ÅRGÅNG 5 — HÖSTEN 2005
|
||||||
CAFÉ CRÈME I VÅR |
En mycket händelserik bok
Simos drömmaren – Demonernas portar handlar om 11-åriga Simon. Hans mamma är borta och ingen vet om hon är död eller levande så Simon bor ensam med sin pappa. Simon stöter ofta ihop med en lång man i överrock och en kväll bestämmer han sig för att följa efter den mystiska mannen. Det händer de mest underliga saker och när Simon kommer hem är han förvirrad och blir snart sjuk. På sjukhuset kommer läkarna fram till att han troligtvis kommer att dö. Men han känner sig pigg ända tills mannen i överrocken dyker upp även på sjukhuset och verkar vilja kidnappa honom. Simon förstår ingenting men lyckas klara sig. Men efter att ha druckit en mycket märklig medicin vaknar Simon i en jordhåla. Nu förstår han ännu mindre och det enda han har med sig är kläderna på kroppen och sin mammas penna. En penna som visar sig kunna rädda universum. Simos drömmaren – Demonernas portar är så pass välskriven att man tror att man är Simon, men när historien är som bäst kommer de där irriterande stavfelen då Johan Rosenblad missat bokstäver eller tecken. Johan Rosenblad har talangen att skriva med rolig humor och sorgliga effekter utan att det blir överdrivet och fjantigt. Johan har nog hämtat inspiration från både Molly Moon-, Harry Potter- och Sagan om ringen-böckerna, grunden till storyn är vanlig men omskriven och utarbetad till en bra bok. Man måste vara uppmärksam och tänka lite själv, vilket jag tycker är bra och det är roligt att ha lite aningar om vad som kommer att hända. Boken är ganska förutsägbar men inte i detaljer. Något som är tydligt i denna bok är
skillnaden mellan ”de goda” och ”de onda”. Dessutom
verkar det vara en självklarhet att ”de onda” är
lite fulare än ”de goda”. Detta är en händelserik bok och några gånger händer det alldeles för mycket. Då måste man ta en paus i läsandet och tänka igenom vad man egentligen har läst. Det är svårt att hålla reda på alla Cri-vedahäxor, agni-kloner och inxer. Men Johan har fått den fiffiga idén att bjuda på ett litet lexikon längst bak i boken. Där står det vad en olograf eller en Burnaråtta är och mycket annat som är lätt att glömma. Boken passar nog från 9-12 år.
Den innehåller lite svåra ord och kanske känns den litet
barnslig för en tonåring. | |||||
Copyright
© 2004, Kulturtidskriften Café Crème |
||||||
|