd för att råka ut för bronkithosta: mina alveoler är mycket känsliga för rök. Jag feströker visserligen ibland, men då vet jag exakt vilka konsekvenserna kommer att bli. Chicha vet jag däremot ingenting om. Tänk om det är jättestarkt och jag får hosta hela natten?

Det blåste våldsamt och när solen försvann bakom ett moln började vi frysa på allvar. Vi bytte bord, jag klagade på glassen, beställde en café crème. Plötsligt sade Annchi, skrattande:

"Om jag ser en enda till tant gå i för små skor kommer jag att få mina fördomar bekräftade."

Mycket riktigt visade det sig att de flesta äldre kvinnor som gick förbi hade fötterna instuckna i på tok för små skor, så att hälarna hängde en bra bit utanför. Vi funderade litet på vad fenomenet kunde bero på men kom inte fram till någon avgörande slutsats. Själv tror jag att det kan vara så att det är förknippat med status att ha små fötter i Tunisien. Oavsett vilken skostorlek man har önskar man att man hade mindre. Ett sätt att önsketänka sig fram till detta är att köpa för små skor. En annan teori är helt enkelt att större skor inte finns att uppbringa här. Vi var faktiskt inne på ett par, tre skoaffärer och såg inte ett enda par som skulle ha passat mig eller Annchi. Det stod "storlek 40" på ett par skor som i Sverige inte skulle ha högre nummer än 36.