Främlingars godhet
Av Åsa Jonsson

Människors vänlighet är inte ett ämne som lämpar sig särskilt väl för kåserier. Godhet är svårt att tackla. Det är inte direkt något som får känslorna att svalla. Däremot så kan man lätt bli upprörd över hur bister världen är. I tidningar och på teve prånglas buskapet ut om att världen är ond och hård och kall. Flyktingläger attackeras, barn svälter ihjäl, människor mördar varandra, allt blir bara värre och värre. På insändarsidor beskrivs hur pensionärer blir tvingade att stå på tunnelbanan, hur kvinnor med barnvagn inte får hjälp, hur en man som fått problem med hjärtat blir avfärdad av främlingar som tror att han är full. Det är den världen vi lever i. Den totala hopplöshetens värld. Då är det lätt att med indignation i rösten fråga sig hur det kunnat bli så och sprida besvikelsen vidare.

Men sen så har vi den omgivning som vi rör oss i. Där är den råa verkligheten inte alls lika obehaglig. Där träffar man på okända vänliga människor som hjälper en med matkassar när man drabbas av ryggskott på väg hem, som skjutsar hem en i en SL-buss, som lånar en 50 öre när man står i kassan eller som helt enkelt ler mot sina medmänniskor.

Problemet är väl att när något dåligt händer så sprids det fortare än då det som händer är något bra. Vi är så duktiga på att varna för farligheter, det är en överlevnadsinstinkt. För ett tag sedan läste jag en artikel om marknadsföring där de sa att den bästa marknadsföringen är "word-of-mouth" eller "buzz marketing". Det innebär att man låter personer med stort nätverk och en tendens att föra fram sina åsikter få tillgång till både information om och nya produkter före alla andra. Genom detta så kan företaget få en massa bra reklam utan att det uppfattas som reklam. "Word-of-mouth" är också ett stort risktagande för om de människor som man har valt ut till att sprida info om produkten blir missnöjda så går den typen av åsikter ännu fortare ut till deras omgivning.

Och precis så är det gällande allt, dåliga nyheter sprids fortare än bra. Det kanske är dags för oss att börja dela med oss av alla de små glädjeämnena som dyker upp i vardagen. Att tala om, när någon servitör är lite trevligare än vanligt, att man uppskattar det – att helt enkelt vara lite vänligare själv. För där ute finns det massor av så kallade vardagshjältar som inte faller i fällan av att bara se de grå sidorna av livet utan som plötsligt hjälper främlingar eller som helt enkelt är vänlig mot sina medmänniskor även när de inte behöver vara det.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.