 |
8 kvinnor
| Betyg: |  |
"8 kvinnor" är en deckargåta i Agatha Christies anda, eller snarare en parodi på en sådan. Ett hus, ett mord, åtta mordmisstänkta – alla kvinnor. Ledtrådarna nystas upp, avslöjandena avlöser varandra, gamla tvister blossar upp på nytt, hemligheter kommer upp i dagen. Alla misstänker alla. Allt detta till en inramning av färgsprakande dräkter och finstämda sångnummer.
Handlingen utspelar sig på ett välbärgat gods i den franska landsbygden någon gång på 1950-talet. Familjens överhuvud, Marcel, hittas mördad i sin säng. En snöstorm håller kvinnorna i hans liv isolerade från omvärlden och hindrar också dem från att avlägsna sig från brottsplatsen. En av kvinnorna påpekar att mördaren måste ha slagit till någon gång under natten, en annan inflikar att hundarna varit mol tysta hela natten, så mördaren kan inte ha varit en främling… denna finns alltså bland dem!
Kvinnorna är Gaby (Catherine Deneuve), offrets eleganta och blaserade hustru, Augustine (Isabelle Huppert), dennas syster, en förbittrad nucka som terroriserar alla i sin omgivning, Mamy, deras mor, som bär på fler än en hemlighet och som tillsammans med Augustine bor hos familjen och låter Marcel dra försorg om sig. Vidare finns det Suzon (Virginie Ledoyen), parets dotter som kommit från internatskolan i England för att fira jul med familjen, Catherine (Ludivine Sagnier), Suzons lillasyster som är såld på rock’n’roll och deckarromaner, Pierrette (Fanny Ardant), offrets syster, en före detta kabarédansör i trängande behov av pengar, Madame Chanel (Firmine Richard), familjens hushållerska som sett flickorna växa upp och känner till fler hemligheter än någon annan, och slutligen Louise (Emmanuelle Béart), en provocerande sensuell kammarjungfru som nyligen börjat i familjens tjänst och som också har ett och annat att berätta.
Med ”8 Kvinnor” ville regissören François Ozon återskapa 50-talets Hollywoods överdådiga musikaler i Technicolor. Han ville också göra en film där alla rollerna skulle spelas av kvinnor. Från början avsåg han att göra en remake av George Cukors ”The Women” från 1939, men Julia Roberts och Meg Ryan hade redan lagt beslag på rättigheterna. Därför valde han att utgå från fransmannen Robert Thomas bortglömda pjäs ”8 femmes” från 60-talet.
Teaterkänslan är närvarande hela filmen igenom. Nästan hela handlingen utspelar sig i husets vardagsrum, och skådespelarnas hållning, gester och rörelsemönster är de för teatern konventionella. Filmen driver med deckargenrens konventioner och med de extravaganta musikalproduktioner som var så populära i Hollywood på 50-talet bland annat genom det stiliserade spelet, och resultatet är en intill minsta detalj läcker kitsch.
”8 kvinnor” är en i flera
avseenden hänförande filmupplevelse. Visuellt är filmen
magnifik med sina starka och kontrasterande färger och läckra
kostymer och miljöer. Sångnumren är rörande naiva
och innerliga och skänker de stereotypa rollerna ett oväntat
djup. Det är en ren njutning att vid ett och samma tillfälle
få se så många stora franska aktriser samlade. I synnerhet
Huppert, Deneuve och Ardant är lysande. Med liv och lust och helt
förbehållslöst hänger sig samtliga skådespelare åt
sina roller och jag kan tänka mig att de haft lika roligt som vi i
publiken. Åtminstone hoppas jag det. 
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck
eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.